plastjesus & jag

Jag kan inte annat än imponeras av John Ajvide Lindqvist. Jag menar, att få till en bok om vampyrer i Blackeberg. Eller zombies i en annan svensk förort. Eller som i Människohamn, gengångare som citerar The Smiths. Man hör ju hur det låter. Men att sedan dessutom få till det så bra!

Berättelsen handlar om hur Anders och Cecilias sexåriga dotter plötsligt bara försvinner en vinterdag i skärgården, spårlöst. Och sedan vävs det in magi, vatten, hämnd, flakmopeder och GB-gubbar. Det är aldrig löjligt, aldrig parodi, och det är det som imponerar på mig. Det funkar, hela vägen. Och det är stundtals riktigt läskigt, stundtals gripande. 

Människohamn är lite rörigare än Låt den rätte komma in, och jag vet inte riktigt vad jag tycker om slutet, men samtidigt så känns det som att Ajvide ändå går framåt i sitt författarskap, kanske är det språkhanteringen, kanske är det nyanserna, jag vet inte. Men bra är det.   

Jag undrar om jag skulle ha fallit in under epitetet nervsvag eller liknande om jag hade levt under det tidiga 1900-talet. En sådan som inte tålde så mycket. Jag tycker nämligen ibland att jag tål så lite, på det sociala området. Som idag. Vi hade övernattande gäster sedan i torsdags kväll, jag hade sedan en intensiv dag på jobbet i fredags, idag var det läskiga bilkörningen, seminarium, kyrka och sedan middag med gästerna. Mycket för all del, men inte rimligtvis _för_mycket kan tyckas.

Men i eftermiddags var jag helt väck. Tyckte seriöst att det kändes som att jag höll på att bli sjuk. Så jag stannade hemma från kyrkan ikväll - vi har som en slags höst-kickoff denna helg.

Och så går jag hemma och lunkar, fixar, plockar undan, läser. Vaknar till liv. Och känner hur jag måste få vara ensam för att hitta balans. Jag undrar om det inte var så för alla så kallade nervsvaga kvinnor förr i tiden. Att man mest hade ett behov av att få vara lite för sig själv.  

Get a piece of Plastjesus varje dag - bli min kollega! Nu sökes det en AD till mitt jobb. Läs mer här!

Nu ska jag snart åka till Tollare och hålla ett mindre seminarium om IOGT-NTO:s community. Sådant är jag alltid lite, lite nervös för, trots att jag är ganska van. Sedan ska jag dessutom köra bil dit själv, och det har jag aldrig gjort förut. Så nu sitter jag här med lite magknip. Lite. Men det ska väl gå bra.

Ni vet "Flyga drake" som jag skrev om här, det här är en ny bok av samme författare. Och jag känner mig lite tvehågsen. Det här är en oj så tacksam semesterbok, pendeltågsbok, flygplansbok. Det är en engagerande historia, en lättläst berättelse om vänskap, tacksamma komponenter för en sträckläsarbok. Och trots att det egentligen berör (kvinnomisshandel, kriget i Afghanistan) så kommer jag inte ifrån känslan att det blir lite för mycket lättläst och tillrättalagt rent stilistiskt.

Den här boken utmanar mig inte någonstans, den är som snabbmat - enkelt, ganska gott men varken särskilt nyttigt och dessutom tröttsamt i längden.

I maj hade jag senaste bilterapi-sessionen, och idag var det dags för en sista uppföljare. Min teurapeut hade anlagt skäg under sommaren och jag redogjorde skamset att jag inte riktigt gjort mina läxor (att köra minst två gånger i veckan). Men vi kom överrens om att jag trots det fortfarande var inne på rätt spår. Att Nicklas sett till att jag får stå för all bilkörning i tre månader gör ju inte den saken värre precis.

Imorgon ska jag köra till Tollare Folkhögskola. Det känns lite läskigt.

Förresten så ville psykologen att jag skulle tipsa alla om att man kan få göra samma sak som jag hos dem, alltså terapi till reducerat pris. Och att de gärna ville ha in fobiker som komplement till alla deprimerade. Jag utmanar härmed ÅsaD att ta sin packningsfobi vid hornen.

