plastjesus & jag

Andra besöket hos psykolog-adepten skulle även det komma att handla om utredning. Tillsammans gick vi igenom en lunta med olika besvär som jag skulle besvara om jag haft eller känt, och om ja även rangordna hur pass jag haft eller känt dessa från en skala på 1-8. Här trodde jag att jag skulle klara mig galant (för det är väl ett test?), jag är ju där för en ytterst materiellt betingad åkomma, men så kom frågan om blod, och då var det bara att krypa till korset och berätta hur huvudet säger "det är ok" medan kroppen säger "nähä!" och svimmar.

Jag skulle även svara på om jag tyckte att det var jobbigt att vara sjuk eller kräkas. Eh, sa jag, men vi enades om att det nog handlade om man hyste ett större obehag än normalt. Och hur jag kände inför att dejta, då skrockade jag och kände mig som om jag var 85 år gammal, men på ett positivt sätt.

Och på det viset rev jag av ett tvåtimmars-pass på en timma. Det fanns helt enkelt inte så många bisarra grejer att fylla i om mig, med mina nej-svar hoppade vi raskt över sida efter sida. Men det är klart, på listan över fobier fanns inte barn med. Kanske annars att det hade triggat igång det hela.

Gillar man 60-talsmusik så är Duffy något att kolla upp. Tjejen är 24 år gammal och har en schysst klang på rösten.

Två intressanta släpp att lyssna in sig på:

Håkan Hellström: För sent för Edelweiss

The Raconteurs: Consoler of the Lonely.

Så här spontant så är jag tyvärr inte alls betagen av Håkans nya, det är lite för mycket gubbrocksriff och jag vet inte om jag tycker att det passar Håkan. Jag vill så gärna att den ska vara magisk och bra, det är ju Håkan…

Hur mycket jag än tycker om Håkans två senaste riktiga album så har The Raconteurs ett bra mycket bättre försprång, det är få saker som Jack White gör som jag inte gillar. Även det som inte är riktigt bra är ofta åtminstone intressant, lite charmigt fånigt, skramligt och/eller roligt.

Hemtentan för senaste delkursen skulle in via post senast den 27/3, "Postens stämpel gäller". Så eftersom jag var lite krasslig i helgen fick jag kurera mig med socker och andra substanser för att orka med, men på onsdagsmorgonen lade jag tentan på lådan.

Bara för att dagen efter kunna läsa detta på kurswebben: "Nu är kursen snart slut, men jag är inte så hård med deadlines, så ni som vill arbeta lite mer på era uppgifter eller på hemtentan kan göra det." Kunde hon inte ha sagt det några dagar tidigare? Eller hållt tyst om det och mer varit lite allmänt schysst mot de som lämnade in sent. Tänj reglerna för all del, men kan man inte få reda på det i tid så att det faktiskt kan betyda något för oss non-slackers.

Nu har jag inställt mig för hjärn-poke:ing, nu ska här kureras! Jag ska ha en alldeles egen KBT-student som ska få berätta för mig hur vi ska göra med min bilfobi. Jag ser framför mig hur vi långsamt närmar oss valfri bil, hur delmålet är att klappa lacken för att sedan också våga trycka på tutan.

Eller något i den stilen. Jag ska försöka kurera min bilkörningsfobi hos en psykologistudent som behöver någon att öva på. Vi får väl se om det hjälper, jag är iallafall beredd att testa och utsätta mig för lite mer ångestframkallande bilkörning. Skoja kan man ju alltid, men när det är ett faktum att jag aldrig skulle köra dit jag inte hittar för att det a: ger mig tokångest och b: därför gör mig till en farlig bilförare så kan det ju definieras som något begränsande. Iallafall för någon som faktiskt har körkort.

Vem tycker inte om att analysera sig själv, liksom? Det här ska ju bli tok-intressant! Men vad jag inte riktigt har förstått är vad hur ofta jag har sex har att göra med det hela, det var nämligen en fråga som skulle fyllas i och lämnas in. Vi får väl se om de tänker bota min fobi på det sättet, få mig att koppla ihop bilkörning med något…roligare.

