plastjesus & jag

Knyckt från Kamilla, gå in här och avbeställ telefonkatalogen. Om du inte vill ha den alltså. Det vill då sannerligen inte jag.

Dogge chattade med Aftonbladets läsare här och knäckte några schyssta citat:

Emilie säger: Tycker du inte du tappar lite cred när du gör reklam för, exempelvis el-giganten?
Dogge Doggelito säger: fuck cred, cred betalar inte min hyra men de gör el giganten, stort tack till elgiganten som stödjer å sponsrar mej, otoligt nog e det ett norsk företag, längtar tills nåt svensk företag sponsrar mej
Johanmr1 säger: Hur många personer har gått fram till dig och sagt något "Cykel på köpet" skämt de senaste två åren?
Dogge Doggelito säger: typ 30000 pers typ 200 pers om dan, cyckel på köpet e min största hit

NateDogg säger: Tja Dogge! Om du fick välja att träffa en person i hela världen, vem skulle du valt då?
Dogge Doggelito säger: shakira

T.O.N.Y säger: säg en FET hiphop bil….
Dogge Doggelito säger: volvo v70

ee säger: Vem är snyggast i Sverige?
Dogge Doggelito säger: katarina på rapport

Jag gillar Dogge.

För alla ni flickor och pojkar som sminkar er så har jag två budgettips. Det ena är H&M:s egen concealer, den bästa jag har provat faktiskt. Slår lätt Clinique och YSL:s dyra, speciellt om man vill ha en lite mer täckande. Det andra tipset är ACO:s mascara ("Gentle Defininig Mascara"), om man mer är ute efter längd och inte volym. Klibbar inte, lätt att jobba med. Knäcker Estée Lauder och Face med flera. På hårfronten rekommenderar jag saltvattensprej samt gelvax från Proffs (finns på H&M), båda snittar väl på sisådär trettio kronor stycket.

Idag när jag surfade runt dök plötsligt den här annonsen upp (klicka för större variant):

Kan någon förklara för mig de olika komponenterna i detta. EU och Spanien-sponsrad reklam -  säger man det för att EU och Spanien vill synas lite, eller för att man tror att EU och Spanien ger credd? Vad gör man reklam för egentligen - EU, Spanien, Intercitrus eller bara apelsiner och clementiner i allmänhet? Varför inte citroner och satsumas? Och "Ha en god dag?"

Förkylning en masse equals tv-serier. Jag har laddat med House, Heroes, Dexter (det finns ju nya nu som jag helt har missat!), och så betar jag och Nicklas tillsammans av The Office (den amerikanska varianten). Den kanske inte är fantastisk, men den är onekligen naggande god. Nackdelen med att titta på serier i efterhand är att man kommer i kapp så snabbt, nu har vi bara några avsnitt kvar tills vi är i kapp med USA-sändningarna.

Tyvärr är det med The Office som alla andra amerikanska serier - pengarna går före allt annat och serien tappar i kvalité ju längre den får fortgå. Tänk om man någon gång kunde få följa en serie som faktiskt slutar medan den fortfarande är på topp! Eller åtminstone innan den så uppenbart bara dras ut för pengarnas skull. Möjligtvis att Seinfelt höll måttet, men någon annan (avslutad eller pågående)? Kanske Freaks and Geeks. American Dreams lades ju ned i förtid tyvärr. The Comeback var onekligen ett föredöme.  

Det här klippet från The Office är för övrigt det bästa, men det är knappast särskilt roligt om man inte har sett serien.  

Innan min mamma gifte sig gick hon husmödraskola och lärde sig en massa om hem och mat. Vilket gjorde att jag har värsta praktmamman - sex barn har hon fött fram och ändå har hon alltid haft ett klanderfritt hem, producerat hemsydda kläder, tjugo sorters kakor till jul, egen vinbärsgelé, egensydda överkast, all mat lagad från scratch (utom raggmunkar av någon konstig anledning, det köpte hon på mix), samt bakat bullar och bröd. Nu är hon en trädgårdsfantast och får alla att ooh:a när de besöker hennes och pappas torp.

