Stress
Igår blev en hektiskt dag. Tanken var att vi skulle ha en lång dag innan avresa framför oss då vårt plan mot Skavsta inte skulle gå förrän 21.25. Så vi tänkte passa på med lite alper, och så blev det. Inget Örnnnäste - så gott om tid hade vi inte - men väl lite vindlande körning i alpbackar så att vi fick se de där klassiska Sound of Music-vyerna. Allt var österriskiskt idylliskt och man förväntad sig se en familjen Von Trapp komma springandes runt varje hörn.
Sedan var det dags att börja den fem timmar långa körningen mot Hahn. Vår bil var utrustad med navigatorsystem, så genom det kunde vi se hur långt det var och hur lång tid det skulle ta. Kvällen innan hade vi inte haft internetuppkoppling, så vi hade inte kunnat kolla sträckan på Google Maps, men vi hade sett innan att det skulle ta runt fem timmar.
På något sätt hade vi inte kollat destination tillräckligt nära flygplatsen, så när vi väl fick in rätt slutdestination sade navigatorn att vi skulle komma fram prick kl 19, tiden för at lämna bilen. Ingen fara där, vi skulle bara inte hinna ha en så lugn bilresa.
Men så fastnar vi i vägarbete efter vägarbete, får köra en omväg, vägarbete igen, krypkörning…Och plöstligt säger navigatorn att vi ska vara framme 20.35, när incheckningen stängde 20.45. Stress och ångest. Och då var det ändå en postitiv kalkyl, den räknade med att vi skulle snitta dessa kilometer på 120km/timmen…
Så på de passager då vi inte stod i bilkö fick Nicklas bränna på i 160-170 km/timmen medan vi såg navigatorn ticka. Enormt stressande att redan tre timmar innan målet se att man kanske inte kommer att hinna!
På de sista öppna sträckorna lyckades Nicklas köra in fem minuter, så när vi kom till flygplatsen (och även hade en hyrbil att lämna in!) ställde vi oss på första bästa olagliga ställe och skyndade oss till incheckningen. Som tur var det lite kö, så vi hann. Med några minuter till godo.
Jag är rätt stolt över att jag i princip inte alls obesessade alls över hur sena vi var.
Förutom stressen (dvs. innan dess) hade vi en grym dag. Vi var båda på topphumör och alperna var riktigt vackert. Här skulle vi ha haft en till dag så att man hade kunnat göra någon längre utflykt.
Nu är vi hemma! Det är, som vanligt, skönt det med.
