plastjesus & jag

Spader är så väldigt, väldigt sugen att också få äta av vår mat.

Hos mamma fick vi godaste semlorna. Alla gånger godare än mina och alla andra jag smakat i år. Hon har tydligen bikarbonat i bulldegen.

Pappa har kommit över en päls som gör att han ser ut som en galen rysk despot. Inget man åker och handlar på Willys i, eh.

Hjalmar a.k.a. Björnen trivdes också ganska bra i den. "Jag ser så rik ut!".

Konstigaste men roligaste grejen: På Vi i Flemingsberg hänger det en Plaza i ett snöre vid bröddisken att bläddra i. Så att alla män kan lämna sina fruar där medan de själva går och botaniserar bland brödet? Onekligen nytänkande.

Vi har börjat samla kyrkan-to-be här hemma hos oss. Jag har inte skrivit så mycket om det än här, för på något sätt känns det lite skört. Inte som i bräckligt, men som i nytt, vackert. Som att det är lite för bra. Och med det kom även insikten om ansvaret, även om det så klart är något vi är och gör tillsammans.

För det är fantastiska människor, och det är stora tankar om det enkla som föds fram. Det är början på ett kanske livslångt engagemang med en ny slags familj. Jamen, jag tycker att det kan få låta lite pretentiöst! Det är ju så det känns när de kommer in och sätter sig i våra soffor, alla dessa människor som jag får börja den här resan med.  

Ok, kanske inte helt lyckat i min förra bloggpost, hrm. Jag menade inte riktigt att "Sju av tio varslade blir uppsagda" (eller vad det nu är för nyhet för stunden) skulle vara roligt (fast onekligen bisarrt!), det var ju "Tio miljarder på lönekontot" som var roligt. Fast det passade ju läskigt bra ihop ändå.
 

Det här är en helt bisarr nyhet. Men mycket rolig. Borde man inte få något litet, för sveda och värk? En liten miljon iallafall?

Kungahuset Youtubar förlovningen, jo tjena! Och visst är det helt rätt enligt sociala mediernas abc. Men inte tycker jag, som Emanuel skriver, att det var "otroligt avspänt, kontrollerat och vackert sätt". Istället tycker jag att det kändes otroligt spänt och kontrollerat. Dessutom tycker jag att det skär sig lite. Att vilja ligga i framkant med tekniken/kommunikationen när man ligger så efter demokratiskt. För mig kändes det lite parodiskt, på ett småtragiskt sätt.

Jag tycker att Victoria verkar vara en rätt smart kvinna. Hon har ju sannerligen en gedigen utbildning. Men det känns inte särskilt fräscht det här med kungahuset.

Fast det är klart, skulle Victoria twittra.. det skulle vara ganska intressant att följa trots allt.

Och så Jullan så klart, hon tar upp detta med bröllopet med SR. Och Rymdhunden lyckades plocka ungefär tokmånga extra besökare genom att länka på rätt ställe.

Om någon skulle ha samma feed-problem som Emanuel, dvs. att min blogg kapas av i er bloggläsare om jag skriver för långt - byt ut i er bloggläsare till mitt atomflöde istället. Då följer allt med och ni slipper det förhatliga i att behöva klicka på inlägget om man vill läsa mer. Jag vet, jag avskyr också att behöva klicka mig vidare. Den ynnesten har bara UnderbaraClara hos mig.

Atom-feed: http://plastjesus.blogsome.com/feed/atom/

Det började med en ganska kall morgon, lite snö. Och katt-kissfåtöljen står numera utomhus och väntar på att få komma till Nangilima.

Lite kyla equals den stora röda sjalen från Riga man nästan drunknar i.

Vid toppen av vår trapp står Max och tycker att jag är lite smådryg så där på förälder-vis.

Vi hade ingen frukost hemma så vi drog med Hjalmar & Lina på en lång och trevlig hotellfrukost i SKHLM. Mycket värt.

Efter frukosten blev det Myrornas. Vi var ute efter ett soffbord men kom hem med en kanna.

Scrollan har gått väldigt långt nu, så Nicklas tyckte att vi kanske skulle sko oss på Saabs dystra framtid. Det bästa med bilhallar är att bilarna är så rena och luktar gott. Det värsta är bilförsäljarna och att jag blir en livs levande könsstereotyp klyscha eftersom jag inte vill prata bilar. Jag googlar fram allt jag behöver veta istället - det var så vi hittade Scrollan.

Väl hemma i Tullinge igen möts vi av dessa två grammatiska- och typografiska underverk till Coop-skyltar. Sådärja.

