plastjesus & jag

Om man kikar med bratsfiltret på finns det några riktigt sköna bilder här. Jag gillar att killen lyckas förmedla "bästa året i mitt liv alla kategorier". Och vissa bilder får mig att längta bort sjukt mycket. 

Spader gillar inte när vi får gäster. Då gömmer han sig bakom böckerna i arbetsrummet.

Som jag skrivit innan läser jag Medie- och kommunikationsvetenskap på halvtid och distans. Jag har varit dålig på att plugga men ganska bra på att resonera och det har varit roligt. Nio inlämningsuppgifter på tio poäng har jag betat av, varav två av dessa har varit hemtentor.

Till senaste hemtentan hade jag inte lyckats få tag i två av fyra kursböcker vilket jag hade lite ångest för. Men inte tillräckligt mycket ångest för att a: åka och köpa de där böckerna, eller b: åka runt och sitta på två olika bibliotek för att skriva min tenta. Min lösning blev istället att låna hem alla böcker jag hittade på de lokala biblioteken som tangerande ämnet, till sist blev det att jag använde en av dessa som källa.

Tentan kändes ganska bra när jag skrev den, men jag visste ju inte hur mitt trix med litteraturen skulle tas emot. Eller att jag i en av frågorna struntat i att man inte får göra reklam för tobak i Sverige.

Trots detta kände jag mig lite besviken när jag loggade in i måndags på webbstudieplatsen och såg att jag bara fått godkänt, men å andra sidan kändes det väl ändå rätt så rättvist. Därför blev jag rätt så förvånad när jag idag fick tentan hemskickad och då såg att jag inte bara fått VG, utan dessutom full pott… 

Jag vet att det är nackskott på människor utan småbarn som klagar på att de är trötta, iallafall om man man har småbarnsfamiljer i sin närhet, men: trötthet kan bero på flera olika saker och ibland hjälper det inte att man egentligen har tid, ingen tvingar folk att skaffa barn och den där småbarnströttheten är ju inget unikt och jag kommer säkert få min egna beskärda del i framtiden, så här kommer det ändå: 

Hur jag än gör idag kommer det bli fel på sömn- och trötthetsfronten. Jag håller på och försöker få till en hyfsad dygnsrytm dvs. sova lite mer under dygnet. Kruxet är bara att jag är eftermiddagstrött men kvällspigg. Så om jag lägger mig och vilar nu (vilket jag inte alls tycker om men säkert skulle kunna) så kommer jag vara pigg ikväll när jag ska sova, och då har jag dessutom förlorat tid på eftermiddagen. Om jag inte vilar nu kommer jag ändå vara pigg ikväll när jag ska sova eftersom jag alltid piggnar till vid 21 sådär.

En lösning kanske är att vila nu och vara uppe senare på kvällarna, men det känns ju lite oortodoxt. Man har ju hört att den bästa sömnen dels är den obrutna i x antal timmar, och dessutom ska den vara på rätt sida av dygnet. Ah, jag kanske borde testa och utvärdera sedan. Jag är sällan så värst empirisk av mig, det här vore kanske ett ypperligt tillfälle att testa.  

Kändisspottingen fortsätter, senast var det Jakob Eklund.

Två betraktelser om än av lite skilda slag:

Jag är så fruktansvärt less på ComHem-reklamen (och jag tänker INTE länka). Jag har tyckt illa om deras fula dockor redan från början, och de har seriöst tappat fett med credd hos mig bara på grund av den där risiga reklamen. Inte för att de hade så mycket credd innan - vi betalar just nu 29 kronor i månaden för något vi totalt ickeanvänder (vi blev lite lurade på ett digitalabonnemang men som tur är spelar ju pengarna ingen roll) men nu är den nere på noll. Ta bort de fula dockorna! Vem kunde godkänna något sådant?

Sedan är jag kluven till Världens modernaste land. Första avsnittet tyckte jag att det var fantastiskt, men redan vid andra avsnittet började jag märka att jag inte längre var så sugen. Och det konstiga är vad det kan bero på. Fredrik Lindström är ju fenomenalt smart i det han gör, programmet har bra tempo, intressanta ämnen och är grymt snyggt, men det blir liksom…för mycket. Det känns så otroligt pk och stockholmsakademiskt att sitta där och torrt skratta över svenskheten och driva med sig själv.