Igår blev jag hängig. Värk och så i hela kroppen, så pass att tabletter inte hjälpte. Idag skulle jag till kyrkan men det blir det inget av nu. På tisdag ska hemtentan vara inne som inte är påbörjad, vi får se hur det går med det.

Jag är inte så…sakral av mig. Om min tro är själva essensen av mitt liv så känns det för mig konstigt att dra på ett andligt skal under särskilda tillfällen, det blir som att säga att det andliga livet inte skulle vara det verkliga livet. Så därför dras jag med en gudsrelation som kanske ibland är på gränsen till vanvördigt kompis-inriktad, och ett andaktsliv som baseras mycket på "hej, det är jag igen". Jag håller mina föräldrar skyldiga för detta, och hoppas att jag ska kunna föra samma arv vidare.

Med det inte sagt att liturgi är helt onödigt. Ibland känner jag att jag hamnar i en slags slentrian-relation, kanske lite i stil med det man brukar skämta om när det gäller par, "Jag har ju sagt att jag älskar dig en gång, om det skulle ändras så säger jag till". Den gud som jag har en relation med är förvisso min vän men även Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. Då kan det ibland vara på sin plats att gå ned på knä.

Via Kerstin (igen!) hittade jag P1:s test om vilken kulturtyp man är. Och se, stämmer inte detta på pricken!

Grattis! Du är en rastlös populärkultursknarkare!

Helgerna ägnar du åt att ladda ned kompletta säsonger av Entourage och på nätterna drömmer du om McDreamy. Du har förmodligen gått Kulturvetarlinjen men vill börja tjäna pengar och hoppas på jobb på något produktionsbolag. Du är lite ytlig men ditt hjärta är gott och du är en uppskattad kollega och middagsgäst.

Dina program: Nya Vågen, Kino

Prova även: K1 och K2.

Populärkultur: Alltid!
Entourage, Greys Anatomy: Been there, men hallå, Greys Anatomy är ju so last year, inget att se längre 
Kulturvetarlinjen: Kaa-tjing!
Produktionsbolag: Nja
Lite ytlig: Ytlig-schmytlig!
Uppskattad kollega och middagsgäst: När jag väl öppnar munnen alternativt när jag väl låter andra prata, så kanske. 

Här kommer ett försenat inlägg eftersom vi inte hade uppkoppling sista dagen som tillbringades på Bangkoks flygplats. Eller, bara några timmar, vi kom dit vid 20 och bodde på flygplatshotellet.

Jag gillar flygplatser, så när vi för en gångs skull inte hade några tider att passa gick vi runt och strosade lite, jag och Nicklas. Och åt förvånande nog ett av resans godaste mål på ett av flygplatsens mathak. Jag testade dumplings och en ljuvlig glasnudelwok, och Nicklas överraskades av en smakrik Bolognese. Konstigt! Sedan blev det Starbucks och lite godisshopping innan vi  gick tillbaka till hotellet och sov i den bredaste sängen jag sovit i, typ 2,50 bred!

Flyget hem gick bra, men FinnAir är inga höjdare. Rätt trångt och klent med mat och ingen egen underhållning i stolsryggen. Men hem kom vi, efter ett byte i Helsingfors.

Efter sedvanlig förmiddag bestående av poolbad, läsning/sovning på solsängarna vid havet samt mat på favoritstället åkte jag och lilla svägerskan till White Sands, Koh Changs huvudcentrum, c:a 5 km bort från Klong Prao där vi bor. Det var en ganska lång gata med massor av likadana butiker, byggarbetsplatser och illaluktande os. Vi kikade in på hotellområdet för Kacha, det hotell som vi först hade tänkt att satsa på, och insåg vilken tur vi hade att det var fullt när vi bokade. White Sands är turistmagneten, mycket mer folk, stimmigare, helt enkelt mycket jobbigare.

Vi har verkligen levt i en oas och gjorde alltså precis rätt val utan att vi visste om det. Så, ska man till Koh Chang rekommenderas Klong Prao, och även The Dewa, vårt hotell. Naturligtvis har det inte varit pefekt på precis alla sätt och vis, men ganska nära.

Imorgon lämnar vi hotellet kl. 15.30 för att ta inrikesflyget till Bangkok igen. Där sover vi en natt på hotell eftersom flygen tajmade så dåligt. Vi är hemma på Arlanda måndag kväll, och så är det jobb igen på tisdag!

