Session II (III)
Andra besöket hos psykolog-adepten skulle även det komma att handla om utredning. Tillsammans gick vi igenom en lunta med olika besvär som jag skulle besvara om jag haft eller känt, och om ja även rangordna hur pass jag haft eller känt dessa från en skala på 1-8. Här trodde jag att jag skulle klara mig galant (för det är väl ett test?), jag är ju där för en ytterst materiellt betingad åkomma, men så kom frågan om blod, och då var det bara att krypa till korset och berätta hur huvudet säger "det är ok" medan kroppen säger "nähä!" och svimmar.
Jag skulle även svara på om jag tyckte att det var jobbigt att vara sjuk eller kräkas. Eh, sa jag, men vi enades om att det nog handlade om man hyste ett större obehag än normalt. Och hur jag kände inför att dejta, då skrockade jag och kände mig som om jag var 85 år gammal, men på ett positivt sätt.
Och på det viset rev jag av ett tvåtimmars-pass på en timma. Det fanns helt enkelt inte så många bisarra grejer att fylla i om mig, med mina nej-svar hoppade vi raskt över sida efter sida. Men det är klart, på listan över fobier fanns inte barn med. Kanske annars att det hade triggat igång det hela.
Är detta din värsta mardröm de luxe: Att köra skolbuss full med barn till okänd plats? :)Hur skulle det kännas?
Comment by Åsa D — 31 Mar, 2008 @ 19:37
Åsa: Spot on! Jag får dra till med en dubbel-8 i ångestgrad. Jag menar, den kombon lär ju inkludera blod as well…
Comment by Lydia — 31 Mar, 2008 @ 20:01
Läs mitt nya förslag! :)
Comment by Åsa D — 1 Apr, 2008 @ 16:00
Ja, och med det förslaget avslöjade du din arbetsplats, men det var så hemskt så det vill jag bara skriva på din blogg och inte här!
Comment by Lydia — 1 Apr, 2008 @ 20:28