På något sätt blir det som att den där driften är så enormt medvetet gjort att det blir en antidrift, och jag blir mest matt. Det blir en bisarr rundgång där man ska analysera det svenska så mycket att man inte ser hur svenskt det är att analysera det svenska. Det ultimata vore om det sista avsnittet var ett där man granskade själv programmet självt.  

Jag har svårt för arga människor, iallafall ilska riktad helt urskiljningslöst och obefogat. Idag när jag skulle kliva på tåget höll jag som bäst på att kolla upp ett missat samtal vilket gjorde mig lite disträ, så jag gick nästan in i dörrarna när jag skulle gå på. När jag upptäckte det (precis innan de öppnades) hoppade jag tillbaka, men innan jag ens ser ett ansikte hör jag en arg röst som skriker på mig "Du får ju låta folk gå av först!". Det var som om hon laddat långt innan hon skulle börja gå av med tanke på att reaktionen kom typ innan dörrarna öppnade, och därför bizarrt nog också medan jag höll på att backa tillbaka.

Jag kan strunta i det hon sa eftersom det uppenbarligen var något fel på henne, ingen vanlig människa skriker ju sådär, men däremot sitter de dåliga vibbarna kvar länge. Jag vill gärna tro att jag skulle vara en katt om jag var ett djur, men det är nog mer troligt att jag skulle vara en kanin, rädd för det mesta. Jag får trösta mig med att kaniner är mjuka och fluffiga och att de kan åsamka stor skada med sina läskiga baktassar. Fast äsch, jag är faktiskt rädd för kaniner också efter att ha haft en som bara gjorde illa mig. Jag kanske mer är en liten mus. Fast alla gnagare är läskiga. Jag kanske inte ens skulle kunna kvala in till att bli ett djur, utan få nöja mig med att vara en plastfigur av ett djur eller något. Kolla förresten in den här läskiga nallen, vem köper en sådan till sitt barn? En mördarnalle är vad det ser ut som.

Tur att jag kan trösta mig med att numera vara ägare till två av de tre nummer av Serietidningen som jag skrev om tidigare! Jag hittade dem i en serietidningsbutik till det facila priset fem kronor styck. Kanske hade jag hittat den tredje om jag haft tid att leta längre. Men, hurra! Finally är det Tonårsgänget och jag igen. We shall never part.

Nyss hemkommen från firandet av lilla syster i det mamska residenset det vill säga köket på Nordanvägen. Ah, det är så trevligt att ha kalas så där på en tisdag. Men jag glömde ju att gratta lilla bror på namnsdagen, äsch! Idag hann vi avhandla stöld av andras artiklar (journalisten i familjen), hur vi präglas av tillgänglighetskulturen (teologen/filosofen i familjen), Wii (dataspelprogrammerarna i familjen), Johnny Cash (ljudteknikern i familjen) och så lite träning av träningsnördarna i familjen. Det är väl bland annat jag, det.  

I all vår saktmodiga norrländskhet är vi en ganska italiensk familj; om man tittar på kort från våra sammankomster så är det idel middagsbord. Ingen går hungrig från min mamma. Idag var inget undantag med saffransrisotto med soltorkade tomater och parmesanost, lammfärsspett (jag fick lax) och chevrétzatziki. Till efterrätt chokladtryffeltårta, marängtårta och en nöt- och chokladtårta. Burp.

 
Det kanske är dags för middag

Mat ute den här gången

Julmat

Tja, mat

Bara två tårtor? Verkligen?

Med hem följde nya avsnitt av Battlestar Galactica och så några av Dexter som jag inte sett något av än. Jag är inte så hard to please (hm), ge mig några avsnitt av en bra tv-serie så håller jag mig glad och nöjd i timmar.