Idag har vi varit ute på havet hela dagen. Vi hade bokat en snorkligstur, men det var inte förrän vi var framme som jag insåg vad det skulle innebära. Ligga och andas under vatten en hel dag (jag är alltså lite vattenrädd och inte heller så smart, alternativt bra på att förneka saker, eller ännu mer alternativt bra på att utsätta mig för läskiga grejer). Jag fick därför lite småångest, men när jag väl fick utrustningen att fungera så var det ju alldeles fantastiskt! Med flytväst (som nästan alla hade, thank you very much) så slapp jag tänka på det där med att hålla mig flytade, även om vattnet var tillräckligt salt för att vi skulle pluppa som korkar ändå.  

Så det var fiskar och koraller hela dagen, i princip. Inte riktigt hitta-nemo-färgglatt, men litegranna åt det hållet. Verkligen fascinerande och något jag gärna skulle göra om. Om man bara då kunde får slippa simma runt med 50 andra turister.

Stackars Lina har bränt hela baksidan, jag kom undan med lite brännande vader.

Idag var vi på elefanttur. De är stora djur, de där elefanterna. Ganska häftigt. Nicklas, Lina och Hjalmar badade med elefanterna, men jag avstod, det verkade lite för läskigt. Och det var nog ett bra val, för när jag stod och tittade på såg jag en tjej i vattnet som verkade känna lite som jag tror att jag hade känt, lite panikig i ögonen så där. Jag är ju lite rädd för vatten som jag inte riktigt har kontroll över, och så är elefanterna som sagt var stora.

Ikväll var vi och åt middag på ett lite dyrare ställe. Det roligaste där var att de hade typ åtta katter, varav en hoppade upp i mitt knä. Mitt mammakatt-hjärta smälte och jag började längta ännu mer efter Spader och Max. Om det var katter som Nicklas ville ha istället för barn skulle han kunna få hur många som helst.

Idag blev det oljemassage. Lite mildare tummar, lite tråkigare. Det får nog bli en ordentlig thaimassage nästa gång igen. Det känns liksom lite mjäkigt när det inte känns. Men oljan var nog bra för solbrända kroppen.

Här har Nicklas lagt upp lite bilder

På kvällen åt vi först en rätt trist middag eftersom vi tänkte att vi kanske skulle gå någon annanstans är favorithaket. Så ska man inte göra! Så därför gick vi tillbaka dit (till favoriten alltså) sent för att fika och spela kort. Innehavaren sa då att vi kunde ta för oss själva och betala imorgon, samt släcka utebelysningen efter oss när vi gick. Så det gjorde vi. Ganska roligt.  

För övrigt så är det så där bra att man nästan får lite ont i magen när man tänker på det, och det gör jag ganska ofta.

Ikväll hittade jag den här snygga tändsticksasken på en 7-eleven-butik. Det får nog bli min souvernier från resan.

Det här är nog första gången efter min bröllopsdag som jag varit så vitklädd. För att trotsa mygg och brännskador har jag fått köpa in ett par nationalbyxor, thailändska fiskarbyxor, som finns på åtminstone varje anständig backpacker. One size fits all, verkligen, därav blöjutrymmet i grenen. Men de är onekligen bekväma.

Luggen är uppsatt bara för kvällen, för första gången sedan klippningen, så du behöver inte oroa dig Kerstin, den är här för att stanna. Och den observante ser att jag har både röda hårspännen och röd bh för att väga upp.

Kerstin är snäll och tittar till mina blommor medan jag har semester, men funderade på hur hon skulle göra med min egen plastjesus.

Och Kerstin har uppfattat det hela helt rätt - Jesus är ju till för alla. Se själva!

Stora systern efterlyste en bild på mina myggbett. Här kommer en bild från igår. Lägg sedan till lika många bett på och kring fötterna samt på andra sidan benet. Och att benen nu är röda på skenbenen och knäskålarna men lika vita på baksidan. Och att betten blivit mer illröda. Då har ni mina ben. Ikväll fick jag ta på mig långbyxor, strumpor och basketkängor när vi skulle på middag för att inte förvärra det hela. Jag kände mig inte särskilt semestrig, speciellt inte när man tittade på flickorna i blommiga klänningar.

