plastjesus & jag

Oj vad jag tycker om att få nya inputs! BEDA-kursen känns verkligen schysst, det ska bli mycket spännande med min mentor och jag tror och hoppas att det kommer hjälpa mig att ännu mer ta vara på mina starka sidor och peta lite i de svaga. Tack chefen, tack jobbet, tack gud och mamma, jag hade aldrig klarat det utan er, det kom så oväntat det här, oj.

Jag har varit lite orolig ett tag, men idag var det premiär för, tada: julkänslor! Jag kom på mig själv ha julsånger spelandes i huvudet och plötsligt såg jag fram emot allt som hör till. Jag gillar ju julen och var lite rädd för att jag skulle stressa bort allt bra. Så bring it on, jul!

Jag köpte förresten ett par sneakers som skulle klara lite fuktigare dagar, snygga och till ett bra pris, om än skum storlek: 37 och en tredjedel. Och så fick jag ännu ett bevis för att mina fötter krympt, jag som haft 38 sedan jag var typ 13 men nu fått gå ned (ha-ha) i storlek med flera par skor. Kerstin funderade över om jag kanske haft ovanligt feta fötter som nu bantat ned sig, men jag är skeptisk.

Nåväl, det visade sig att de kanske ändå var lite för små. Och de går inte att byta, så Kerstin försökte pusha mig till att bli en Tradera-junkie som hon och hennes familj är. Men jag gjorde det lite enklare för mig och snörde skorna lite lösare, så nu kanske de ska funka ändå.

Åh hej vilka veckor. Första veckan efter semestern var ju som väntat fullspäckad bara av sig självt, toppad med seminarium, epikurs och så lite förkylning. Den här veckan - epikurs i Kalmar på tisdagen, BEDA-projekt på onsdag och torsdag, epikurs i Karlstad på fredag. Nästa vecka: projektkurs tis-tor, och så spånardag med kommunikationsavdelningen på fredag. Det är roligt med mycket när det dessutom är variation, kruxet är bara när jag ska hinna göra allt det där vanliga som också ska göras.

Jag kanske skulle satsa på att bli VD. För de jobbar inte alls så mycket som man kanske tror, konstaterades det idag på BEDA-kursen. Just nu jobbar ju jag mycket mer än man tror, så det kanske skulle gå jämnt upp.

Här går det att kolla på en del bilder från Australienresan. De är krympta på något konstigt vis vilket gör dem väldigt gryniga och småtrista, och att Nicklas struntade i min vetorätt kring vilka bilder på mig som skulle läggas ut framstår också ganska tydligt. Men ändå.

Äh, sunkfredag. Jag har en tendens att fastna framför datorn fast jag oftast har storslagna (ehrm) ambitioner att typ se på film. Men ikväll - jag nyser och snyter mig och börjar känna hur näsan blir rödare och rödare. Anton & Mathias realesefest är helt klart i farozonen med den här förkylningsutvecklingen. Illa.

Jag har noll julkänsla i kroppen än så länge. På ett sätt ät jag rätt nöjd med det, för precis som Mathias tycker jag att man ska vänta med det mesta tills advent. Fast han är ännu mer hardcore och godkänner inte ens ljusslingor. Det gör jag. Vi har verkligen tangerat gränsen till vad man får göra genom att prov-ställa-upp våra adventsljus, men mer än så säger jag inte, för då blir det för lätt. Det får bli ett eget inlägg om dem när det är dags.

Men lite nervös är jag, för jag gillar ju att mysa jul. Jag kanske borde åka och julkurera mig på någon marknad eller så. Och kolla in Kerstin, hon gör marmelad och grejer. Jag är inte så lite imponerad! 

Som tur är har jag ett närstående familjekaos till adventsfest att se framemot nästa helg vilket borde kunna rulla igång julhormonerna. Det var ju ett tag sedan La Familia senast samlade sig på ett och samma ställe. Det är verkligen på tiden.

Nu har jag klarat mig igenom en dag som kändes lite väl stressig för att jag skulle orka med när kroppen är småsjuk. Ma-hassa att göra på fömiddagen - ringa nya mentorn bl.a, läskigt läskigt men det gick bra - sedan jobblunch med en människa jag aldrig träffat, sedan hålla i episerverkurs. Nu gör halsen ont av prat och magen är konstig av alla sockerfria tabletter jag tryckt i mig för att klara av att prata, men dagen är ju över nu och jag klarade den.