Nåväl, med detta sagt är det kanske inte så konstigt att det under min barndom gick ett ihärdigt rykte om att jag i själva verket var upphittad i en soptunna. För jag kan ju i princip inget av det där! Visst, när vi ska ha kalas kan jag och Nicklas dra av rätt så bra med mat och onyttigheter, men till vardags ser det torftigare ut. Vi är hopplösa på att laga mat och lever på blodpudding (inte jag såklart), pasta, pannkakor och hämtmat på helgerna. Det skulle vara på sin plats med lite fler enkla vardagsrätter, så därför har jag idag beställt Arlas kokbok.

Just nu väntar jag på att storasyster ska rädda mig med lite överbliven cateringmat. Hon är galet duktig på mat och efterrätter, vilket har lett till att hon har fått börja med spontan-catering för att folk vill att hon ska fixa deras fester. Det framgår alltså med tydlighet att hon inte hittades i någon soptunna.  

Igår satt jag på ett halvdagsmöte och tryckte i mig värktabletter utan att det hjälpte. Jag sa ungefär två meningar på en hel eftermiddag, men det berodde mer på att jag var där som ett slags alibi än på att jag mådde kasst. Så att jag därför redan på eftermiddagen bestämde mig för att vara hemma sjuk idag visade sig vara ett bra beslut, idag mår jag rätt risigt och sov till 11.

Jag har ju tävlat lite med mig själv kring detta med att vara hemma från jobbet p.g.a sjukdom, och det tog nästan två år från förra gången som var direkt efter julen 2005. Jag har varit hemma i förebyggande syfte sedan dess, men då har jag ändå kunnat jobba hemifrån. Så nu ska jag minsann vara sjuk på riktigt, det är ju….inte så roligt, men äh. Jag hoppas att jag orkar ligga framför tv:n och slockna framför någon tv-serie, annars blir det så fruktansvärt trist.

Egentligen skulle jag ju skrivit om hur resan mot flyget hem från Liverpool i måndags återigen utvecklade sig till en mardrömsfärd - på grund av (annans) bilolycka anlände vi till flygplatsen kl. 20.00, flyget skulle gå kl 20.20. Vi fick höra hur de ropade deras final call efter Mrs & Mr Morling, och vi var sist in på flyget, men vi hann.

Det skulle jag ha skrivit om. Men så kom jobb och nu även en förkylning i vägen. En av katterna har kissat i ena tv-fåtöljen och ikväll är det fotboll, så jag är gring, arg, snorig och har ont i hela kroppen. Och vill ju därför bara få sitta framför tv:n och kolla på The Office. Himla fotboll. Himla förkylning.   

Leeds-mötena började väl inte så där strålande, vid första mötet blev vi haffade vi dörren eftersom det var ett öppet möte - för manskonferensen. Inga kvinnor var tillåtna. Så jag fick gå och bläddra i böcker av typen "Hemotions - strong men also struggle" medan Nicklas fick leka lite alfahanne. Han kom tillbaka efter en halvtimma eller så eftersom sådant som tur är inte riktigt är hans påse, så det blev ett första kvickt besök.

Nåväl, andra dagens möte började med lite prat om helgens konferens, och det var väl lite väl manly-man-snack för att jag skulle känna mig bekväm. Men däremot så blev jag mycket glatt överraskad över predikningen som kom sedan. Tänk er detta: medelålders vit man från USA, Texas. Vad för slags predikan förväntar ni er? Kanske att alla andra är mer öppensinnade än jag, men att få höra om anti-nationalism, anti-politik och om kyrkans dubbelmoral kring sexualfrågor förvånade iallafall mig.

I övrigt var utformingen på alla sätt väldigt lik den i Hillsong. Proffsigt, underhållande, kanske lite opersonligt.

