Om skönhet
Jag har aldrig varit något fan av Zadie Smith. Efter att ha gett både "Vita tänder" och "Autografjägaren" misslyckade försök så tog det tills jag fick "Om skönhet" på pocket innan jag kunde ge henne en ny chans. Jag har lite svårt att sätta ord på vad det är som varit det stora motståndet i hennes böcker, men jag tror att det ligger åt det hållet att jag vill att böcker ska ha en känsla av luft i sig. Det betyder inte att de inte kan vara både svåra (hur man nu definierar det) eller långa och kompakta, utan det har mer med sättet att skriva att göra. Jag vill ha luft kring karaktärerna jag läser om, kring händelseförlopp och det runt omkring.
Egentligen är "Om skönhet" precis en sådan bok som jag tycker känns för plottrig, för matig. Inte så mycket luft att låta tankarna vandra kring. Men eftersom det är en välskriven bok, speciellt dialogerna, så hittade jag ändå ett läsvärt driv. Jag tyckte att det kändes lite som att läsa en film av Wes Anderson, om nu någon kan förstå den bilden. Lite ofrivilligt fascinerande och bra utan att lämna mig med en definierbar eftersmak.
Jag gav bort “Vita tänder” efter två försök, du är mer envis som fortsätter! :)
Comment by EvaP — 1 Jun, 2008 @ 22:01
Otroligt att du försökt dig på även en tredje bok! Jag läste ut Vita tänder och gav upp efter kanske halva Autografjägaren. Har lovat mig själv att aldrig mer försöka läsa Zadie Smith.
Comment by Kamilla — 1 Jun, 2008 @ 22:23
Kamilla: Ja, boken var ju en present, så då förpliktade det något. Annars hade jag nog inte ens försökt. Men det är inte en bok jag riktigt kan rekommendera.
Comment by Lydia — 1 Jun, 2008 @ 22:40