Fast nu vill jag inte åka hem. Jag vill ju hem, men just nu vill jag inte påbörja resan hem, den känns bara lång och seg. Jag tycker verkligen att det är på tiden att teleporters kommer ut på den privata marknaden. Varför ska den där Scotty sitta på alla helt själv.

När jag försökte leta reda på närmsta teleporter via Google fick jag upp detta. Jag trodde att de skulle se lite mer…rymdiga ut.

Imorse vaknade jag kl 07, vilket till och med är en halvtimma senare än vad jag vanligtvis går upp. Men då hade jag tvingat mig själv att vara uppe tills 22.30, och jag tror dessutom att den förkylning jag fått som present från hemlandet tröttar ut kroppen lite. Nicklas la sig nämligen lika sent han, men vaknade runt kl 05 ändå.

Idag var jag och Anton på ett seminarium om lärgemenskap inom rörelsen, och nä, jag kan inte formulera det bättre än så. Hur internet påverkar pedagogiken och hela kurstänket, typ. Inget ämne direkt intressant för mig, men det som var relevant var att höra om behov och önskemål kring webbens roll i det hela.

Egentligen hade jag inte tid att vara där, så här andra dagen på jobbet efter semestern. Men det som var bra var att när jag inte kunde sitta och svara på mejl eller i telefon fick hjärnan en chans att processa andra jobbfrågor än bara de mest akuta. Så plötsligt satt jag och antecknade om hur jag vill lägga upp mitt arbete på ett speciellt område för att förbättra det, och den insikten i sig gjorde seminariet värt att gå på.

Efter seminariet satte jag mig på ett internetcafé och jobbade lite, och efter det var det dags för Expedition: Kalender 2007. Det är en stor och viktigt process, det där med vad man ska ha för kalender under året som kommer. Något man kommer spendera så mycket tid med måse bli rätt, liksom. Utseende, önskvärda funktioner.

Jag letade och letade men tyckte att utbudet var ovanligt trist i år. Till slut var det en kalender som skrek mitt namn, och trots att den inte hade riktigt all funktionalitet som jag vill ha var jag tvungen att ta hem den. Den är ju så fin!

Efter det sprang jag på Margretheskålar till det vettiga priset tre betala för två, så nu står tre kalasfina rostfria skålar hemma och blänker. De röda var väldigt fina de med, men då jag inte tror att vi kommer bo kvar i vårt fina röda kök resten av livet kändes rostfria som en stilsäkrare investering.
 

En bisarr sak hände medan vi var i Terrigal: en kväll slog vi på tv:n, zappade runt och där drog plötsligt Lena Endre förbi. Det visade sig att de visade den känt kalkonklassade Tre Solar, på australiens tv! Det var vi ju tvugna att utnyttja, så vi kollade på detta mirakel till film. Hur de kan ha fått ihop en sådan diger skådespelarlista, hur mycket de fick betala Mikael Persbrand för att han skulle ha den där hemska peruken och hur de trots detta fick ihop en sådan otroligt stiff och konstig film förstår jag verkligen inte. De kanske hade kul när de spelade in den, för den filmen är så pass kalkonig att det är underhållande att se den.

Schysst! Skärholmen har just öppnat ett stort foodcourt, vilket kanske kan dämpa min aussie-hangover lite. Tanken med sånna hak är alldeles strålande, just det här med att kunna gå till ett och samma ställe men välja att äta olika sorters mat. Nu väntar jag bara på sena öppettider också.

Igårkväll gav vi varandra tillåtelse att gå och lägga oss strax efter 20, då mådde jag typ illa och somnade bokstavligen så fort jag fick huvudet på kudden. På ett sätt kändes det lite snopet, jag ville ju ta vara på kvällen blabla. Men hey, jag får väl ta vara på morgonen istället. Klockan är nu 04.45 och jag tänkte försöka plugga eller nåt liknande.  

