plastjesus & jag

Aw, det är trist att sitta inne och plugga när det är så fint väder. Men jag vet, det är mitt eget val och inte alls synd om mig.

Fast det är klart. Skulle jag verkligen ha varit ute även om jag inte varit tvungen att plugga? Det troligaste är att jag skulle ha varit inne på ett gym, nere i en av tv-slackerfåtöljerna framför en tv-serie eller surfat runt efter mer tips inför semester. Who am I kidding.

Men från där jag sitter kan jag åtminstone se en stor hägg. Det får nog räcka så på naturupplevarfronten för idag.

I min familj har man antingen synfel eller är allergisk mot pollen och sånt. Minsta bror fick i och för sig lite av båda, men bara så lite att det knappt räknas. Nu har det kliat i mitt ena öga i två dagar, och jag slås av den hemska tanken att naturen kanske fått för sig att spela mig ett spratt. Ha, synfel som det är svårt att få pli på OCH hösnuva! Kom igen nurå. Det var ju inte så det skulle vara i vår familj. Ska jag ha kli i ena ögat kan jag väl bli bra i det andra åtminstone. Rätt ska vara rätt.

Gårdagen blev intensiv och blandad. På jobbet mellan 08-17 med fullt upp hela tiden (men det var en bra dag), sedan träning, och direkt efter det samtal från minsta svägerskan om jag ville följa med henne och lilla syster till Berns och lyssna på Madeleine Peyroux. Ingen jag hört om, men vädret var fint och sällskapet trevligt, och så är ju gratis som bekant gott, så jag snabbduschade och tog mig till stan.

Jazz är inte riktigt min påse, dessutom är det alltid speciellt att gå på konsert när man aldrig har hört artisten i fråga, men stundtals var det riktigt bra. Och publiken var verkligen kära i henne så det höjde upplevelsen. I övrigt var det väldigt fint på Berns, jag har inte varit där förut.

Allra trevligast var det att bara göra något så där spontant (som jag annars generellt har lite svårt för) med delar av min trevliga familj. Stora bror kom dessutom och hämtade oss så vi slapp kommunala oss hem. På vägen hem delade han med sig av sin livsvisdom dvs. hur man kan planka in på konserter med rätt attrialjer, fast helst skulle man ju naturligtvis vara av det manliga könet för att vara trovärdig ljudkille. Men vi lärde oss att man kan komma långt med arbetshandskar eller en walkie-talkie.

Roligaste citatet stod minsta svägerskan för, när vi listade vad som varit roligt med kvällen sa hon: "Det var roligt att gå före i kön!" (vi stod nämligen på gästlistan). "Fast det gjorde vi ju inte, det var ju ingen kö när vi kom", sa lilla syster. "Nä, men det hade varit roligt OM vi hade gjort det!".

Jag är svag för rymdgrejer, genetiska övermänniskor och annat liknande. Igår började Kyle XY på Kanal 5, en serie jag haft på min att-kolla-upp-lista ett tag. Jag menar, killen har ju ingen navel men är ett matematiskt geni, låter onekligen lovande.

Så därför är det kanske inte så konstigt att det kändes väldigt naturligt att stoppa in denna i min filmsamling, speciellt till priset av 99 kronor. Även om tvåan är oustanding bäst av de tre. Vad skulle jag inte göra för att ha klor som Wolverine.

Det märks att Spader är mest lik mig (Nicklas och Max ligger ju lite närmare varandra, röda båda två). Varje morgon tar han min plats i sängen när jag gått upp.

Tja, jag kollade ju en extra gång iallafall.

-Hej, jag heter Jessica och ringer från XX. Känner du till oss?
-Nej.
-Ok. Vi håller på med onlinemarknadsföring som optimerar nyttan mot era kunder, och gör just nu kundbesök. När passar det bäst för dig, förmiddag eller eftermiddag?
-Onlinemarknadsföring hurdå?
-Jamen hemsidor, nyhetsbrev och sånt.
-Men hur?
-Vi når ut optimalt till era kunder.
-…. (jag suckade mentalt)
-Men vi är inget företag och har inga kunder. Och så kör vi allt sådant inhouse.
-Är ni inget företag?
-Nä just det.
-Ok. Ha en trevlig dag, hejdå!

Jag bryr mig inte mycket om hockey, men sista delen av tredje perioden höll jag Nicklas sällskap, och med vårt dubbla norrlänska påbrå kunde vi inte hejja på annat än Modo. Så hejja, grattis och allt det där.

Men efter slutsignalen när allt firande skulle ta vid fick man efter ett tag följa med gossarna in i omklädningerummet. Där skulle det firas med att spruta champagne, och det i sig genererde en del muttrande från mig (om hur flaskorna bara var penisförlängare för dem yada yada yada, resten kan ni räkna ut själva). Men ok, champagne är inte så laddat, även om jag för den delen inte gillar den lyxifieringen av alkohol. Men vad gjorde starkölen där? Var det verkligen nödvändigt? Vart tog tanken med att sport och alkohol inte hör ihop? Och dessutom i omklädningrummet, direkt efter att man spelat. Jättebra förebilder! Inte ens på krogen efteråt när man "ska" fira. Och så i tv såklart. Usch, jag blev bara less.

