plastjesus & jag

Idag började och slutade (typ, nu sitter jag ju här) jag dagen uppkrupen i min tv-fåtölj tittandes på tv-serier. Lite Big Love, Grey’s Anatomy, Ugly Betty. Jag gillar tv-serier. Där emellan var jag inne i stan och hade middagsmöte med Anton, trevligt och bra att ses men maten på Primo Ciao Ciao var inte så bra som jag hört talas om. Sedan har jag lagat min kappa, putsat skor, pluggat lite, hälsat som hastigast på maken om bara var hemma och vände, pratat med storasyster…

En helt ok dag på alla sätt förutom att den inte genererat så mycket intressant för andra att läsa. Glöm inte att flytta bak klockan!

Christoffer Hiding aka Idol-Christoffer säger en rätt bra grej i en tidning. Först att han inte dricker, och det är ju bra i sig, men knixen kommer sedan: "det förstör så mycket i samhället och det är så många barn som bor i missbrukarfamiljer. Jag stöttar dem genom att inte dricka."

Preach it, Kristoffer! Det är ju precis så det är. Jag avstår inte från alkohol främst för att jag är uppfostrad så, eller främst för att jag skulle vara skraj för att släppa loss och bli beruad, eller för att jag tror att man inte är kristen om man dricker. Jag tror på solidaritet och tror på att kunna ge upp något för andras skull. Jag väljer att inte dricka alls som ett ställningstagande just för detta: för att alkoholens goda sidor och min personliga vinning av den aldrig kan mätas mot det helvete som så många, främst barn, får ta del av på grund av den. För all skit, alla våldtäkter, all misshandel och all allmän idioti som den orsakar. Att "bara findricka" blir då inte ett så kraftfullt ställningstagande - speciellt inte när det där finglaset resulterar i att inte kunna hämta sina tonåringar från en fest en fredagskväll.

Då tycker jag att förlusten av ett gott vin eller en schysst whiskey står sig ganska så slätt och blir ett ganska tragiskt argument. Speciellt för alla som a: är uppvuxna med att inte dricka men som börjat på senare år och b: de som tycker att det är viktigt med solidaritet men som inte ser detta som en sådan fråga. Bort det!   

(tack för tipset Julia!)

Ibland pratar man om den berömda gröten i huvudet som verkar infinna sig hos nyblivna mammor. Så klart gäller det bara för andra mammor, för de som jag känner är ju kloka och bra som man ska vara. Med det uttalandet hoppas jag att jag nu har friskrivit mig från att även vara en mamma-rasist. 

I vilket fall, om nu den här gröten finns så verkar den nu även drabba surrogat-hundmammor. Storasyster har gått i väntans tider med lilla hunden (hela nio veckor!), och imorse kom sedan detta något svårtolkade sms:

"1valp,tog hla nattn,maman vill int ha baaaaby,kram".

Lilla bror tog kontakt med mig via msn och frågade om jag hade fått samma sms och om jag förstått något mer än det där med en valp. Men lika glada är vi för tillökningen, gröt eller ej.

Som alla säkert vet så är The Verve’s Bittersweet Symphony en av världens bästa låtar, alla kategorier. Kolla in det här arrangemanget från en konferensöppning i Sydney Olympia Stadium, rätt maxat. Jag förstår dock inte varför de bygger på den öppningen med sedan rätt trista låtar, men starten är definitivt värd att se.

Idag satt jag mitt emot ett barn på pendeltåget som kändes så bekant. Väldigt frustrerarande eftersom jag inte kunde komma på varför. Antingen så har ungen varit med i någon film/tv-serie/reklam, eller så var det något kändisbarn (fast föräldrarna kände jag inte igen) eller så vet jag inte. Jag kände inte riktigt för att fråga, så det får fortsätta vara ett mysterium helt enkelt.

Jag vet faktiskt inte när min mejl var så här sjukt städad. Inga mejl i inkorgen! En bra start på helgen att känna att man faktiskt rotat undan det mesta. Nu kan det ju se ut som om jag bara har gömt undan alla viktiga mejl i mina undermappar, men det är inte aktuella mejl som är markerade som olästa, utan mer de allmänt viktiga. Idag har jag dessutom rensat bort ungefär häften av alla mejlen i undermapparna.