Jag har funderat över det här med flygets alla säkerhetskontroller. När jag och syskonen flög från London var de hur noga som helst med säkerhetskontrollerna. Vi fick t o m ta av oss skorna för att de också skulle röntkas. Ingen vätska i handbagaget gällde, och så inga vassa föremål som vanligt. Fast lilla systers hårklämma gick bra, en 10 cm lång järnsak med avsmalnande udd. Inget jag skulle vilja ha i ögat eller i halsen.

Eller ta det här med flygmaten. Den serveras med riktiga glasskålar, riktiga skedar och riktiga gafflar - men med plastknivar. A: Jag kan tänka mig ganska mycket skada som man kan tillfoga någon med en gaffel. Eller med en glasskärva. B: En plastkniv kanske inte pallar att stampas in i hud och muskler och grejer, men med taggarna på bladet känns den ganska farlig ändå, säg mot någons hals.

Dessutom finns det en hel massa som man kan skada folk med som man får ta in. Pennor. Örhängen. Syra om det är max 100 ml. Pianotråd. Hårnålar. Gem. 

Eller så är det bara jag som har en väldigt morbid fantasi.

Tydliga tecken på att något hamnat snett vad gäller ens dygnsrytm: Att Nicklas ligger dubbelvikt över matbordet kl. 16 och frågar när han kan gå och lägga sig. Att jag börjar fundera över varför ettan sänder Disneyprogram mitt i natten. Att man går upp för att stänga och släcka ned allt för natten, men genom en titt på klockan inser att den bara är strax över 18. Vad kan man göra för att hålla sig vaken? Våra tv-fåtöljer är alldeles för bekväma för att kunna erbjuda hjälp.

Vad är väl 26 timmar av resande. Det fungerade faktiskt bättre än vad jag vågade tro innan, även om jag på halva vägen fick sitta brevid en alldeles för stor man som luktade illa. Inget ont om överviktiga människor, övervikten kan dessutom ha alla möjliga orsaker, men seriöst: det blir ett problem när man tar upp mer plats än sitt eget flygplanssäte.

Flygresorna har gett mig fler filmer att lägg till min filmlista, flera dåliga, något guldkorn. Jag hann med World Trade Center (lite småseg), The Breakup (rolig - när, var?), Kenny (underbar australiensk fejkdokumentär om en kille i bajsbranschen) The Devil wears Prada (ok som underhållning men annars mest lam) Talladega Nights (Ferell ÄR rolig om än inte konstant) och Friends with Money (TOTALT bottenapp).

26 timmar. Jag vet inte riktigt hur kroppen känner sig. Jag ser mest en Dr Snuggles-klocka framför mig där visarna snurrar åt alla håll samtidigt. Lite seg i skallen är jag allt.

Det är skönt att vara färdig med alla flygresor, men det hade inte varit svårt att stanna kvar ett tag. Vi såg lika mycket Australien som om någon varit i Stockholm och utifrån det säger sig ha sett Europa, ungefär… Men det är schysst att krama katterna, komma hem till sitt eget hus, dricka gott te och allt det där. Jag gillar ju vardagen egentligen.   

Imorse vaknade vi till daligt vader, sa vid frukosten bestamde vi oss for att aka vidare istallet for att stanna en tredje natt. Nar vi val bestamt det passade vi pa att ata upp oss ordentligt av frukostbuffen, och jag testade till och med Vegemite som Sara sa att alla australiensare har pa sina smorgasar. Det ar koncentrerat jastextrat och smakade som att ha fuktig kompakt buljong pa mackan. Fruktansvart ackligt! Men forutom det stod vi oss pa den frukosten till kl 17!

Sa vi tog bilen mot Blue Mountains och Katoomba, dar vi checkade in pa ett pensionarshotell typ (bara gamlingar dar), ratt sa sunkit med tanke pa att vi betalar lika mycket (mer till och med!) an vad vi gjorde forra natten. Men sadant varierar ju tyvarr. Vi kollade dessutom pa tva hotell som hade samma halvtaskiga standard sa det verkar inte som att just det hotell vi valde var ett specifikt nedkop.

