En väldigt arg baglady
Det började ju så bra. Jag klev in på gymmet, satte ett personbästa jag suktat efter länge men inte varit i närheten av, och sedan var det bara att köra. Men medan jag höll på kom en av de som jobbar där lite då och då och sa att jag gjorde fel. Ok för det, det är bra att lära sig att göra rätt, även om de flesta ofta när de vill kommentera närmar sig lite försiktigt och frågar om de får tycka till lite.
Anyway, men det slutade inte med att säga till på ett halvburdust sätt. Nä, sedan skulle killen instruera mig handgripligen när jag nu var så korkad och inte förstod. Så han började ta i mig. Inte alls så att det var dags att ropa efter handbojor för sexuella trakasserier, men återigen: man brukar närma sig lite mer försiktigt. Fråga om man ska visa t.ex. Så hans handpåläggning i kombination med övningens natur ("du måste svanka och puta med rumpan!") - som fortfarande inte var sexuell, mer obekväm - fick mig att till slut backa och mumla avvärjande, jag tror att mina exakta ord var "ehnejmjaee".
Som om det inte vore nog begick han sedan dödsynd nummer ett på gym: försöka prata med någon som är mitt inne i en övning. För efter hans direktiv stod jag nu och svankande (hm) och mitt i allt frågar han om det inte gick bättre nu.
Efter det var jag så arg att hela resten av träningen sket sig och jag åkte argt hem efter typ hälften av mina tänkta övningar. På vägen hem fick jag ladda ur ilskan med lite RATM och jag tror att jag såg rätt mordisk ut i blicken, även om mina i skorna istoppade gröna jättebaggybyxor nog sade något annat. Lite som en väldigt arg baglady. Ah, men Rage against the machine står sig fortfarande i lagom dos. Burn, burn, yes you gonna burn… tonår all over.
Så kan man fråga sig varför jag blev så arg och vad jag skulle ha gjort. Han var inte per definition slemmig, jag kände mig inte sexuellt antastad och jag tror faktiskt att han bara ville vara schysst, men han var bara för mycket. Jag tror att orsaken att jag reagerade så starkt var för att varje pass där för mig är jag mot killarna, i mitt huvud iallafall. Alla ser att det kommer en ung tjej och alla kollar vad hon gör. Trots att jag trivs känner jag mig redan nog så uttittad, och hans agerande gjporde inte saken bättre.
När jag kom hem försökte Nicklas leva sig in i situationen genom att tafsa lite på mig. Jag mådde genast lite bättre!
Sa inte jag åt dig att du skulle låta bli att träna idag?
Comment by Hull — 10 Feb, 2007 @ 00:16
Jo det gjorde du. Visste du något redan då? Är du med och konspirerar med gymmaffian?
Comment by Lydia — 10 Feb, 2007 @ 00:37
Kanske det… Det där med gymmande är inte bra för dig!
Comment by Hull — 10 Feb, 2007 @ 01:21
Nu börjar det här kännas som en Carola-sång:
-Du kan väl stanna hemma ikväll, du var ju faktiskt ute igår!
-Men mamma, jag vill träffa HONOM!
-Han är inte bra för dig.
-Men förstår du inte? Jag tycker ju om honom!
Comment by Lydia — 10 Feb, 2007 @ 01:34
Haha, ja…
Men seriöst så är det händelser som denna som gör att jag inte känner för att börja gå på gym. Hatar när andra ser att jag inte kan.
Comment by Hull — 10 Feb, 2007 @ 11:10
aha, är det dit man ska gå?!
Comment by Annica — 10 Feb, 2007 @ 13:30
Hull: Jo, fast då är det ganska mycket som man aldrig kan pröva på. Man får välja sina strider…
Annica: Gå för vad? För att bli tafsad på? Rätt ställe, alla gånger! ;)
Comment by Lydia — 10 Feb, 2007 @ 13:45
tja… ibland, så. fast egentligen skojar jag ju bara. det hoppas jag aaalla förstår…
Comment by Annica — 10 Feb, 2007 @ 23:21