Nu är klockan 18.30 här på Koh Chang och det börjar skymma. Idag har mina ben med solbränna och myggbett besvärat mig så mycket att sol inte riktigt varit aktuellt. Så jag har invigt lilla svägerskan i att få thaimassage, badad i havet och ätit på favoritstället.

Den korta tid jag dock satt vid poolen hann en äldre medturist se mina ben, vilket inte var så konstigt med tanke på att de lyser vita med röda prickar. Han kom i vilket fall fram och erbjöd mig Yellow Oil, något av en lokal specialitet här, och menade att detta var det enda som bet på betten. Därför har jag sedan dess kurerat benen med denna olja i flera omgångar under dagen, och jag tror faktiskt att det hjälper!

Det här med thaimassage - är det någon som vet hur det ska kännas? Efteråt? Jag känner mest ingenting jag. Efter s.k "Swedish Massage" (som det heter överallt i världen utom i Sverige) blir man ju ofta rätt mjuk och lealös i kroppen. Nu känner jag mig mest som samma lika efter en genomgång a´ la thaistyle. Jag inbillar mig att det ändå är bra, att det är som en timmas stretch och att det är en bra semester för mina muskler under dessa veckor då jag inte styrketränar, men jag vet inte om det stämmer.

Igår kväll gick vi fyra tillbaka till strandrestaurangen där jag och Nicklas hade ätit lunch. Där åt vi middag, tittade på eldshow och spelade kort medan vi beställde in efterrätt och mer dricka. Till slut kom innehavarna och sa att vi gärna fick sitta där hela natten, bara vi släckte all den kulörta belysningen efter oss, vilket var typ att dra ur en skarvsladd som hängde vid ett träd. Charmigt. Vi ska nog bli stammisar.

Jag gick nyss upp för att duscha av mig, och insåg att Nicklas kommer att gräla på mig när han ser mig (igen). Jag har så klart lyckats bränna mig ännu mer, trots att jag smorde in mig det första jag gjorde imorse. Jag är grisrosa på framsidan av kroppen, och vit med rosa prickar på benens baksida eftersom myggorna tycker mycket om mig. Det kliar så bedrövligt! Imorse vaknade jag tiill och med av att det kliade. 

Jag känner mig därför rätt så långt ifrån i mitt esse utseendemässigt, men för Nicklas tror jag att det uppvägs av att han får se mig konstant lättklädd…

Via Kerstins blogg testade jag att med textanalys bedöma bloggen för att se vilket temperament jag tillhör. Här är min analys:

Strategen
"Hmm… Vilken intressant idé!”

Strategerna är de sanna tänkarna i ordets ursprungliga bemärkelse - ständigt sysselsatta med att studera, systematisera och bedömma idéer antingen i det egna huvudet eller i den yttre världen. Logisk analys av abstrakta idéer är mums för strateger! Särskilt de introverta strategerna kan ägna så mycket energi åt sina tankar att de helt glömmer bort både världen och den egna kroppen. De utåtriktade är ofta i full färd med att strukturera upp tillvaron eller andra människor istället. Strateger är också ofta mycket intresserade av ord och språk - mästare på alfapet eller kunskapsspel. Och lika ofta riktigt jobbiga för andra genom att göra hårfin distinktioner mellan ord eller idéer.

Det som framförallt driver strateger är möjligheter - de kan därför ofta framstå som lite i det blå eller att tänka &ldquoVill du få en strategs uppmärksamhet - pröva “hmm… det här var verkligen ett klurigt problem…”.

Man kan ofta känna igen Strateger på att de ofta använder ord som “troligen”, “rimligt” eller “till viss del”.

Analytikern
Analytiker framstår oftast som opersonliga och är framförallt intresserade av de underliggande principerna för ett fenomen. Koncept och idéer är hemmavattnen för dessa personer. Normalt är de inte särskilt dominanta, förutom när det kommer till intellektuella frågor - då de kan bli förvånansvärt bestämda i diskussioner med andra människor. Första intrycket i sociala sammanhang är oftast att de är tystlåtna och reserverade - men när de väl lärt känna någon intimt eller diskuterar idéer tenderar de att öppna upp sig på gränsen till att de uppfattas som framfusiga. Analytikerna har svårt att lära sig konsten att småprata, vilket ofta blir ett problem under uppväxtåren - och om de inte jobbar med det - även under senare delen av livet.

