Pendeltågspocket
Jonas Karlsson visade sig vara en fullt godkänd författare - också. Hans novellsamling "Det andra målet" är skriven med ett bra flyt i språk och berättandet, men det är ändå något som jag inte tycker om med den här boken. Berättelserna är vardags-surrealistiska och jag kom på mig själv att tycka att de var väldigt mörka och nästan otäcka. Alltså, det är inga otäckheter på riktigt i den här boken, men just det där suggestiva, är det på riktigt eller inte, håller personen på att bli galen eller inte…
Jag är inte en tillräckligt skarp kritiker för att kunna analysera vad det är som gör att jag inte tar in det hela på ett positivt sätt - småskumma berättelser brukar ju annars vara min påse. Det kan vara att det kanske precis går över gränsen till att vilja vara lite för svårt, lite för mörkt. Lite beräknande, kanske är det det som gör det.
Det här var väl för all del en smårolig bagatell, "En kort berättelse om traktorer på ukrainska". Titeln är ju så charmig och jag ville så gärna att den skulle vara bra. Men jag kunde inte hjälpa att känna att författaren höll sig lite väl mycket till formulär 1A kring beskrivningen av kulturella möten och krockar. Det tog sig inte riktig förrän på slutet, men då tog ju boken just slut.