Köpt och klart:

16 november
Stockholm - Osaka

26 november
Osaka- Stockholm

Vi ska hälsa på Svante! Bring on the avundsjuka! ;)

Ikväll tog jag bilen för att storhandla på ICA Maxi. Eftersom jag var själv kunde jag fin-strosa istället för effektiv-stressa, så jag hann botanisera en del bland den mer exotiska maten. Idag kom jag hem med en burk Kinafärs som jag aldrig tidigare smakat.

Jag är inte så kinkig när det gäller vegetarisk mat. Jag gillar linser, bönor, tofu, quorn och allt sådant. Så en burk med färdigmat lät onekligen lockande. Jag testade att värme ihop med spaghetti.

Kinafärsen är färdigkryddad, och den smaken är god. Men själva färsen, mindre lockande. Konsistens som tvättsvamp, och smak som…tvättsvamp. Anton, satsa inte på det här under din köttfria månad.

I Berlin pratade lilla syster om att sträva efter det bästa, det schysstaste. Att hellre avstå kaffe ett tag än att dricka fulkaffe. Att köpa fin choklad om än kanske lite mindre stället för att goffa Eldorados. Att anpassa inköpen så man kan handla vettigare istället för mer.

Jag tror ännu mer på den teorin när det handlar om tid. Att verkligen försöka ta vara på sin tid och göra något bra.

Ikväll har jag gjort tvärtom. Jag har ätit fulmat framför datorn med tv:n på samtidigt, jag har inte orkat duscha och jag har inte tagit det lugnt framför en bra tv-serie som jag hade tänkt. Istället har jag suttit framför datorn igen i mina fula mjukiskläder och bara varit sunkig.

Get a grip, liksom.  

Jag gillar att styrketräna, kanske har det framgått. Med tanke på hur länge jag har gjort det kan man utläsa att jag knappast är tokseriös, för då borde det synas mer. Men det är känslan som gör det till min grej, som ofta infinner sig så fort jag kommer innanför dörrarna. Att koppla bort precis allt annat. Att verkligen få ta i - för det gör jag. Jag gillar att leka med (för mig) stora hantlar.

Men så är det ändå något speciellt med att jogga. Jag måste skriva jogga, för jag kan inte med den bästa vilja skriva att jag springer. Tänk lunka, tänk en farmor så har man mig och min stil. Förut var jag ganska flitig och sprang lunkade sisådär tre gånger i veckan, men så undrade jag varför jag aldrig kunde springa fortare utan bara längre ("ska man ligga på 90% av maxpuls _hela_tiden?" Nä, det ska man inte), kollade upp det hela och blev diagnostiserad med astma och tappade sugen då behandlingen inte fungerade.

Men nu har jag varit ute igen för andra gången på säg två år, och det är en så schysst känsla. Luft i lungorna när man är ute, och en mental och fysisk belöning när jag kommer fram som jag aldrig får när jag styrketränar, inte på samma sätt. Två träningssätt som för min del kompletterar varandra mycket bra, så nu är jag toknöjd över att vara igång igen.

Bonus: jag hade inte tappat all kondition. Efter två gånger orkar jag samma sträcka som var mitt dåtida, första satta mer ordentliga mål.

Och så såg vi Brandenburger Tor och de snygga byggnaderna vid riksdagen. Det fanns onekligen mycket att se.

Vi var och kikade på det som finns kvar av muren.

Det Judiska muséet var fantastiskt, både i utforming och innehåll. Det blandades frisk mellan installationer och mer traditionell faktauppvisning. En av installationerna var ett rum där golvet var fyllt av järnansikten som klirrade när man gick på dem. En fantastisk symbolik, väldigt vackert och känslosamt.

Det fanns även en utomhus-installation som var lik det andra minnesmonumentet, men där de stod på ojämn mark för att framkalla ett viss känsla av obalans hos besökarna. Även det mycket effektfullt.

Och så en annan installation som bröt av mot all betong. Men fin den med.

Oj vad fint minnesmonumentet över förintelsens offer var.

Vi hängde en del på Starbucks och andra kaffeställen, så klart. Men vi gick också på fint gammeldags kafé, åt rågbrödssmörgås och drack te ur kanna. Det var trevligt.