På mitt jobb fick man i år välja om man ville ha en julklapp eller om man ville skänka pengarna till välgörande ändamål. Även om jag tycker att man skötte det hela runt omkring klumpigt så är det ju bra att det finns som alternativ, så jag valde bort min julklapp. Nu visade det sig att det var något som jag inte visste fanns men nu vill ha - en klockradio med cd! Jag saknar verkligen en cdspelare i sovrummet samtidigt som jag inte vill dra in en hel stereo. Jag vill bara kunna somna och vakna till musik, kunna lyssna på talböcker och sånt där. Så nu måste jag se till att köpa en sådan. Hur dyr kan den vara, det var ju en företagsjulklapp och dessutom ingen mäkesprodukt. Men ovanligt bra julklapp tycker jag! Fast att jag tycker så kan ju bero på att jag vill ha en…

Efter ett inställt tåg och flyg vardera kom Nicklas hem på tredje försöket med tredje biljetten, det kändes ändå ganska så smärtfritt med tanke på vädret. Men tydligen fick han med sig den där Per hem, för Nicklas har fått plocka bort vår sönderblåsta grind, och vår väggspaljé ligger på backen. Vintern var ju borta och skulle aldrig mer komma tillbaka. Usch.

Nicklas är på ett för smidig hemkomst strategiskt dåligt ställe just nu: i Lund. Hans tåg, som SJ senast runt kl. 07 sa skulle gå har nu ställts in, så han är nu på väg till flygplatsen för att se om flygen lyfter. Kom hem! Blås inte bort!

Idag har jag åkt hem tidigt från jobbet för att kunna sitta med en hemtenta i medie- och kommunikationsvetenskap. Jag har placerat mig i vardagsrummets bruna hörn, tänt lite ljus, ska göra te och sätta på musik. Som gjort för att skriva en marknadsföringsanalys av nikotinfritt snus! 

Igår var jag hängig och fick därför ställa in besök hos stora bror som fyllde år, men idag är jag vanan trogen bra igen. Jag blir sällan sjuk, jag kommer bara till det där förstadiet och mår "det känns som om jag håller på att bli sjuk" i en halv dag eller hel. Sedan försvinner det. Åsa och Anton kom till olika slutsatser, Anton att jag har ett kasst immunförsvar, eller rättare sagt brist på något, medan Åsa tyckte att det verkade tvärtom, som om min kropp är bra på att döda alla inkräktarbakterier rätt så fort. Jag röstar på Åsas teori.

Gårdagens kändisspotting: Sverker Olofsson.   

Idag kändisspottade jag Robyn, och hon bar sin kändiskrona med glans. Hon stack ut i sin 80-tal-all the way-stil. Till exempel var hon klippt i ungefär samma slags munkfrisyr som jag hade när jag gick i sjuan, ni vet, kort hår med en skarp avklippt kant mot det längre håret mitt på huvudet. Hon var kanske inte så snygg, men tuff.

På gymmet efter jobbet var det packat. Den vanliga nyårslöfteshorden som alltid minskar dramatiskt i februari. Många, många tanter var det. Jag hoppas att de snart ger upp, fulla gym är hemska gym.

Min pappa ringde idag och frågade om jag inte kunde tänka mig bli nämndeman. Det var roligt att han tänkte på mig och det lät intressant, haken var bara att jag då behövde byta parti. Vilket skulle innebära byta block. Så jag fick säga tack men nej tack, han menade då att man måste ju testa alla omvändelseförsök man kan. Såklart man måste!

Väl hemma från gymmet blev det en portion av den ypperliga snabbmaten makaronivälling. Kokta makaroner blandas med mjölk, lite mjöl, salt och socker och får sjuda, och vips har man makaronivälling! Knepet är att få till den där exakta balansen mellan salt och sött.

Idag i DN kunde man läsa två artiklar om fosterbarn och fosterhem, och jag blev så stolt över mina föräldrar. Min mamma jobbar heltid med att ha sitt hem öppet för tillfälliga jourplaceringar, hon (och min pappa naturligtvis) har dessutom (och har haft) fasta placeringar, dvs ungdomar som bor hos dem permanent tills de flyttar hemifrån. Jag har därför under åren fått tre nya syskon genom att mina föräldrar har valt att permanent innesluta några av de som från början kommit som jourbarn in i vår familj.

Hemma hos min mamma och pappa verkar det så enkelt, de har gjort det så enkelt för oss syskon att kunna ta in andra i vår krets. Och vi är inte ens en särskilt social familj, förutom med varandra, då. Jag fattar verkligen inte hur de gör, men de gör det bra.