For att uppleva Blue Mountains sa mycket som mojligt pa kortast tid korde vi en renodlad turistgrej igen, Scentic Pass med linbana ganger tva samt tag och vandringsbanor. Vi hann se riktigt mycket, aka varldens brantaste tag (53 graders lutning!) och kolla in Blue Mountains-dalen fran en linbana med glasbotten. Jag ar ratt sa hojdradd men tvingade mig sjalv att inte mesa ut och klev bade upp pa glasbotten och gick ut pa utsiktsplatserna, dock med krampaktigt tag om racket…

Det blir en bra overfasning till Sverigevadret, det var och ar ratt sa kyligt i bergen sa nu sitter vi och huttrar pa ett sunkit internetcafe slash videouthyrningsstalle. Katoomba ar ett konstigt stalle dar alla butiker stanger kl 17, restaurangerna oppnar sent och matbutikerna stanger kl 00. Det finns flummiga hippiekafes och ungefar inget att gora forutom just bergen. Sa vi ska aka och hanga lite pa det nattoppna supermarket, haha…

Imorgon aker vi hem, och for en gangs skull kanns det inte alls skont att aka hem, sova i sin egen sang och allt det dar. Jag hade latt kunnat fortsatta aka runt i Australien!

Imorse vaknade jag 07 och gick ut pa balkongen och laste i en timma. Pa den korta tiden hann jag nastan branna mig, trots att jag hade smort in mig med solskydd. Inte undra pa att de finns hudcancer-skyltar, info, kliniker osv overallt…Det ar aven darfor som stranderna ar sa pass tomma som de anda ar. Det och att det inte ar semestersasong har forstas.

Efter det var det dags for hotellfrukost, och den var precis sa dar lyxig som man vill att den ska vara. Forutom att det fanns en del konstig mat, typ ackliga korvar och sant. Men vad sags om en massa smoothies, en kock som stod och lagade omelett efter ens egna onskemal, massa farskt frukt, en helt egen barista som stod och gjorde alla sorters kaffe man kunde tanka sig, och sa det basta av allt: en hel disk med losviktsteer sa att man fick gora sin egen kanna.

Efter frukosten passade det bra att lagga sig vid poolen och lasa, vattnet i den var dessutom varmt sa vi laste, solade och badade. Det ar riktigt sa dar nypa-sig-i-armen-bra har!

Tro det eller ej, men jag hittade en t-shirt till slut!

Lite strandpromenader med schysst utsikt, lite glass (roligt stalle - man valjer glassmak och vad man vill ha i, och sedan mixar de ihop allt pa en kall stenplatta, typ som McFlurry), sova lite…Nu ikvall har vi bubblat i hotellets stora bubbelpool och bastat i typ en timma.  

Nu ikvall blaser det rejalt och tydligen ska det bli daligt vader imorgon. Ah well. Vi kan alltid bubbla bubbelpool och sant, ambitionerna ar inte sa stora sa har pa slutet av semestern, det har ar vara softardagar!

Check this out:

Poolen fran var balkong

Stranden som vi bor alldeles vid

Dom dar semesterlirarna

Utsikt fran frukosten imorse

Te vid frukosten!

Glasstallet

I Australien finns ingangen till himlen, typ.

Imorse foljde vi med Sara till hennes skola for en morgonsamling (las: rockkonsert kl 09 pa morgonen), efter forsta passet sa vi hej da till Sara for denna gang och akte vidare for att spendera vara sista dagar i Australien i Terrigal, kolla in! Hej semester! En liten semesterort med lang sandstrand, sma fisk-take-aways och kafeer. Vi bor pa Crown Plaza och tycker att livet ar schysst. De har till och med ett litet gym sa jag funderar pa att kanske motverka hotellfrukosten i forvag med nagra minuter av flas. Vi far se.

Jag har dock markt en svaghet med Australien, och det ar dess forkarlek for Comic Sans. Numera vet aven Nicklas att Comic Sans tillhor en av dodssynderna och att det i princip ar ett av djavulens pafund.  

Hela t-hirt-världen sviker mug. Till och med Bono. Det såldes mest samma gamla vanliga tisshes som förra turnévarvet, och dessutom var det alldeles för trångt för att riktigt kunna spana in utbudet. Så jag bangade.

Konserten var grym förstås, mn jag tycker nog att interaktiviteten mellan den senska publiken och U2 var intensivare när det begav sig i Göteborg. Kanske kändes publiken inte riktigt taggad som då, men U2 själva var i gasen. Egde hoppade runt med gitarren på magen, vilket i min värld inte tillhör vanligheterna. Ljudet var kalasbra och vi hade bra platser med överblick över hela scenen, även om jag tror att vi satt närmare (men med sämre vinkel) förra gången.

