Augustitriumfen
Ah, jag var så trött igår efter alldeles för lite sömn och ryggvärk, så jag var inte alls upplagd för ännu en månadstävling. Men så slår adrenalinet till när jag märker att klockan ändå är så nära 00 att jag inte kan hålla mig ifrån att ställa ett alarm.
När sedan alarmet går igång, vilket låter som att jag fått ett sms, och Nicklas inte själv säger något, misstänker jag att han helt glömt av. Men då jag lite lagomt lojt gratulerar på 1 augusti börjar han frenetiskt kolla alla klockor och inser att jag har rätt men att hans egen klocka går flera minuter efter. Han trodde då att det var jag som ställt om hans klocka vilket onekligen hade varit raffinerat, men så var inte fallet. Dock något att tänka på inför framtiden.
Efter den upplevelsen tog Nicklas sitt täcke och lade sig på golvet av ren bitterhet. Ok, jag hade tagit alla hans kuddar innan som en triumfatorisk segergest men golvet var hans eget val. Jag lyckades dock locka upp honom efter ett tag.