I år ska Stora Webbprojektet rulla, och jag behöver all hjälp jag kan få. Gå in på iogt.se och tyck till i webbenkäten så att jag får ett bra underlag för den makeover jag ska jobba med. Man kan faktiskt vinna biobiljetter, värsta värsta! Och ni behöver inte ha dåligt samvete för att tycka till fritt och ärligt - det är inte jag som har dragit upp sajten, heh…

Självscanning på matbutiker (eh. var annars?) är en mycket bra uppfinning. Allt är färdignedpackat och man kan glida förbi kassan på ungefär en halv minut.

Vi skulle fylla på maten idag, kom hem med två välfyllda kassar (inte vanliga kassar utan sådana där stora plastkassr med hård botten) och fyllde på. Här är före- och efterresultatet:

Före:

Efter:

Vad man dock inte ser är Fanta Free och Cola Light, en hel massa konserver med bönor och tomatkross, en gigantisk allroundkrydda, grovt rågmjöl, fryspåsar, frysta grönsaker och lite sådant. Men ok, vi är inga matkonnosörer. Min favoritmat är mackor. Och ost.  

Sista biten av getosten hamnade i ännu en paj, en potatis- och purjolökspaj. Jag har gjort så mycket konstig mat de här senaste två veckorna, jag hoppas att det faktiskt går att äta också… 

Idag upptäckte jag att det är inte enbart är en klyscha - matlagning går mycket lättare om man har rätt grejer. Jag bestämde mig för att ge rödbetsbiffar en till chans, jag har aldrig lyckats steka kletiga grejer typ vegobiffar, men idag i vår nya julklapp, Tefalstekpannan, gick det hur lätt som helst. Det blev världens finaste och sammanhållna biffar. Hej då IKEA! Dessutom är det väldigt mycket roligare att göra smet i fina Margrethebunkar än i fula gamla plastbunkar. 

Nicklas fick en massage på Centralbadet av sina kollegor, så imorse åkte vi dit. Jag kom in för halva priset tack vare mitt studentkort - lätt att glömma sånt när man bara fritidsstuderar - och medan Nicklas fick massage tillbringade jag en halvtimma i deras trista gym. Sedan badade vi varmt och bubblade, gick efter det till Kungshallen och åt en medioker lunch, och sedan köpte vi present till svärfar som fyller år idag.

Tanken var sedan att vi skulle gå på kafé och sätta oss ned för att planera vårt gemensamma liv, men vi var för trötta. Så vi köpte ingredienser för att göra smoothie och ska istället leka att vårt vardagsrum är ett kafé. Det funkar bra det med.

På tal om Vit jul och allt det där så har Blindside en musikvideo som känns ganska så träffande. Personligen tycker jag att det är roligt/cred för att man vågar göra något annorlunda, men däremot har jag lite svårare att säga om jag tycker att videon är bra eller inte. Men låten gillar jag.

Det nya året har jag börjat med att vara trött och fortsätta volontärjobba (mån), jag har förlängt min semeter och så har jag haft en man som fortfarande jobbar trots att festivalen han generalade över är slut (mån em + tis). Så vi har inte hunnit fundera så mycket över vare sig vårt gemensamma 2006 eller 2007, men igår sa vi att det skulle väl bli vårt bästa år, 2007 alltså. "Som vanligt", sa Nicklas.

Men 2007 har ju några specialare. Jobbmässigt är det stora projektarbetet som ska bli spännande att dra i. Jag fyller 30 år i år, och så åker vi till Kalifornien för att fira våra 10 år som gifta i maj. Mamma fyller 60, yngsta bror 20, svågern 40 och stora syster 35, en hel massa kalas alltså. Jag har fått förfrågan att bli redaktör för församlingstidningen, ideellt såklart, men det har jag inte bestämt mig för än. Jag ska fortsätta plugga medie- och kommunikationsvetenskap på distans, och jag ska fortsätta med BEDA-projektet. Jag ska testa att satsa ännu lite mer ordentligt på träningen.

I övrigt har jag tänkt att bli bättre, ungefär. Överlag. 

Jag är alldeles för trött för att skriva om helgen, men så mycket kan jag säga: jag & Nicklas skrek "Grattis på första januari!" i munnen på varandra samtidigt, så vi enades kring oavgjort. Nu har jag bestämt mig för att förlänga ledigheten, jag kommer nog jobba lite men då hemifrån.