Sådärja, då försvann all text jag skrev alldeles nyss… Shortly: Vi är ni i Leeds, här går folk klädda som om det nästan vore sommar, och vi ska snart åka till Abundant church för att gå på ett möte. Där har de just nu en manskoneferns, och jag hade skrivit att det kan väl vara bra med separata mans- och kvinnorträffar ibland, men att alla som känner mig nog vet vad jag brukar känna inför sådana. Hittills har jag inte sett något kyrkligt sammanhang som inte döper sina kvinno- respektiva manskonferenser till icke-könsstereotypa namn, typ ‘Florish’, ‘Xcel’, (gissa vilken som hör till vilka, eheh) yadayadayada. Så skulle det inte vara om jag hade en egen församling. Ska kyrkan vara världens salt behövs det knappast mer sammankomster för att fastslå stereotyper. Det klarar den övriga världen av själv alldeles utmärkt. Men med det inte sagt att det är det man gör i kyrkan vi ska till naturligtvis.

Ah well, nu ska vi åka.

Igår flög jag och Nicklas till Liverpool och tog en walk on the wild side genom att kasta oss in i vänstertrafiken.  Senare beställde vi pizza till hotellet medan vi sågs de 50 roligaste engelska sketcherna koras (En ur Little Britian vann). Det visade sig att pizza i Liverpool smakar rätt långt ifrån svensk pizza, det var eom ett konstigt mellanting mellan panpizza och tunn pizza, nästan som en pajbotten med pizzafyllning på. Där ser man.

Andra delen i Grindhouse-projektet är en zombie-splatterfilm med rätt hög äckelfaktor. Till skillnad från Death Proof så är det här inte alls en lika smart film, den är däremot hyfsat bisarr och kladdig, men absolut sevärd. Där Death Proof är cool och snygg är Planet Terror istället rolig. Men varför så liten plats åt Brucan (Willis)? Han passar ju in alldeles ypperligt.  

Generellt så känns väl inte Facebook så hett längre. Inte på grund av att konceptet är dåligt, det är fortfarande roligt att säga hejsan till folk lite här och där, men nu för tiden händer det ju så sällan något roligt. Man (jag lika lite såklart) lägger inte upp bilder utan går bara med i mer eller mindre knäppa grupper och puttar igång knasiga appilkationer, och jag undrar om folk som går med i halvpolitiska grupper ens vet om vad de säger att de stödjer? Nåväl, det gör de säkert, det är bara jag som tar det säkra före det osäkra och dissar alla grupper.

I vilket fall så har mitt cyniska jag för en gångs skull blivit överbevisat. Lilla bror försökte kränga på mig att gå med i gruppen smalslips.se för att det då skulle generera 50 öre till, citat smalsliparna själva "världerns alla barn". Jag skrattade hårt åt dem och tänkte att tja, de kanske får 50 medlemmar. Hurra, 25 kr! Men idag ser jag att de fått 38 000 medlemmar och att pengarna ska gå till Röda Korset. Det var ju bra och mitt ishjärta smälte lite, lite.

Jag har fått en ny kompis på jobbet! Han är vit, luddig och trivs bäst där det är riktigt kallt.

Men skenet bedrar lite. I själva verket är han en riktigt varm liten isbjörn. Iallafall potentiellt varm. Och så är han svart, röd och vit, precis som man ska vara.

Jag läste en recension som undrade hur Sherry Baby kunde ha fått så otroligt bra recensioner när den kom, när den mest består av en bra Maggie Gyllenhaal och ett halvbra manus. Och jag är benägen att hålla med, den här filmen håller sig på rätt sida av realismen, lyckas på ett bra sätt skildra situationen för en ung kvinna som avtjänat ett fängelsestraff men nu ska återanpassas i samhället, men ändå så pass nedtonat så att jag köper det mesta. Och Maggie är bra. Men det är inget mästerverk utan ett bra eftermiddagsfilm, ungefär. Jag hade nog väntat mig lite mer än så.

I onsdags var jag och såg Elizabeth: The Golden Age på förhandsvisning. Det är som en fristående fortsättning på Elizabeth, och Cate Blanchett är som vanligt strålande. I övrigt är filmen maffig och snygg, men hade jag betalat för den hade jag nog blivit lite besviken. Det här är en film som är gjord i princip enbart för Cate känns det som, och den nerv som jag tyckte fanns i Elizabeth saknas. Dessutom kändes inspelen av "Det är så jobbigt att vara kvinna, ibland vill jag bara krypa upp i en famn" lite trista. Jag kan förstå att de skulle vara med för att lyfta upp och göra The Virgin Queen lite mänskligare, men jag vet inte.  