För att fungera bra är det nödvändigt för individer med denna personlighetstyp att få ett jämnt flöde av nya intryck - annars tenderar de att göra förhastade slutsatser. För att MÅ bra är det nödvändigt att denna typ lär sig att använda sina känslor när de fattar beslut. Det är annars deras svaga sida vilket kommer fram under stress eller i form av att de uppfattas som känslokalla av andra människor.

—————–

Tja, det är vl upp till andra att bedöma hur pass korrekt min blogg avslöjar mig. Jag känner mig personligen mer hemma i Jung Meyers-analysen.

Hotellet vi bor på är fint och lyxigt, men jag är lite kluven inför fina saker. Man får så tokhöga förväntningar. Jag gillar egentligen underdog-varianten bättre, att något får överträffa de egentliga förväntningarna. Motellen i USA var bra exempel på sådant, de hade en rätt hög lägsta-standard till vettigt pris. Jag antar att man säkert kan få det samma här i Thailand, även om vi den här gången valde att lyxa lite med flit.

Ta till exempel hotellets restaurang. Helt ok mat men rätt så stifft. Idag gick vi istället och åt lunch på strandrestaurangen brevid hotellet, där man satt på sunkiga plaststolar framför små rangliga låga träbord men å andra sidan precis framför havet. Och så får man helt otippat (eller kanske inte egentligen) den godaste maten hittills, och dessutom för en tredjedel av priset. Jag bor gärna rätt så fancy, men när det gäller utemat så vill jag ha det så casual det bara går, förutsatt att maten är bra (men inte lyx-bra) så klart. Sirocco-middagen var mer ett roligt och lyxigt undantag.

Idag var jag och prövade på thaimassage på stranden. Det var en grundlig strechning, från att dra i tårna till att få skalpen masserad. Jag bröts och knådades och utsattes för mycket hårda tummar, några gånger var det precis på gränsen till att jag kunde hålla inne ett ojande av smärtan, men det gick. Tjena vad de där damerna kan trycka till. Jag har lite svårt att svara på om jag känner mig mjukare i kroppen, men jag tippar på att det var bra. Och jag tror att jag ska testa det några fler gånger.

Hjalmar funderar på att gå till en tandläkare här och kolla upp en tand som det värker lite i, så han ringde en renommerad klinik här på Koh Chang där han fick prata med en doktor. Nu vet vi inte om det kan ha berott på en viss språkförbistring, men som han uppfattade det hade han efter telefonkonsultationen två alternativ, dra ut tanden eller rotfyllning. Ojdå. Men han skulle nog börja med en undersökning för säkerhets skull.

Vad har Koh Chang och västerbottniska semesterminnen ihop. Svaret är fukt. När jag var liten tillbringade vi somrarna i vår 12 meter långa gråa och cerisa ombyggda skolbuss, jättebra på alla sätt för en stor familj men när det regnade blev det varmt och fuktigt. Eller kallt och fuktigt beroende på hur mycket värme vi kunde blåsa på. Åtta personer i en buss blir trångt hur man än gör, så mina bästa minnen kommer inte från de regniga dagarna.

Igår eftermiddag började skyfallet här medan vi var och handlade lite snacks. Det verkligen forsade och vi kom hem med blöta kläder som ännu inte har torkat. Imorse vaknade vi till regn. Som tur är har vi AC så vi slipper den värsta fukten inomhus.  Det borde vi haft i bussen, det bästa vi hade där på den fronten var kupévärmare som fick gå under de kyligare dagarna.

Det är lätt att tappa grepp om tiden när man är på semester. Jag måste redan tänka efter när vi kom (igår kväll!) och så. Vi har alltså bara varit här i en dag men redan känns det som att en loj lunk fallit över oss. Idag har vi badat i havet, sovit på solsängar vid havet, badat i poolen, sovit i solsängar vid poolen, ätit vid poolen, softat på rummen och så vidare. En loj tillvaro som jag ser fram emot att upprepa. Trots att dagen har varit molnig, trots vi har legat under parasoll och trots att vi har varit insmorda har vi alla lyckats bränna oss lite.   

