jag, en språkrasist
Redan som liten var jag en zappare av rang, fast då mer manuellt. Jag stod framför tv:n och valde konsekvent bort finska barnprogram, dels för att de alltid verkade så tråkiga och dels för att jag som barn hävdade att "finska är världens fulaste språk!".
Tyvärr är det där något som har levt kvar i mig. När jag hör någon som bryter på finska hör jag denna brytning väldigt mycket. Mitt intryck av en människa och vad denna säger blockeras ganska mycket om personen bryter på finska. Det…låter liksom så mycket i mina öron, den där dialekten, talmelodin eller vad man nu ska kalla det. Någon borde säga till barnet i mig på skarpen.
Nåväl, denna långa inledning kommer av att jag har sett på nya Filmkrönikan och det känns som att jag kommer att gilla konceptet. Det verkar vara bra popkultur och inte så pretto. Tyvärr (för min del) bryter ju en av programledarna, Andrea, på finska och så hör jag plötsligt bara det när hon öppnar munnen. Men we shall overcome, här ska jobbas på min inte så pk:iga aversion. Det sägs ju att första steget i att göra upp med sina fördomar är att erkänna och se dem. Eller i mitt fall höra dem.
Bryter hon eller talar hon finlandssvenska? Viktigt det där…
Comment by Pierre — 26 Sep, 2007 @ 18:11
Jamen jag sa ju att jag var språkrasist! Fast en som försöker sona sina brott eller något sådant. Att jag skrev “bryter” sitter ganska mest ihop med att jag inte vet vad som är vad där. Dvs. allt jag hör är en brytning, inte ett eget språk. Men det är ju inget jag är stolt över precis.
Comment by Lydia — 26 Sep, 2007 @ 20:32
Jag är inte säker, men jag tycker nog att det låter som finlandssvenska. Även hennes namn talar ju för det. Själv tycker jag att finlandssvenska är fantastiskt vackert. Och finskugriska språk är vackra, men så är jag ju halv-est också.
Comment by Kerstin — 27 Sep, 2007 @ 08:06
Jag kan bekräfta att hon pratar finlandssvenska och precis som Kesrtin skriver så säger hennes namn det också - en finne skulle aldrig heta Andrea…
Bästa hälsningar av en finlandssvensk iggis i Östergötland som dör lite grann varje gång någon tycker att hon bryter på finska eller berömmer henne för hennes goda svenska (det är ju för sjutton mitt modersmål!)
Comment by Nunne — 28 Sep, 2007 @ 19:29
Nunne: Välkommen hit!
Jag hoppas att alla förstår att det här inlägget var tänkt som fulterapi, att jag skäms för det jag spontant tänker. Och för att förtydliga så var det mitt barndomsjag som tycjkte att det var fult, nu är det mer att jag hör dialekten mer än vad som sägs.
Så det var inte tänkt att vara raljerande och jag tycker inte att det känns bra att tänka som jag gör…
Så det är det bra att jag blir kommenterad så jag får skämmas bort lite av okunskaperna. Nästa gång jag hör någon tala finlandssvenska vet jag ju definitivt vad jag kommer att tänka på. Så fulterapin kanske når sitt syfte!
Comment by Lydia — 28 Sep, 2007 @ 23:35