plastjesus & jag

Tidningen Dagen gör så rätt. De satsar friskt med sina resurser (som är ganska mycket mindre än DN:s och SvD:s) på den digitala sidan. De hade ett i mitt tycke rätt schysst grepp från Almedalen (korta dagliga betraktelser där de blandade högt som mindre högt), de drar in gästbloggare (Birger Schlaug bl.a.) och de bevakar konferener och annat genom specialbloggar. De har satsat på livesändningar via Bambuser också, cred till det. Och det bästa är att de inte drar sig för att vara personliga och kritiska i bloggarna om de ser fog för det.

Webbredaktören Emanuels Karlstens blogg har seglat upp som en av mina favoriter, han är bra på lyfta mikro- och makrobevakning till ett och samma värde. Just nu pågår en bevakning från Europakonferensen, Livets Ord årliga konferens, och därifrån rapporterar Carl-Henric Jaktlund, samme person som skrev den ingående reportageserien ("Dokument Livets Ord") om samma församling.

Ah. Jag är mycket förtjust i denna del av den digitala utvecklingen.

Jag växte upp med en huslig moder som producerade allt från kläder till leverstuvning för egen hand. Varje dag var det hemlagad mat, hembakat bröd, hemsydda överkast, hemkokt sylt. Fantastiskt på alla sätt naturligtvis.

Detta gjorde att vi fick lite andra preferenser på vad som var exotiskt. Min ömma moder är fortfarande väldigt svag för köpebröd, butiksköpta vetelängder. Själv har jag idag åtnjutit något av det som jag tror många ser som väldigt långt ned på närings- och uppskattningsskalan, nämligen köpt potatissallad. Och inte vilken sallad som helst, utan Eldorados. Fulsallad i kubik, men i rimliga mängder: oj så gott!

Imorgon ska jag tillbaka till jobbet. Naturligtvis drog jag då på mig ett ryggskott idag när jag hängde tvätt. Jag som ändå tycker att jag har en relativt vältränad rygg, illa. Så nu får vi se hur det blir imorgon, åka till jobbet, jobba hemma eller sjukskriva sig. Det går för tillfället lite knackigt att röra sig och jag blir oroväckande stelare och stelare, men sitta still går bra.

Idag har jag tvättat tre av mina Converse-par. De är så klart röda, vita och svarta. Jag är extra nöjd med att ha hittat specialvarianter av de svarta och vita paret, där de båda har rött foder och röda linjer.

Rom måste ha varit en skitig stad, för jag åkte dit med vita skor och kom hem med ljusbruna.

Man hade lätt kunnat vara i Rom bara för att fotografera fasader, dörrar och sådant. Fast inget av detta är fotograferat i Trastevere, där blir allt sjukt mycket mer pittoreskt. Så att man nästan blir blind.

Stadsdelen EUR bröt av lite.

I tisdags var vi på Forum Romanum, Palatinen och senare inne på Colosseum. Något jag verkligen rekommenderar alla att besöka om man åker till Rom. Det är speciellt att få gå nere bland de mer eller mindre välbevaranade ruinerna, det är inte bara en koloss här och där utan stora områden. Riktigt mäktigt. Missa inte att gå med någon slags guide, vi gick med audioguide i Forum och tog en live-guidad tur inne på Colosseum (men det ångrade jag, vi skulle ha tagit en audio- eller videoguide istället där med).

Som vanligt på semester så går tiden långsammare, det måste vara så. Fyra dagar i Rom och det känns som om vi varit borta i ungefär två veckor. Men det var lite det som var poängen, att få komma bort och ha koncentrerad semester när den ändå är så kort.

Trots värmen går det alldeles utmärkt att semestera, man får bara välja sina stunder. Vi tar siesta på hotellrummet senast vid 14-15, och så dröjer vi inne några timmar innan vi år ut igen, och då är allt behagligt varmt utan att vara för hett. Idag gick vi upp 07 för att lura köerna till Peterskyrkan, vilket vi också lyckades med. Det var ett vackert men bisarrt monument över, ja, vadå? Jag har så svårt att få in Gud i den där bilden. Tror vi på samma lika undrar jag när jag går runt och ser alla påvar och statyer.