Flera inlägg om slappa dagar är ju inte så jättespännande, och det finns en risk att en sådan tillvaro inte kommer att trigga igång de mest intresssanta tankarna från min sida, så vi får se hur aktiv jag kommer att vara. Något mer är det väl ändå tänkt att vi ska företa oss.

Mina armhålor är som kinderna på en mörkhårig man av det hårigare slaget, de som får skäggstubb direkt efter att de har rakat sig. Inget jag tänker på i vanliga fall (och för några år sedan tänkte jag inte på det alls, if you know what I mean), men går man i bikini eller linne så gör det sig mera påmint.

Idag har jag badat i havet. Det var länge sedan jag badade utomhus överhuvudtaget, men här är det skönt. Där vi bor är det lugnt, stranden är rymlig, solsängarna är gratis och lediga och havet tomt. Det är så skönt, inget röj, knappt något liv alls. Jag tror mer att vi är de som man kan tycka stör lugnet. Men man måste ju kunna leka lite sjöodjur iallafall.

Idag gjorde jag något bisarrt, åt lunch i poolen! De har en poolbar där man också kan sitta och äta mat. Det var knasigt och kändes lite fel, ni som känner er etnologi vet vad jag menar. Mat och bad ihop? Inget jag tänker fortsätta med men det var kul att testa. Jag menar, tänk om man spillt. Jag skulle inte vilja ha någons pommes frites flyta förbi när jag badade.

Just nu sitter jag vid poolen med datorn i knät. Gratis trådlöst internet tycker ju jag borde ingå i paketet kring att vara människa på denna jord. Det är precis lagomt väder, varmt men molnigt, och det fläktar lite. På stranden kunde man få thaimassage för 50 kronor och det ska jag väl testa, men det såg rätt läskigt ut.  

Framme i Koh Chang. Vi har hunnit avnjuta en måltid på hotellets strand och sedan en kvällspromenad. Fantastiskt så klart, men det ska bli ännu mer spännande och roligt att se hur det ser ut imorgon i dagsljus - vi kom ju hit när det redan var mörkt.

Det här är så larvigt bra att man nästan skäms lite.

Hotellet är en dröm i betong. Ok, det är inte ett funkishotell med designmöbler, men det är nog det snyggaste man kan ha näst efter det. Det är ett nybyggt hotell som har satsat mycket på att hålla en relativt minimalistisk lyxig linje, vilket gör att allt är byggt i betong och sedan bestruket och putsat i olika grad beroende på om det är golv eller vägg. Jag älskar betong! Det är vackra detaljer blandat med denna gråa betong, det är saker som ett jättestort duschuvud/munstycke, att sängen är platsgjuten och placerad mitt i rummet så man kan gå runt den, under det väggfasta tvättstället ligger det lösa stenar på golvet…

Det är lätt det snyggaste hotellet jag har bott på. Och poolområdet är lika snyggt det. Och jag har inte frusit utomhus en endaste sekund. Vad säger man.

Dörren in till badrummet

Snygga temuggar

Middag på stranden

Idag har vi akt flodbat och gatt lite i Chinatown, det var en ganska sa lagom sightseeing-grej for oss nu nar vi ar har sa kort tid. Men vad ska man saga om alla dessa skjul till bostader som man aker forbi. Det ar val nyttigt att det svider lite. Jag ar verkligen en rik turist och hur ska jag forhalla mig till det. Jag vet inte riktigt, men det ar val da det ar extra nyttigt att se nagot annat.

Just nu ar vi pa flygplatsen for inrikesflyget till Trat for att sedan ta farjan till Koh Chang. Den oroliga sjalen i mig har lugnats lite av att jag sag till att fixa transer och farjebiljetter sa att allt sadant redan ar klart. Skont. Jag och Nicklas har dessutom 400 gram tillgodo for mer packning infor hemresan. 39,6 vager vart sammanlagda bagage. Hittills.

Loungen for Bangkok Airlines ar verkligen nagot extra, och da aker vi bara vanlig ekonomiklass. Gratis internet, gratis oboy med diverse kakor och snacks och bast av allt - gratis popcorn i sma popcornpasar! Jag alskar popcorn och kan ata det till middag. Nagot for SAS att lara av.

