Mitt hem, min borg
Det är konstigt hur två saker kan vara så rätt samtidigt. Jag längtade inte hem alls, men väl hemma nu är det så enormt skönt och ljuvligt att vara hemma att det känns som en stor bonus i sig. Äta sin egenvalda frukost, dricka gott te, kolla in hur rabatterna har tagit sig, strosa runt i morgonrock. Att kunna prata med sin familj igen och krama katterna.
Och här hemma är det ju dessutom sol och varmt. Samt fåfänglighetbonusen att den där viktuppgången var lite överdriven från min sida, det var visst inte så farligt ändå. Hur sockersött får livet vara på en och samma gång egentligen.
Det blev bara fyra timmars sömn inatt, inte mycket för att ta igen en hel natts sömn. Vilket ger att jag ligger jag ännu mer back sömnmässigt. Så nu ska jag försöka somna framför projektorn uppkrupen i en av tv-fåtöljerna. Ah, fånigt bra, sa jag det?