Sedan skulle vi gå shoppinggatan, jag var mest inne på favoritbutiken Sephora, men där hade allt europeiska prislappar så då fick det vara, så när som på en puderborste. 

Sedan åkte vi till Eur, en förort som Mussolini tog fram, sort of. Galet, allt var fyrkantigt men inspirerat av antiken. Stora fyrkantiga schabrak till hus med kolonner. Dessutom en konstgjord sjö mitt i allt, och så ett fyrkantigt Colosseum.  

Lunch: Pizza på snabbstället. Hur kan enkel snabbmat på hörnet smaka godare än svensk lyxpizza?    

På kvällen åkte vi till Trastevere, tänk gamla stan fast i Rom. Här var det pittoreskt i kubik, jag kan inte tänka mig att det kan bli mer än så. Det är liksom mättat av pittoreskhet där. Så sjukt snygga gränder, fasader, färger. Men helt hopplöst för en sådan som mig att fånga på bild.

Igår när vi var ute och gick efter middagen stannade vi för att titta på några nya ruiner som vi inte sett förut. Plötsligt ser jag Spader sitta mitt ute bland alla stenar!

Men så såg jag en till…

…och en till…

…och många, många MÅNGA till. Det visade sig att katterna hade fått ruinerna som sin egen rastplats. Det låg ett katthärbärge under utgrävningen, och det informerades om att alla katter var vaccinerade och kastrerade, och att området var videoövervakat. Det satt till och med en lapp uppe om en katt som knyckts från området.

Det såg verkligen ut som en katt-himmel. Massa utrymme och massa med vinklar och vrår att leka i.

Här har du en stridsängel direkt från Rom!

Igår åt vi middag på pizzeria Monte Carlo. Ett rätt enkelt ställe där pizzorna kom inslängada på plåtfat. Inte såg de heller ut att vara så mycket för världen. jag hade beställt en grönsakspizza med paprika och aubergine som inte såg så aptitlig ut. Men ändå smakade den så fantastiskt. Det måste vara de berömda men något klyschiga råvarorna som gör det så gott.

Senare på kvällen tog vi en glass hos berömda Giolitti’s. Choklad- och citronglass (inte ihop alltså) där chokladen smakade som mousse i princip (fast godare), och citronglassen var larvigt smakrik. Tur att jag inte bor här.

Jag skulle ju skriva om katthimlen som vi hittade, alla snygga fasader och sådant som finns här och så om glassen och pizzan som fick all annan glass och pizza att smaka sunk, men nu måste jag sova. Vi tänkte gå upp 07 imorgonbitti och försöka se Peterskyrkan och det där.

Det fick bli en kompromiss. Skitiga Converse till söta kjolen var ingen klockren matchning, men det är bara att inse att jag inte klarar av att gå i högklackat i flera, flera timmar. Jag var så där nöjd.

För övrigt har jag fått tvätta kläder i handfatet. Man svettas så sjukt mycket när man är ute på förmiddagarna. Det är ordentligt varmt, typ 30 grader i skuggan på dagarna. Men kvällarna är bara sköna.

När vi går ut och äter med jobbet har vi ungefär fyra restauranger som vi väljer mellan. Tar vi nya pizzerian tar jag alltid Spagetti di Mare. Så gjorde jag även igår kväll, men den såg lite annorlunda ut.

Maten var inte alls lika fantastisk som första kvällen, men helt ok. Å andra sidan, sitta i en gränd i Rom på en uteservering, det klår det mesta ändå.

Colosseum på kvällen - det funkar som underhållning.

Såna därnta pelare finns det lite var stans.

"Skrivmaskinen" - skrytbygget i vit marmor vid Piazza Venezia, ett palats som byggdes för att hyllla Victor Emmanuel II som var den första kungen i ett enat Italien. Lite snett byggt va?

Det finns två tunnelbanelinjer i Rom. Den ena är ny, fräsch och luftkonditionerad. Den andra är kvav, skramlig och nedklottrad och alltså lite snyggare.