Skulle det inte knycka av Koh Chang-tiden skulle jag garna stanna i BKK i typ tva dagar till. Hinna gora lite mer, se lite mer.

Dagens Starbucks: En grande ice latte, mycket god. Och sa en panini, men den var bara ok. 

Åsa har helt otippat intervjuat alla krukväxter i sin lägenhet och funnit en hel massa intressanta personligheter. Vem visste att hon hade en Dante eller Iqbal Khan hemma hos sig?

Middag på Sirocco

Förrätt

Bright light! Bright light!

Fika på Starbucks, but of course

MBK - där vi handlar och typ bor

BKK by night ser tuffare ut än på dagen

Igår var vi på Sirocco, en restaurang under bar himmel på 64:e våningen. Ett riktigt, riktigt lyxigt ställe där ungefär 14 personer guidande en rätt från att dörren öppnades till att man satt vid bordet. Där får man inte ha kortbyxor och flipflops, så vi var iallafall lite uppsnajdade. Livemusik, konstant uppassning, fin mat (men inte riktigt lika fin mat som på Lux), jag åt tonfisk-carpaccio, snowfish (som jag inte vet vad det är för fisk på svenska) och pistage-creme brulée. Och så sippade vi på alkoholfria drinkar. Det var toklyxigt, inte alla dagar man får en nota på 13 000! Nu var det i och för sig i baht, men ändå.

Det gick inte att ta så rättvisande bilder därifrån, men kika gärna in i deras eget bildgalleri för att se lite hur det ser ut.

Under en av våra turer i MBK (som är enormt, verkligen) hittade jag och Lina Toni & Guy. Ingen väntetid där inte, så jag bad om att de skulle klippa lugg, med guidning efter en bild. Och så fick jag den kalasfina lugg jag velat ha sedan i maj eftter den inte lika lyckade klippningen på svenska Toni & Guy. För larviga 100 kr blev jag ordentligt klippt och jag är jättenöjd. Jag ska se om jag har någon bild att lägga ut.
 

Jag har inte haft internet förrän nu här i Bangkok, så här kommer lite försenade uppdatering.

Stadskärnan i Bangkok är rätt ful. Det är betongbroar mitt över vägen, fula hus och massor med trafik. Men å andra sidan, vad har vi sett av Bangkok. Vi bor på ett hotell som är sammanbundet med MBK, ett stort köpcentrum som har a-l-l-t. Det är inte ett varuhus typ Åhléns, utan mer som marknader och småbutiker inne i hela komplexet. Så vi har shoppat, för det är billigt, och så har vi ätit thaimat. Det är så galet skönt att vara borta från allt. Jag är rätt bra på att släppa jobbet när jag väl har semester. Men hej till Kerstin!

I shoppingkomplexen är det dock tjusigt.

Idag (andra dagen) gick vi igenom tre olika shoppingcentran som alla är sammanbyggda med en slags luftbro. Man "slipper" på det viset gå utomhus. Det är lite galet, man kan vara i Bangkok och shoppa utan att sticka näsan utomhus.

Vad ska man säga. Det är varmt men inte olidligt, thailändare (nu generaliserar jag så klart) verkar vara trevliga och ha humor. Vi är rätt dåliga på att pruta men vem orkar ta i när man ändå fyndar och dessutom är sjukt rik om man jämför. Imorgon flyger vi till Trat och tar oss därefter vidare till Koh Chang, där avkopplingen börjar på riktigt.

I natt drömde jag att lilla bror Hjalmar var otrevlig mot mig, och det var så långsökt att alla jag berättade det för bara skrattade. Hjalmar, liksom! Han är ju världens schysstaste.

Nu är jag hemma från kyrkan medan Nicklas är kvar och planerar jobb. Jag tror att han tänker att jag packar, plockar och städar inför resan imorgon, men jag funderar på att strunta i det nu och istället titta på en tv-serie. Sedan är det palt-middag med hela familjen hos föräldrarna, och så kan jag göra allt det där innan resan sent i kväll eller i natt istället. Jag har insett att det är lika bra att passa på att göra som man vill, för det verkar onekligen bli svårare sedan om man har familj. Fast nä, det finns ingen i magen, bara så ni vet.