Sötast var gruppen med två tonårstjejer och ett föräldrapar, de senare kanske med som deras barnvakter. Tonårstjejerna sjöng mest mot varandra, överartikulerande, och det äldre föräldraparet diggade med så mycket de bara kunde, vilket var rätt så mycket.

Efter gårdagskvällens möte på Hillsong satsade vi på ett riktigt svenskt fika med kakor, yoghurtglass, Saras hembakta bullar, Coke Zero (annat än Diet Coke, men det finns väl inte i Sverige?) och satt och pratade med Sara resten av kvällen. Det är riktigt schysst att inte bara semestra som vanligt utan faktiskt få komma ut lite i förorterna och gå parallellt med någon annans liv. Vi bor hos Sara med hennes tre vuxna inneboende och en liten 4-åring, speciellt men roligt! Dessutom känns en semester så mycket längre när man delar upp den i olika partier. Sydney, Hillsong & Sara, U2-konsert och så åker vi mot Central Coast imorgon för at softa de sista dagarna på beachen.  

Idag lämnade vi Sara så att hon skulle ha tid att plugga, och åkte iväg till ett outlet. Nicklas hittade hur mycket kläder som helst, medan jag kom hem med en tröja. Tuffa/roliga kläder för tjejer är jättesvårt att hitta! Medan killar kan shoppa hur mycket snyggt som helst. Bittert. Jag kommer hem med en (stickad!) tröja, en keps och cdskivor, när jag trodde att det här skulle vara tuffa t-shirt-paradiset. Bah.

Ikväll är det U2-konsert! Jag har fått reda på att man får ha med sig småkameror in så det ska bli schysst att fota. Och där ska jag öpa en t-shirt iallfalll. Bono won’t let me down.

Igår var det kalasväder så vi åkte till beachen. Det är något speciellt när man ser sådana där långträckta stränder. Och Sara har en svenska dator!

Igår var vi på möte igen - när man väl är på Hillsong blir det en del. Det är verkligen rockkonsert-känsla när de drar igång med musik, och när det inte var ett "kvinnomöte" tyckte jag att det var bättre. Galet ös som jag skrev förut och sjukt proffsigt, de har en hel tv-studio och många tv-kanaler som typ Fox kommer till skolan för att ragga elever. Jag tillhörde inte de som hoppade loss, men å andra sidan - när gör jag det? Lilla bror vet att för sådana som oss indikerar det att vi är ganska så i gasen om vi står med händerna i fickorna och nickar med huvudet.  

För att vara en kyrka med Men’s och Womens Conferances var det ett för mig förvånat nyanserat budskap, om hur kvinnor och män är guds avbilder ihop, vilket ger att kvinnor inte kan gömma sig bakom "femininity" och att män behövde lära sig vara "breastfeeding". Ok, det här är inte USA, kanske vore det ett hetare ämne där, men vi talar ändå om ett ställe där man får handkräm som kvinnlig förstagångsbesökare och där killarna får leka med bilbanor. Så ur gendersynpunkt: helt klart godkänt.

Efteråt mötte vi upp med några svenskar och satt av några kvällstimmar i ett av alla dessa shopping mall’s. Jag gillar grejen med att det finns en massa ställen att hänga på som har öppet sent, och som inte är klubbar eller barer. Vi gillar Sydney, det är ett relaxat ställe.  

Nu ar det morgon hemma hos Sara och vi har just atit frukost. Imorse vaknade vi kl 06, sa det gar at ratt hall antar jag. Solen lyser och jag har antligen annat an langbyxor pa mig. Jag tror att vi ska ivag mot beachen idag, fast mest for att titta, det ska mycket till for att jag ska bada - annu ar det inte sa varmt i vattnet har. Jag tokletar efter U2-recensioner men hittar knasigt nog inga, men har daremot lyckats vara inne på jobbsidan och andrat lite. Jag vet, det ar nagot fel pa mig. Men det tog ju bara tre sekunder!