Idag söndag åkte vi till marknad i Porta Portese. Oj vad svägerskan skulle ha trivts! Det var kläder och skor och allt där emellan för 1 euro och uppåt. Men att köpa kläder och skor på marknad är inte riktigt min grej, speciellt inte i värme och med massor av folk. Men här är fynden:

Man ska alltså behöva åka till Rom för att hitta röda, runda örhängen. Det var på tiden. Man tror att det ska gå att hitta sådana örhängen var som helst, men jag har letat överallt i Stockholm sedan mina senaste gick sönder. Och de i sin tur inhandlades i USA.

 
Kulhalsband, röda och svarta, så klart. Nästan det enda som hamnar runt min hals.

Nicklas tänkte ha påven runt handleden när han kommer hem.

Vad som inte finns på bild är en grov gangsta-kedja som Nicklas också köpte. Bara för att han vet hur jag vill ha det.

Jag som tänkte att jag hade packat så bra. Praktiskt på dagen, fint på kvällen. Det är bara att det där fina ju också styrs av hur varmt det är, är det för varmt så måste klibbet avvärjas till varje pris. Vilket innebär att allt helst ska vara luftig och så lite hud-mot-hud som möjligt. Dessutom har jag av utrymmesbrist i packningen enbart två par skor med mig, converse och pumps, eftersom jag tänkte gå på dagen, softa på kvällen. Men så riskerar ju kvällarna att innehålla en hel del gång också. Hm.  

Idag var det dags för första hotellfrukosten. Den bestod mest av varor fyllda av vetemjöl eller socker, men jag fick tag i en tallrik bran-flakes och så färsk frukt. Stora, oregelbundna nektariner och kiwis, annat än de små som brukar finnas i Sverige.

Efter det åkte vi till Colosseum där det så klart var packat med folk. Och i den värmen som är här kändes det inte ens som ett rimligt alternativ att köa och trängas, så vi gick och kikade på alla lämningar runt Forum Romanum och Palatien istället. Men bara ovanifrån för vi hittade inte ingången, vi hade nämligen läst att Forum skulle vara gratis. Och när vi väl hittade den var vi alldeles för varma och trötta. Man måste ta siesta när det är så här varmt, det är trots allt runt 30 grader i skuggan. Så nu är vi tillbaka på hotellrummet sedan några timmar tillbaka.

Men det är detta som är fördelen med att vara här så pass länge. Vi kan ta det lugnt utan att stressa.

Colosseum är så klart häftigt.

Man kan ta kort på fruktvagnarna för att de är söta, men sedan fnysa åt att det är så dyrt. Det går alldeles utmärkt, jag har provat.

Idag åt jag potatispizza. Ingen tomatsås utan pizzadeg med mosad potatis, någon krydda och lite ost. Smakade som en blandning mellan pizza och paj, och det var helt ok. Det känns som att det skulle kunna härstamma från Västerbotten. Potatispizza, det hör man ju på namnet. Lite överbliven mandelpotatis och så ost på det.

ÅsaD tyckte att jag skulle lägga upp bilder från Rom. Men det är så svårt att fota här. Jag är ingen bra "ögonblicksfotograf" som Pierre (missförstå mig inte - Pierre är ju en duktig fotograf överlag och jag är ingen fotograf överhuvudtaget. Men allra minst är jag en duktig ögonblickfotograf, det var det jag ville få fram. Så det var ingen jämförelse precis), och det som då återstår är vanliga turistbilder. Men Rom är ju turistbilder överallt, vad ska man ta på? Det ryms inte på bild, ungefär. Dessutom så är kameran som jag har döende. Men här kommer några bilder från fredagen.

Jag har inga bilder på maten men kanske att ni kan få en på min mage sedan. Den bilden kommer nog att säga mer.

Nicklas kikar på ett hål

Hålet i Pantheons tak. Tufft.

Ibland går Nicklas i kyrkor på samma sätt som vanliga människor.

Vad gör Nicklas nu?

Nicklas leker med ett sten-lejon.

Ok, jag korrigerar. Det står "Jesus love you".