Jag fick förra veckan tillbaka suget att läsa som varit på vift ett tag, tack så mycket, och har sedan dess läst Isabel Allendes "Andarnas hus" samt Doris Lessings "Det femte barnet".  Två böcker där La Familia är i centrum.

Jag hade enklare att ta till mig Lessings mer raka skrivsätt, men blev överraskad över att jag ändå tyckte om Allendes verk. Jag är ju inte så förtjust i böcker där varenda känsla skrivs ut och där inte mycket lämnas för tolkning. "Det femte barnet" gav mig väl inte riktigt ett sug efter barn (kvinnan föder fram vad hon tycker är ett monster, i princip) men tja, det kan väl tolkas mer än bokstavligt. Nu tror jag att jag ska ta tag i Virginia Woolf, jag är lite inne på familjeberättelser och kvinnliga författare.

Det är inte så roligt att i-efterhand-blogga. Men en Berlin-resa utan medhavd dator förpliktigar ju, så jag ska försöka uppbåda lite energi.

Det bestående intrycket av Berlin är att det inte är en sådan direkt stad. Ta Rom, Paris eller London. Du har ganska stor förförståelse för de städerna, vad man ska göra, hur man ska känna. Med Berlin är det inte riktigt samma sak. Allt är väldigt utspritt och det är svårt att definiera vad som riktigt är stadens kärna.

(Och här har jag ett behov av att säga att Nicklas nya dator som jag skriver på nu är hopplöst jobbig att skriva på och att jag känner ett visst mått av rent hat.)

Berlins stora behållning enligt mitt tycke dess kultur. Nu nyttjade vi inte den precis fullt ut, men arkiteturen var stundtals magnifik. Sedan finns det en mängd muséer att ta del av. Men maten är inget att skryta med, inte heller shoppingen. Vi tyckte att vi hade researchat ganska bra inför resan, men kom ändå på oss att känna oss lite ambivalenta till slut inför vad vi skulle göra.

Nä, Berlin känner jag ingen direkt lust att åka tillbaka till, även om det var intressant och roligt. Jag ska ta och bryta ned vad vi gjorde i enskilda bloggposter sedan.

Jag misstänker att jag kommer att lyssna sönder den här låten i en vecka eller två för att sedan bli totalless. Men jag är så svag för direkt-katchig musik av det här slaget. Och så är jag lite svag för duos, vilket The Ting-Tings är.

Nicklas har just fått mig att gå all in och åka ut på det. Nåja, det var roligt så länge det varande. Nu ska pojkarna få spela en omgång själva medan jag ser på film.

Nicklas köpte en ny tishe idag. 14,90 kronor på Eurostop, där jag även köpte kardemumma- och ceylonte i storpack. Det finns så mycket roliga grejer i den butiken. Vi handlade mycket men för små valörer idag.

Jag och Nicklas gillar som bekant Tetris. Idag på Second hand hittade Nicklas en galen grej. Två handkontroller som i sig ser ut som ett Tetris-spel. Vi köpte dem på vinst och förlust och tänkte att de var ju roliga även om de inte fungerade. 12,50 kronor bortslängda, liksom.

Väl hemma kopplar Nicklas in dem i Tv:n, och de visar sig inte vara så gamla som vi först trodde. Och de fungerar!

När jag sedan googlar så verkar det som att modellen fortfarande finns till salu, de marknadsförs av Radica, spana in dem här. Knasigt!

Det märks at jag inte är tonåring längre. I torsdags åkte vi på nattlig utflykt till Örebro och Frizon för att där glassa in via gästlistan och lyssna på Blindside. Det var roligt, men vi var inte hemma förrän 04.30. Vilket ledde till att vi igår inte lade oss förrän efter 02 eftersom vi vaknade så sent den morgonen. Jag är lite loj idag kan man säga.

Det man orkar med då är att åka till den lokala Second hand-butiken och kika lite.

Denna sorts väskor är väldigt bra när man bara vill ha med sig typ plånbok och telefon. Den röda köpte jag på Monki, den svarta idag på Secondhandbutiken. När det var halva priset på Monki kostade den röda 75 kronor, när det var halva priset på Secondhandbutiken kostade den svarta 5 kronor. Se där.

