Knight in shining armour
Ikväll var gymmet befolkat av mig, en enstöring-kille med hörlurar och två högljudda tonåringar/20-ish. Killen med hörlurar har jag sett där förut, men inte småkillarna. De sjöng med i Justin-låtar och annan skvalmusik, så jag saknade min iShuffle.
Nåväl. Plötsligt sätter killarna på Nirvanas Nevermind, jättehögt. För högt, men det var ju Nirvana, så jag tänkte att det funkade. Men då ryter killen i hörlurarna till, på äkta lite-äldre-kille-till-lite-yngre-killar-sätt. "Hörrni killar, det är ingen lekstuga här, ni kanske kan sänka lite". Jovisst, mumlar killarna och går mot stereon.
Och sedan kommer det.
"HON kanske inte vill höra på det där".
Ah! Jag har fått en egen beskyddare på gymmet. Någon som ska beskydda mig mot högljudd grunge. Är det inte rart!
Men varför skulle man vilja bli beskyddad mot grunge och inte Justin? Helt bak-och framvänt!
Comment by Susanne — 5 Jul, 2008 @ 23:13
Susanne: I KNOW! Bisarrt var bara förnamnet.
Comment by Lydia — 5 Jul, 2008 @ 23:24