Jag känner efter
De mornar då jag vaknar utan att någon klocka ringer måste jag processera vad det är jag vaknar till. Som en katt fast mentalt sträcker jag på mig för att känna efter. Är jag ledig eller jobbar jag? Ska det hända något ansträngande idag? Har jag något roligt att se fram emot? Har jag alla mina relationer synkade som jag vill ha dem? Hur mår jag?
Det tar helt enkelt en stund för mig att koppla an till verkligheten.
Idag vaknade jag till insikterna att jag är ledig, och inte bara idag utan för en tid framöver. Att det är bröllop idag och att det är därför som jag har nyfärgat hår och nymålade naglar. Att jag inte har hostat så att jag vaknade i natt. Att vi imorgon flyger till Japan, och att jag därför har en hel del att göra. Som till exempel att skriva skoluppgiften jag inte kunnat med under sjukdagarna.
Idag kan jag också känna att jo, det gick ganska bra till slut, även om det inte är färdigt. Arbetet med hemsidan som tagit upp min tid och gett mig så mycket ångest de senaste 20 månaderna (nej, det har inte varit en vanlig process, men det tänker jag inte ta upp här). Välkommen att ge feedback.