Nyss såg jag reprisen av senaste avsnittet av Studio 60, och det var ovanligt bra tyckte jag. Ok, lite sentimentalt kanske, men jag var in the mood. I vilket fall så var det ett julavsnitt, och på slutet var allt så där fint och så snöade det kokosflingor i studion och ända ut i eftertexterna, och allt var mys. Så när jag, efter att ha stängt av tv:n, kollade ut genom sovrumsfönstret och såg att det faktiskt snöade, då kände jag mig så där disney-aaah.

En annan sak som visar på att julen är nära att man idag kunde beskåda den årliga tomtedansen på plattan. Klicka för större såklart.

I helgen skriver jag och Kerstin hemtenta. Fast inte samma. Hejja oss! Jag har gått igenom frågorna och skrivit ned var jag kan tänkas hitta svaren för dem, en kanske okonventionell metod men den funkar. För mig.

Jag saknar en bok ur kurslitteraturen (jag ville inte köpa den för den var dyr och dålig) men jag tänker försöka köra en favorit i repris och använda mig av andra, egenhittade källor istället. Det har funkat. För mig. Allt som funkar, eh, funkar.

Idag insåg jag finessen med att låna själv, det har ju varit något av ett gissel för mig det där. Så länge jag inte kommer in i deras system märker de inte heller att jag har en obetald skuld. Nu betalar jag ju gärna mina skulder till biblioteket med glatt hjärta, det är rätt billigt för den eminenta tjänsten (ok, jag vet, skatter blabla), men jag har så sällan kontanter och tycker att det är så pinsamt att de varje gång säger "Ja, du har ju en skuld…." och jag svarar ursäktande att jag kanske kan få betala nästa gång.

No more skuld! Bara automatlån tills jag har cash.

Just nyss knackade det på dörren. Utanför stod det fem stycken tjejer i typ 12-14-årsåldern. De hade alla jackor med huvor som de dragit över ansiktet, och så sa de "Bus eller godis". Yeah right! Ni är a: för gamla, b: inte ens utklädda, c: ute på fel dag och d: hos fel granne.

De fick såklart inget godis.   

I går var det premiär, då kom Nicklas hem med en flaska Apotekarnes Julmust Light. Egentligen försöker vi att undvika aspartam, men julmust (och Eclipse Cinnamon när man nu kommer över det) är värt att få lite cancer för. Must och light kan låta som en ovanligt äcklig kombination, men jag tycker att det gör sig riktigt bra, must ska inte vara så toksöt.

Och eftersom julmust är så gott tycker jag att alla ska gå in och lova att hålla sig alkoholfria under julafton, juldagen och annandagen. Ta en vit jul för barnens skull (om du inte nu kan motivera på minst hundra andra sätt)! 

Idag fick jag ett mejl från lilla svägerskan där hon undrade vem som vann månadstävlingen. Jag vann den väldigt odramatiskt denna månad, precis som förra. Å andra sidan vann Nicklas den över Facebook månaden innan dess, lite mer raffinerat.

I vilket fall vidarbefodrade lilla svägerskan ett mejl där det visade sig att de anammat tävlingen och att lilla bror vunnit denna gång. Hon undrade hur jag gjorde för att vinna, och vad säger man. Det kräver list, fantasi, lite besatthet och ambition. Ibland räcker det dock med lite hösttrötthet och mycket jobb för att ens partner ska vara tillräckligt disträ.

Facebook-flugan sprd ju sig som en löpeld. Så där lite i kölvattnet efter den tror jag att världen nu kan vara redo för månadstävlingen.

För övrigt är nu flygbiljetter bokade till Bangkok. Tanken är att jag ska bada utomhus för första gången på, tja, fem år? Sedan ska vi hänga runt, Nicklas, lilla bror, lilla svägerskan och jag.