I natt dromde jag om en stressig dag i Kerstins liv, med allt som ingar av dagishamtning osv. You are always on my mind, Essingen… 

Uppe tidigt idag som vanligt, och sa sista frukosten pa Doppios. Vi borjar kanna oss hemtama i Sydney, man hinner med mer an man tror pa tre dagar. Men idag var det dags att aka vidare, och Nicklas kom fran Hertz med en flott hyrbil som gatt 10 km. En fet gangsta-Toyota som vi gled over Harbour Bridge med. Nicklas klarar den omstallda trafiken bra…

Vi tog sikte pa Hillsong dar Sara pluggar (Biblecollege), och fram till kl 14 fick vi traffa tre olika ledare for tre olika ungdoms-aldersgrupper, till skillnad fran oss i Botkyrka delar de in sitt ungdomsarbete i olika alderskategorier, men da ar de valdigt manga ocksa. Det forsta intrycket ar att hela stallet ar proppat med surfslackers, koola typer i softa klader. Iallafall killarna. Inga preppy pingstvanner har inte, om man nu tankte sig det.  

Senare pa kvallen var det dags for Men’s Conferance och jag och Sara gick under tiden pa ett kvinnomote. Galet stort padrag, allt ar superproffsigt och det ar galet med os, men generellt sa ar jag kluven till sanna har indelningar. Det ar mycket rosa om man sager sa, vilket ju inte alls ar min grej, men hey, i mangfaldens namn maste det ju fa finnas sadana tjejer ocksa. Vad jag vill se ar ju just att man som kvinna eller man ska fa utveckla sig sjalv, och i ett brett spektra kommer det ju alltid finnas girly girls och manly mans, antar jag.  Det jag stor mig pa ar att man kanske tar det lite val for givet, att det blir normen.

Samtidigt sa finns det inte bara nackdelar i detta med att man peppar kvinnor/tjejer till att ta for sig, inte vika ned sig, vaga vara ledare osv. Det som var positivt var att det inte pratades om att vara kvinna i relation till en man, utan det pratades direkt till och om kvinnor, utan prat om ‘vardande egenskaper’ och sant. I vissa fall tror jag att det kan vara befogat att traffas bara tjejer eftersom det ibland kan bli en sadan obalans i att ta plats nar man har bade man och kvinnor. Sa, om det ar for speciella tillfallen tror jag att det kan vara bra. Sa det var inte alls fel pa det som sades, inte ikvall iallafall, fokus var mycket pa ’Sisterhood’. Men det var inte riktigt min stil, det var mycket ‘vand dig till din granne och halsa’ vilket jag avskyr. Men mitt mantra for helgen ar att vara odmjuk och inte bara cynisk ironisk…

I ovrigt - konstant fullt os. Hog musik och sang, vilket kanske inte heller ar min favoritstil nar det kommer till kyrkokultur, men dar ar det verkligen bara en fraga om smak. Jag vet ju med mig att jag gillar det mer avskalade nar det kommer till kyrko/gudstjanstkultur.

Imorgon blir det kanske beach for forsta gangen, det var forst idag som det verkligen blev varmt. Det var pa tiden!

Tjena vad vi var turistiga igar. Riktiga praktturister, inget tjafs med att skammas for att mitt i gatan ta upp kartan och se fragande ut. Efter surfandet (basta mejlet igar var jobbmejlet - ja, jag laste eftersom jag vantade pa bekraftelse om en kurs - dar det stod "Du kan val bekrafta detta sa fort som mojligt, jag ringde men du har visst semester". Na, jag bekraftade inte) gick vi till Royal Botanic Gardens och kikade pa doda vaxter och pratade med en tradgardsmastare som pratade om hur mycket han ogillade alla fladdermoss. Bevis nummer tva pa att vi hamnat i Gotham City, det flog galet manga fladdermoss ovanfor huvudet pa oss och dessutom hangde det annu fler i traden och sov. Spooky!

Tradgardspromenaden var egentligen bara en transportstracka for att komma fram till vattnet for att se Operahuset och Harbour Bridge. Det var lite breathtaking nastan faktiskt. Fast annu tuffare att se det pa nara hall, jag fotade som en galning. Riktigt snyggt hus!