Just nu står jag med datorn uppställd i fönstret och skriver. Datorn hittade ingen trådlös uppkoppling inne i rummet, men skam den som ger sig, ibland finns det nätverk att tjuva in sig på. Så jag öppnade sonika fönstret och vad hittade jag där om inte ett litet ynkligt öppet nätverk.

Update: Jag provade just att flytta mig 1,5 meter från fönstret. Då bröts uppklopplingen. Inga marginaler här, inte! 

Så här ser det ut från fönstret med min kassa kamera:

Dagen till ära har jag gått på Roms gator iklädd mitt alterego. 

Som vanligt på mina resor har jag med mig robotpojken. Han är bra att ha. Han tittar på en karta och sedan hittar han. Så idag har han lotsat mig via Fontana di Trevi till Pantheon, Piazza Nevona, till Tibern och sedan en tur till Vatikanstaten. Och så har vi så klart sett en massa andra obelisker, torg, statyer och pampiga byggnader.

Dagens häftigaste syn var helt klart Pantheon, den med hålet i taket. Man kunde bygga förr i tiden också.

Idag när vi var ute och gick fick jag fick ett reklamkort tilldelat mig, och ser att det på framsidan står bl.a. "Jesus loves you". En kyrkokampanj tänkte jag. Men på andra sidan står det att stället serverar Sex on the beach och andra schyssta drinkar, och att tjejer kommer in gratis. Och ingenstans förklaras det där med Jesus.

Nog för att vi kan prata om hur vi ska skapa relevanta och attraktiva kyrkor, men jag är tveksam till om det där är rätt väg att gå. Att sälja Jesus med sprit och sex, där går nog min gräns.

Första bekantskapen med Roms kulinariska sida var en pizzasylta där man köpte mat på lösvikt. Jag åt en helt ok svamppizza, men måste prova potatispizzan nästa gång.

Middag blev sedan på en pizzeria/restaurang som vi läst om, där jag åt en tallrik med oljig al-dentig svamp-pasta. Enkelt, gott. Som bonus märkte vi när vi reste oss upp att jag hade suttit i fågelbajs.

Kvällsmat blev på en av Roms mer berömda glassbarer, zabioneglass med en frappuchino vid sidan om. Burp. Gott men jag inser redan nu att det kommer krävas disciplin när jag kommer hem.

Precis som i Grekland serverades vi gratis sprit efter maten. Limoncello, en tokstark citronlikör. Jag smuttade i mig kanske två milliliter och som den alkohol-oskuld jag i princip är var det inte en särskilt trevlig upplevelse. 

Det var värt mycket att sova på Connect Hotell i Skavsta och slippa ta bilen vid 04.30 på morgonen. Istället år vi frukost i lugn och ro och kunde sedan gå direkt till gaten. Smidigt.

Skillnader som märks i att vi blir mer och mer resvana: jag är mindre och mindre nervös vid ankomst till nytt land. Väl i Rom struntade vi i Ryanairs expressbuss, utan tog oss istället till hotellet via buss och tunnelbana. Vi bor inre inne i centralaste Rom men bara två, tre tunnelbanestationer bort, och man kan se tunnelbanenedgången från vårt hotell.

Idag ska jag färga håret nysvart och måla tångalarna röda. Jag ska prova vilka nya kläder som går ihop med vilka och packa en resväska där allt matchar. Vi ska åka till Skärholmen för att äta lunch på deras foodcourt och samtidigt byta lite kläder. Jag ska fortsätta försöka bräcka Nicklas superrekord i Tetris och fundera på vad man ska läsa i Rom. Jag ska fylla min iPod med lite tv-serier och se över vilken kamera som vi ska ha med oss.  Nicklas ska prata med våra grannar om kattvakt och vi borde städa lite.

Sedan på kvällen åker vi till Skavsta och bor på deras flygplatshotell, och på fredagsmorgonen går flyget till Rom.

Jag har länge känt ett sug efter att spela Tetris. Jag har kollat i mina miljarders snes-spel på x-boxen men mest bara hittat ful-tetris som exempelvis ett fånigt Musse Pigg-ripoff. Så igår när jag kom hem hade Nicklas kopplat in mitt 8-bitars, och äntligen kunde vi spela lite classy Tetris. Sweet joy! Tetris är det ultimata spelet.