Så när jag nu sitter i mitt kök och konstaterar att här är det ju besvärande lortigt kan jag för lite sinnesfrid istället titta på min inbox. Det är som att ha brasa på dvd fast för webbnördar.   

Det hade talats om det ett tag, att vi skulle se Deathproof. Så ikväll satte jag, minsta bror och lilla syster oss i Joey & Chandler-fåtöljerna (jag erbjöd lilla syster en fåtölj men hon höll tillgodo med en saccosäck) med massor av popcorn (verkligen massor) och lät Tarantino göra sitt.

Jag gillade verkligen den här filmen. Sjukt snygg, sjukt cool, sjukt långa tagningar utan klipp, och så en massa tjejer. Så skönt att för en gångs skull se en film där det är tjejer i fokus utan förbihåll. Riktigt rolig stundtals, alltid underhållande. Galna biljakter. Grymt soundtrack. Mera mera! 

Vi har ingen mat hemma utom mjölk, fil och mackor, och fil har jag redan ätit idag. Mackor är jag less på. Till slut var jag så hungrig att jag tog ett digestivekex med smör och ost - onyttigheter mättar ofta rätt bra. När jag åt det kom jag på att jag ju kunde göra makaronivälling istället för att ta ett kex till, men sedan fick tidsaspekten avgöra. Digestivekex, mätt på två sekunder men missnöjd över sunkigheten i det jag stoppat i mig vs. makaronivälling, mätt på en kvart, och hyfsat nöjd med maten. 

Latheten vann så nu är jag mätt men missnöjd, precis som jag krasst hade räknat ut innan jag stoppade kexen i munnen. Det är helt enkelt smällar man får ta när man planerat hushållet dåligt.  

Dessutom: mätt hur länge av digestivekexen? En timma kanske.

Update: Nu låter det kanske som att jag har ätstörningar, jag menar, två digestivekex. Men det har jag inte, det var ju mer som mellanmål, inte middag. Jag har bara varit så trött idag att jag inte orkat engagera mig i mat.

Mina tre pass i veckan flyter på riktigt bra, och jag har dessutom överkommit den värsta uttittarskräcken och kör numera med de fria vikterna (dvs i motsats till att sitta och dra i maskiner) även om det är killar där och tar upp plats. Fast om de luktar svett alternativt lämnar en svettpöl efter sig rynkar jag på näsan och skickar arga blickar. Som tur var händer det inte så ofta, men jag har funderat på att på ett diskret och vänligt sätt ge feedback till pöl-killen om han och jag tränar samtidigt fler gånger. 

Flera gånger har jag tränat samtidigt som en kille som tränar i jeans och luvtröja. Det är konstigt.

Idag har samfälligheten städdag. Det vill säga att alla i samma radhusområde ska man ur huse för att kratta och renovera området som vi tillsammans äger. De kommer två gånger om året och ändå känns det lika trista och lika frekventa. Nicklas sviker genom att behöva jobba, och jag funderar på att förneka mitt genuspatos och gå efter att det är mannen i familjen som ska stå för jobbet. Ingen man, inget jobb, typ. Så resonerade nämligen ett par i vår förra radhuslänga som var i samma ålder som vi - han fick gå ut och jobba, hon kunde äta praliner hela dagen. Galet.

Det är lite smådumt att lägga en städdag innan löven fallit från träden kan man tycka.

Nå, jag ska ut och försöka måla eller kratta i en timma eller två. Sedan måste jag plugga och så ska jag få besök. Det är nämligen dessutom lite smådumt att annonsera en städdag typ två veckor innan man ska ha den. Radhusmänniskor kanske inte är tänka att ha några liv vid sidan av klotgrillen.

Mitt test med ful-berocca är över. Jag vet inte om det har med det hela att göra, men i vilket fall så mådde jag risigare än vad jag brukar förra veckan, och det drog igång precis efter inlägget där jag skröt om hur frisk jag brukar vara. Förutom mycket jobb så var det just ful-beroccan som var den gemensamma nämnaren. Tilläggas kan att jag absolut inte klarar av koffeintabletter, så kanske klarar jag helt enkelt inte av överdosering fastän det är av nyttiga grejer.

Idag ska jag därför iväg och träna för första gången på en vecka och förhoppningvis bli ännu mer människa efter det. Alternativt braka ut i en ordentlig förkylning, men då är det kanske lika bra.