Dagens bravad
Jag lider av bilfobi. Jag har körkort men har aldrig tyckt om bilar, men tänkte att det skulle bli bättre om jag lärde mig att betvinga odjuret. Och lite bättre blev det, ett tag. Men sedan började jag köra allt mindre (Nicklas har varit yrkeschaufför i två omgångar och jag åker kommunalt till jobbet), och tillslut hade jag en fobi på halsen. Fast bara när det gäller sträckor som är läskiga eller dit jag inte hittar. Annars kör jag helt ok.
Så nu när Nicklas är borta men bilen hemma ringde jag mamman och undrade om vi skulle åka någonstans. Två flugor i en smäll, öva och träffa mamman. Så vi åkte till IKEA. Alla andra också. Det var så fullt att vi fick ställa oss på Elgigantens parkering. Bonusövning redan där.
Efter mycket bök kom vi in, för att sedan gå ut efter en kvart. Det var så mycket folk att det inte var minsta roligt. Så, böka ut igen, trångt, fullt, krypköra, öva på att inte stressa. Mycket bra övning! Hade jag inte haft mamma med skulle jag typ grinat. Nu gick allt väldigt bra. Jag är stolt.
Sensmoral: det är t o m bättre att träna på att köra med mamma än med Nicklas. Mamma gör mig lugn, Nicklas börjar jag skrika på när jag blir nervös. "Säg hur jag ska göra då! Säg! SÄG!" Jag blir helt odräglig.
Kanske sitter det ihop med att mamma också har bilfobi, värre än min till och med. Men hon är en alldeles utmärkt bisittare. Lika lugn som jag är när jag slipper köra. Det ligger väl i släkten.