Efter det gick pa Sydneys moderna museum och sag pa en utstallning av unga australienska artister, modern konst ar schysst for det blir liksom vad man gor det till. Vare sig man gillar det eller inte sa borjar man tanka. Butiksshopen var tyvarr ingen hit, liten och inga roliga affischer.

Nasta turist-etapp var The Rocks, typ gamla stan. Men precis som Gamla stan i Stockholm kandes det mest som krimskrams. Vi gick darifran ganska kvickt, kakade lunch pa McDonalds (jag forsoker halla mig borta fran pasta- & pizzastallen sa mycket det bara gar, hehe) och tog sedan en farja och kollade lite mer pa operahuset och Gothams schyssta skyline. Det ar tufft med skyskrapor.

Farjan tog oss till Taronga Zoo, jag ar valdigt kluven till Zoo:s eftersom jag inte tycker att djur ska hallas instanga for manniskors nojes skull, men samtidigt sa bidrar det till att manga lar sig mer om djur, natur och hur skort allt ar. Vi ville iallafall spana in koalor och kangurus, men fick lite Platupusar och apor och sant pa kopet. Men jag fick lite ont i magen for att kangurusarna sag sa uttrakade ut. Men linbanan och farjan var schysst.

Val i centrum igen fastnade vi pa vagen hem i billighets/marknadsbutiker, jag hittade varldens schysstaste  halsband, ett kors och en platta med kvinnosymbolen pa en och samma kedja, det var jag ju tvungen att kopa. Fast den basta butiken var en skivbutik dar de dyraste skivorna kostade 15 dollar (ca 90 kr) men de flesta bara 10 dollar (ca 60 kr). Sa jag kopte maaassa skivor, bade gamla och nya; Cash, The Magic Numbers, Groove Armada, Jeff Buckley med flera. Vi gick ut darifram med 9 skivor och var 85 dollar fattigare. Larvigt billigt!

Val hemma pa hotellet sedan dackade Nicklas  totalt. Jag tankte att allt som jag klarar (typ ga, ga och ga) klarar val han, och tankte darfor att han var val bara lite trott precis som jag, men han var visst extremtrott. Sa han dackade i typ tre timmar. Alla kan val inte vara i lika bra form som jag, heh…

Idag tankte vi darfor ta det lite lugnare. Kolla lite i Chinatown, aka upp i utsiktstorn och sa. Imorgon drar vi vidare till Parramatta, forort till Sydney, dar Sara pluggar. Vi ska besoka Hillsong som ar en san dar jattestor kyrka (typ 30 000 medlemmar), Nicklas ska besoka en Men’s Conferance som de har dar och jag ska forsoka att halla mig i skinnet och inte saga precis allt vad jag tycker till snalla Sara om det ar corny och allt for amerikanskt (jag tror namligen att jag ska fa ga pa nagot kvinnomote samtidigt), om det nu kan vara det i Australien. Iallafall sa ska det bli intressant.

(Men’s Coferance blir fel hur man an sager det pa svenska. FYI.)

Andra flygresan - den från Singapore till Sydney - var inte så rolig. Jag satt innerst vid fönster och satt där konstant i åtta timmar. Sov kanske två fast vår plan var att sova pa denna resa. Bakom mig hade jag en kille som antingen satte sina knän i ryggen pa mig eller stoppade fram foten på mitt armstod, men foten gav jag en schysst armbåge. Kom igen! Jag vill inte ha folks fötter pa mina armstöd!

Vegomaten var ett skämt. Först fick jag ingen alls, de kom och sa till mig att jag hade minsann inte bestallt i förväg. Joho, sa jag, och fick sedan min vegomat som skumt nog också var mejerifri, non-dairy som jag skrev om förut. Till frukost fick jag sojamjölk och riskakor med osaltat smör. Jag ater ju bara inte kött! Nicklas fick en helt vegetarisk frukost han med, men med yoghurt och grejer. Fascism.

Nåväl. Framme i Sydney tar vi transer till hotellet, väl där jag inser jag att jag glömt jackan med nya kameran pa transferbussen. Men kalasbra hotellpersonal fixar allt. Vi bor pa ett bra hotell med bra läge, och var igang och ute i Sydney typ vid 09, piggare an vi hade hoppats pa.