Tetris måste ju för övrigt vara ett av det mest otacksamma spelen att göra ripoffs på. Det är redan så ultimat i sin orginalförpackning.

Igår skulle jag och Nicklas åka på en liten kvällsutflykt med medhavd picknick. Vi styrde därför bilen mot Hågelby för att strosa lite. Väl där hörde vi att det var dansbandskväll men orkade inte åka vidare, så vi slank in via hästhagarna och satte oss på en bänk.

När vi skulle ut igen visade det sig inte vara lika lätt, så vi fick gå runt hela spektaklet och ut genom huvudentrén. Och där visade det sig att det visst kostade 120 kronor per person att dansa till Hedins. Fast vi dansade ju inte.  

Vi åkte ju för att titta på skejtbrudarna, jag och Nicklas. Nicklas kusin Magdalena var tyvärr skadad, så hon kunde inte åka, och dessutom regnade det vilket jag antar (och hoppas) begränsade åkningen. Men i vilket fall så var det roligt att se tjejer med så mycket attityd som vågade ta för sig, och allt folk som var där för att titta på.

Vad som fascinerande mig mest var hur en person bara kan lysa igenom. Jag har ju ingen suck kring skateboarding egentligen, kring att bedöma vad som är bra och inte, men man skulle behövt vara blind för att inte se vilken gruppdynamik som skapades kring Katta Sterner. Sjuk star-quality och pondus på ett enbart positivt sätt, hon var självlysande nog för hela stället. Så att då läsa att hon tagit guld i både skateboard och innebandy var inte så förvånande.  

Artikel från dagen finns här.

I eftermiddag ska jag åka till Skarpnäck för att kika in grymma skejt-tjejer som åker runt med No Limit Tour, och sola mig i den mentala glansen över att det är en Mörling med och åker. Jag ska stå där och drömma om ett balanssinne som jag aldrig har haft och aldrig kommer att få. Risken finns att jag kommer känna mig rätt gammal, men äh. Tant har också ett par baggy jeans i garderoben.

En stor fördel med att a: inte vara student längre och b: inte heller vara så snål längre, student eller ej, är att man kan kosta på sig att bo på flygplatshotell inför en resa. Flyget till Rom går kl. 07, så för att slippa gå upp så där vid 04 har jag bokat en hotellnatt på Skavstas sprillas nya flygplatshotell. Då räcker det ju med att man går upp typ…vid 05. Men framförallt får man bo på hotell.

Vi är några tappra kvar på jobbet. Jag barrikaderar mig på mitt rum och spelar musik mest hela dagarna medan jag arbetar med ta-tag-i-saker. Det funkar ganska bra.

Men det känns lite konstigt att arbeta, att åka till arbetet varje morgon. Det går bara inte att hålla ett normalt tempo, lite går man som in i väntläge både fysiskt och psykiskt. Man har nog som en semesterklocka inne i kroppen, för det är ganska tungt att komma upp på mornarna trots att det är ljust. Så jag och Nicklas planerar redan hösten och vinterns ledigheter.

För en liten stund sedan fick jag detta sms från ett okänt nummer som inte heller gav några träffar på Eniro:

"Hej goding! :-P. String, hotpants eller troslös i sommarvärmen? :-P. Heta kyssar från heta hingsten :-*"

Jag skickade som svar:

"Tjena Hingsten, jag misstänker att du skickat till fel person eftersom dessa gåtfulla trosor sitter på en ärbar gift kvinna. Men lycka till i fortsättningen eller nåt."

Jag förstår vad ni tänker, jag tänker samma sak. VAR befinner sig denna hingst med tanke på att han hänvisar till sommarvärme?

Jag har just upptäckt Last fm. Be mig inte förklara allt man kan göra och fiffigheten i det, för jag misstänker att jag kanske bara utnyttjar en bråkdel. Men del del som jag använder och som är väldigt bra, är den att man kan knappa in en artist man gillar, och sedan får man never-ending musik uppspelat för en med artister som är lite samma lika. Så det är bara att knappa in vilket musik-mood man är sugen på och sedan får man det mer eller mindre ultimata blandbandet.