Som den tv-seriejunkie jag är måste jag tipsa om den helt fantastiska tv-serien Dexter, som handlar om en bloodspatter-expert slash seriemördare (men han mördar bara badguys, heh). En man helt utan känslor som försöker smälta in som normal. Serien är förvisso bisarr, men väldigt välgjord och skruvad. Igår såg jag, eh, fem avsnitt på rad. Så bra är den!

Jag älskar paket. När EvaP generöst gav bort saker via sin dagok på nätet (vilket för övrigt var en mycket rolig idé) chansade jag. Några dagar senare landade ett paket hemma, och hjärtat blev varmt. Tack, Eva! 

Igår fick jag agera pastorsfru. Eller, jag är ju alltid "pastorsfru", men i vår egen församling har ju jag funnits med längre än vad Nicklas har, så där känns det som att pastorsfru hamnar längre bak epitetsmässigt. Men igår skulle Nicklas gästbesöka Pingstförsamlingen i Eskilstuna, och eftersom vi var bjudna på middag där efteråt följde jag med. Det är en småskum känsla, att vara med som ett bihang mer eller mindre.

Efteråt träffade vi deras ungdomspastorspar, det är rätt så sällan som vi träffar folk i samma sits som vi så det var roligt och intressant, man har mycket att prata om som man inte kan lyfta med andra. Dessutom var likheterna slående: Gifta i 10 år - check. Han pastor, hon akademiker - check. Någon av dem uppvuxna i en pastorsfamilj - check. Någon av dem som hade mer än fem syskon - check. Fast på ett område skiljde det sig markant - de hade en sjuveckors bäbis.

För alla genusmedvetna - det finns kvinnliga pastorer inom Pingströrelsen, så det finns pastorsmän också. Min egen församling har exempelvis en kvinnlig föreståndare (dvs. hon är Nicklas "chef"). Men jag skippar naturligtvis gärna begreppet "pastors—", alla respektive är ju något i sig självt och behöver inte relateras och värderas i förhållande till sin respektive. Det är inte så att jag själv går omkring och kallar mig pastorfru precis.

Idag kom snön och jag är på uruselt humör just därför. Stick iväg!

De här dagarna av ledighet är och har varit välbehövliga, jag känner hur jag lever upp samtidigt som jag är ganska så trött. Det tar på krafterna att varva ned, ungefär. Att få rodda med sin egen tid innebär för mig att ta tid för träning, vänner & familj och under påsken gudstjänster.

Igår gudstjänst och sedan Wii hela dagen i princip ihop med årets första grillning hos lilla bror och lilla svägerskan ihop med Anton och Camilla. Det var gott, avslappnat och roligt. Idag träning, men under styrkepasset knäppte ryggen till och jag har fått gå som stelopererad hela dagen efter det. Men det hindrade ju inte lilla bror från att fylla år, så hela La Famillia samlades där (utom stackars Natanael som fick äta mackor istället för mammas buffébord) och åt. Och åt. och spelade Plump när vi kom in i andra andningen. Mycket trevlig det med. Och jag hade kjol, bara en sådan sak!

Idag känner jag mig både duktig och effektiv: På grund av en massa kalas och annat hoppla under påskhelgen räknade jag tidigare i veckan ut att jag var tvungen att göra inlämningsuppgiften färdig idag fastän deadline är först på söndag. Men för den sakens skull ville jag ju inte missa lyxen med att kunna ta en långt träningspass när jag väl var ledig, så jag åkte till gymmet och tränade, men efter det har jag suttit och pluggat hela dagen. Och nu är jag klar, hurra för mig!

Vi laddade faktiskt med godis idag, men det har inte kommit en enda påskkärring. Lika glad är jag för det, men ingen ska säga att jag inte gjorde min del…

Imorgon ska lilla bror, lilla svägerskan, jag, Nicklas, KompisCamilla och Anton spela Wii. Litegranna som i Seinfeldt när Georges vänner ska träffa hans fästmö, "Two worlds colliding!". Min familjevärld och min jobbvärld som krockar. Fast en rolig krock.  

Jag läser ju MKV på distans, och hade deadline för uppgift förra helgen. Tre mastiga frågor skulle betas av på max 2 A4, och jag fick strunta i allt vad gäller radavstånd för att få plats. Uppgiften skulle dessutom stå för 40% av betyget för denna 5 poängskurs.

Därför blev jag förvånad när läraren ger mig G på uppgiften med motiveringen att sista uppgiften var lite kort "när jag ändå hade så mycket plats över". Då ligger det nu ute på webben att uppgiften skulle vara max fem sidor, medan det på mitt papper står max två. Det är alltså inte jag som har läst fel. Så nu har jag påtalat felet, ska bli intressant att se vad jag får för svar. They won’t fool me.

Vi gick båda och lurade i smyg, men tack vare att jag synkat min mobil med Fröken ur vann jag. Nicklas var som vanligt en dålig förlorare och hävdade att det inte gildes då hans klocka visade fel, men hey. Skyll på vad du vill, förlorade gjorde du ändå. Finally. Ha! Det var verkligen dags för mig att vinna nu.

Kerstin ville se bild på glasögonen, så här kommer det. Jag är inte helt bekväm med att ta bilder på mig själv, hur jag än gör så känns det som om jag bara posar. Men vad gör man inte för sina arbetskamrater…

Mitt högra öga bråkar på första bilden för att jag var lat för att ta ut linsen innan jag fotade.