Så vi gick igang och gjorde stan direkt. Sydney ger en Gotham City-vibbar med höga hus blandat med gamla tjusiga, och så Monorail som gar igenom staden. Det känns liksom inte pa riktigt av nagon orsak som vi inte lyckats sätta fingret pa. Det är liksom litet men ända stort.

Tanken var att vi skulle göra stan (typ shopping) pa förmiddagen, vila lite och sedan ga ut igen pa eftermiddagen. Fast det som skulle bli en en-timmas-powernap blev visst en fyratimmars-sleepover, så vi kom inte ut igen förrän vid 19, 20 typ.

Alla ar vää-äldigt trevliga. Hälsar och så utan att vara jobbiga. We like. Sedan ar det billigt att äta ute (jämfört med Stockholm). Däremot har vi halvsunkigt väder.

Igar nar vi gick ute mötte vi en massa finklädda männikor och damer, kvinnor, tjejer i olika aldrar uppkladda till tänderna och med hatt. Vi tankte att hey, så kanske man klar sig i Sydney, men det visade sig att det var nagot arligt stort hästlopp. Whaddaya know.

Imorse vaknade jag 04.15, där fick vi för att vi trodde att vi klarat oss så bra fran jetlagen. Men jag lag och softade med Eva Cassidy i öronen, ratt soft sätt att borja dagen pa. Typ vid 07 gick vi ut och at frukost pa varat stammisstalle (haha), och nu sitter vi och surfar, internetjunkies som vi är. Idag tankte vi vara extrem-turistiga och gora allt det där man ska - Operahuset, färja, zoo, moderna museum och allt sant. Fast som sagt, vädret suger med smaregn. Men ah. Vi ar ju i Sydney!

Glöm att jag tanker skiva med svenska prickar i fortsättningen. Sjukt jobbigt!

Generellt tycker vi att man ar alldeles for formella har i varlden. Som tex nar vi kom till Arlanda oh de fragade oss var vi hade vara visum for Australien. Vadda Visum. Det tycker inte vi att man maste ha. Men utan visum kommer man visst inte in i Australien. Hepp. Vi kanske borde ha fixat sadana da.

Som tur var gick det att fixa pa Arlanda.

Pa Arlanda kunde de inte checka in oss for hela resrutten, sa vi skulle fa hamta ut vart bagage i Singapore. Med bara drygt 2 timmar pa oss. Ga ut, hamta bagage, ga igenom alla sakerhetskontroller. Jobbigt. Men det kunde de fixa i Frankfurt, aven om vi val i Frankfurt lyckades ta oss ur hela transitomradet. Naja, vi fick aka tag…

Flygresorna har gatt bra annars. Lite strul med min vegomat - vad annars - men jag hann a andra sidan bade se pa film och spela datorspel. Schysst.

Nu ar vi i Singapore, det kanns som om det ar mandag morgon men det ar mandag kvall har. Vi sov sa lite vi kunde pa flyget for att kunna sova nu sitallet for att hamna lite mer i fas nar vi val kommer till Sydney. Bara c:a 8 h flygresa kvar, yummy…

Iallafall: allt gar bra. Det ar knasigt att vara pa vag och det ar tur att jag som ar en sadan orolig sjal har Nicklas med mig. I’m such a wimp..

Nu åker vi! Jag hoppas kunna rapportera lite från Sydney, men det komme rju dröja ett tag - vi landar i Sydney 07 på tisdag. Det känns galet, men kul!

Idag när jag var på min lokala matbutik slash post såg jag att det på pakethyllan låg en chokladfontän. Jag trodde faktiskt inte att de fanns, utan att de var mer en slags urban vandringsmyt som Bengt af Klintberg kunde dementera. "Nä, chokladfontäner finns naturligtvis inte på riktigt, den myten uppstod på en sittning på Chalmers 2003". Men de finns alltså. Både för hemmabruk och så i lite större varianter.

Nu måste jag skärpa mig. Efter min vinst i september (som dessutom då var den första på tre månader) så vann Nicklas i oktober. Och i morse på tvärbanan ringer han och upplyser mig om att det är 1 november. Och som om det inte vore nog fortsätter förnedringen med att han tvingar mig att säga att han är bra. Jag måste börja tänka lite mer raffinerat kring det här om jag ska kunna avsluta året med hedern i behåll.