 
Sjalar för fem kronor stycket, jag var ju tvungen att köpa den socialdemokratiska feminstsjalen. Jag funderar dock på att modifiera rosen.

Sedan kom jag hem med en vit och svart tishe från konserten. Jag gillar abstrakta mönster.

Inatt drömde jag att Jack White hade dött. Jag var så bitter över att inte kunna få ta del av mer musik från honom. Så imorse var jag tvungen att läsa på Aftonbladet bara för att försäkra mig om att inget sådant hade hänt. Just in case, liksom.  

Förra veckan blev jag upprörd över att Erik Gripenholm i På Stan inte visste bättre än att hävda att White Stripes skulle vara en syskonduo. Hallå, research?

Jag köpte nya solglasögon igår. Ironiskt kan tyckas, men betänk att jag ska till Berlin nästa vecka. Och att mina röda favoriter gick sönder för någon vecka sedan. De är inte optimala, men de är röda:ish.

Om någon tycker att jag ser blek ut så kan jag bara bekräfta.

Igår var det dags för första poker-kvällen på länge. Vi var en åtta, nio stycken, och jag var dedikerad dj. Det är ju inte helt enkelt att hitta musik som passar för ett pokerbord, men jag är rätt nöjd med resultatet.

Vi startade med Kleerup, och utifrån nicka-med-faktorn så var det ett bra val. Följde upp med Kraftwerk efter att jag insett hur bra elektroniskt gjorde sig med just poker, men när vi sedan bytte av till Eurythmics blev det lite för mycket, så då fick det bli Nouvelle Vague istället. Bossanova visade sig vara ett bra val att bryta av med. Efter det - Mika, för att peppa upp tempot lite, och sedan när alla var rätt möra brakade Johnossi igång.

Själva pokerspeladet gick sämre för mig, jag fick mest en massa 3/6:or till händer. Men musiken var åtminstone bra.

Idag skördar jag frukten av min tidigare semesterplanering. Idag: en ledig måndag tillsammans med Nicklas, sedan jobba tis-tor, och så ledig fre-sön. Sweet. Nästa vecka åker jag dessutom till Berlin med lilla syster tor-sön.

Än så länge känns mitt sommarupplägg lyckat, jag känner inte av bristen på en längre ihållande ledighet.   

Jag undrar vilken färg jag ska måla naglarna i.

Jag undrar vilka kläder jag ska välja.

Jag undrar vilka skor som passar till.

Jag undrar vilken väska jag ska ta idag.

Jag undrar vilka smycken jag vill ha.
 

Jag undrar vilken färg jag ska måla mitt kök.

Jag undrar vilken hårfärg jag ska köra på. Ok, jag tar den svarta. 
 

Bäst att se till att katterna passar in.

Finally, bäst att se till att jag matchar mannen.

Ah, jag var så trött igår efter alldeles för lite sömn och ryggvärk, så jag var inte alls upplagd för ännu en månadstävling. Men så slår adrenalinet till när jag märker att klockan ändå är så nära 00 att jag inte kan hålla mig ifrån att ställa ett alarm.

När sedan alarmet går igång, vilket låter som att jag fått ett sms, och Nicklas inte själv säger något, misstänker jag att han helt glömt av. Men då jag lite lagomt lojt gratulerar på 1 augusti börjar han frenetiskt kolla alla klockor och inser att jag har rätt men att hans egen klocka går flera minuter efter. Han trodde då att det var jag som ställt om hans klocka vilket onekligen hade varit raffinerat, men så var inte fallet. Dock något att tänka på inför framtiden.

Efter den upplevelsen tog Nicklas sitt täcke och lade sig på golvet av ren bitterhet. Ok, jag hade tagit alla hans kuddar innan som en triumfatorisk segergest men golvet var hans eget val. Jag lyckades dock locka upp honom efter ett tag.

Kärlek glädje frid tålamod vänlighet godhet trofasthet ödmjukhet självbehärskning.

Vi tar det en gång till.

Kärlek glädje frid tålamod vänlighet godhet trofasthet ödmjukhet självbehärskning. 

Så grinig som jag var igår kan det vara på sin plats med en extra påminnelse.