Förutom om man gillar U2. Gör man det får man lyssna på Simple Minds, Bon Jovi, Peter Gabriel och en massa annat skräp.  

Ikväll var gymmet befolkat av mig, en enstöring-kille med hörlurar och två högljudda tonåringar/20-ish. Killen med hörlurar har jag sett där förut, men inte småkillarna. De sjöng med i Justin-låtar och annan skvalmusik, så jag saknade min iShuffle.

Nåväl. Plötsligt sätter killarna på Nirvanas Nevermind, jättehögt. För högt, men det var ju Nirvana, så jag tänkte att det funkade. Men då ryter killen i hörlurarna till, på äkta lite-äldre-kille-till-lite-yngre-killar-sätt. "Hörrni killar, det är ingen lekstuga här, ni kanske kan sänka lite". Jovisst, mumlar killarna och går mot stereon.  

Och sedan kommer det.

"HON kanske inte vill höra på det där".

Ah! Jag har fått en egen beskyddare på gymmet. Någon som ska beskydda mig mot högljudd grunge. Är det inte rart!

Det där med att dokumentera sin verklighet och microblogga. Jag mådde illa tidigare ikväll men var sugen på salt (inte gravid - nysvimmad) och bad därför Nicklas köpa lakrits på vägen hem. Trodde jag. Men i själva verket skickade jag det till Twitter istället. Sealed with a kiss.

Jag skulle helst inte vilja vara en sådan som, eftersom det känns svagt och larvigt. Men det är bara att inse att jag är en sådan som regelbundet svimmar. Det började framför hela klassen i högstadiet (mensvärk) och tog sig sedan via arbetsplats (jag föll som en fura ned i klinkersgolvet i köket där jag var assisterande kock) till hemmet (flera gånger). Och så nu på Vårdcentralen.

Jag hade tagit cellprov som jag tyckte gick bra, men under att jag klädde på mig märkte jag tydliga symptom. Att sitta ned och dricka vatten hjälpte inte, och på väg till vilrummet började det gunga och sedan vaknade jag på en brits med ett ringande ljud i öronen och tre personer över mig. Nicklas fick hämta mig men nu mår jag bra.

Förutom att jag skäms som en hund, ungefär. Jag vet, ska det hända så är det väl bra att det händer där, men ändå. Men naturligtvis tycker jag ändå att alla ska gå och ta cellprov när de blir kallade. Basta.

Jag sitter här och tänker på Rom, jag. Jag både förnekar och ställer mig in på att det ska vara alldeles för mycket folk och alldeles för varmt, vilket som så känns det som att det inte spelar roll. Jag vill bara dit, sedan kan vi ta tåget bort alternativt sätta oss på en restaurang på någon bakgata om det blir för mycket.

För jag vill mest ligga mellan frasiga lakan i hotellsäng, jag vill visa upp mig för Nicklas i den fina men för jobbet alldeles för korta och tajta kjolen, och så vill jag ha varma kvällar då man kan gå ute utan att frysa.

Jag har inga som helst förväntningar men ändå alla som man kan ha. Det beror lite på hur man ser det. Just nu känns det som att jag kommer vara nöjd med komponenterna Nicklas, värme och Italien.  

Grattis alla månadstävlings-entusiaster, nu har jag skapat en ny kategori enbart för denna aktivitet!

Jag har varit lite slö med att rapportera, men tävlingen har fortgått - tro inget annat. Men kanske på ett lite mindre raffinerat sätt på sistone. Men i natt var det dags igen.

Jag hade koll på klockan, men visste inte om Nicklas också hade det. Min grymma plan denna månad var att låta offret komma till mig - Nicklas skulle få hålla koll på tiden, och så skulle jag sedan kallt casha in vinsten.

Och Nicklas gick rakt in i fällan. När han sa "…Lydia…", svarade jag med ett beräknande "…grattis på första juli!" Nicklas blev så bitter på att bli snuvad på vinsten så nära målet att han nästan inte ville prata med mig om hur överlägsen jag är.