EN av de mest romantiska sakerna Nicklas har gjort för mig var inför förra U2-turnén 2005. Syskonen och jag var lite övermodiga och tänkte att eftersom det var 50 000 biljetter behövde vi inte köa utan kunde hänga på Ticnet. Yeah right. Det bidde inga biljetter, oj vad bitter jag var.

Samma år den 14 februari (Alla hjärtans dag!) skulle restbiljetterna släppas. Nicklas har ledig dag, kliver upp vid 05.30 i tokvintern på eget iniativ och köar utanför Globen för att frun ska få se U2. Men det bidde inga biljetter, de tog slut innan han hann fram.

Samma sommar var vi på väg hem från en Norge-semester, och istället för att ta av mot Stockholm åker Nicklas vidare mot Göteborg. Han har i hemlighet krängt biljetter via Blocket som en annan svartabörs-haj, köpt och sålt för att få bättre och bättre platser. Och bokat hotell! Galet va.

Det ryktas om att U2 ska komma till Ullevi i augusti. Vilka syskon tänker i så fall ta semester och köa med mig för biljetter? Hjalmar, vi har ju faktiskt gjort det förut!

Jag fick alltså se U2 sommaren 2005 om det nu var någon som inte förstod det.

Jag har ju egentligen roliga saker att blogga om. Som lördagsförmiddagen som jag försökte bevaka genom kameran, eller om att jag bjöd fina kyrkan-to-be på Kerstins potatis- och citronsoppa ikväll. Men just nu orkar jag inte riktigt.

Men däremot kan jag äntligen skriva att jag har en Woven Hand-biljett! Tredje maj smäller det. Jag är fruktansvärt nöjd och mer än taggad, redan.

Det här var ju roligt och udda. Inne på Resume.se hittar jag en reklamannons med en massa skogbilder - skogsbränder, avverkning, maskiner - i en bildspelsannons. Med underskriften www.skogenbild.se. Det kändes så udda att jag tänkte att det kanske var en skruvad annonskampanj för något helt annat, men det var verkligen en bildbyrå specialiserad på skogsbilder.

Det var lite rart på något sätt, att de annonserade på Resumé. Jag vet, var skulle de annars annonsera, men ändå! Lite udda kändes det allt. 

Tredje mars är dagen då U2 släpper sitt nya album. Spännande för all del, men låt oss hoppas att skivan inte låter något alls som singeln Get On Your Boots. Usch så pinsamt! Den känns så krystad, fånig text och sönderproducerat plastigt ljud.

Men U2 har rett ut värre saker. Tror jag.

Lyssna på Spotify här.

Det kan ju aldrig bli för mycket, så nu surfar vi i 22-tumsstereo.

Tanken är väl att införskaffa ett nytt tv-kort så att en kan agera tv. För man vill ju helst kunna surfa och se på tv samtidigt. Eller åtminstone alltid ha Rymdhunden uppe i ett eget fönster, jämt.

Ok, jag kan förstå att de har något kvalitativt i sig, det är inte att de är dåliga, men jag har aldrig kunnat ta till mig deras musik:

Tomas Andersson Wij
Kent
Lars Winnerbäck

Jag tror att det finns något lite _för mycket_ i dem för min smak. De är ju alla artiser/band som verkar få mer eller mindre fanatiska fans, de är inga man strölyssnar på så där, får jag intryck av.

Men, ok. Jag inser ju att Håkan H också är lite av samma skrotkorn kring det där med just _för mycket_.

Stora grejer! Det verkar som att Woven Hand ska spela i Stockholm den tredje maj! Jag SKA vara där.

United Öresundskyrkan har tagit fram en coffee-table-bok för att presentera sin vision. Jag är bortskämd med lite för bra formgivare i min närhet för att gå i taket över själva formgivningen, men jag gillar idén! Och ännu mer över hur man presenterar den på webben. Jag gillar att kunna bläddra i saker även digitalt, att man inte snålar med tillgängligheten. 

Internet får då fram de fulaste beteenden hos en del. Vad är det som gör att folk känner sig så pass sturska bakom ett tangentbord att allt hyfs försvinner? Ok för att argumentera kring sak och att tycka olika, men jag förstår inte detta med att vända det till fula personangrepp.

Det har under en tid pågått en debatt kring en berömd kasse, eller kanske mer korrekt ett paket bindor. Läsvärda inlägg om detta hittas hos Rymdhunden här och fortsättningen kommer här. Även Emanuel på Dagen skrev om detta här. Rätt så magstarka kommentarer i alla inlägg, men flera stolta och kompetenta svar (inte för att det verkade hjälpa, men..).

Så idag kom ett lite sammanfattande referat från Emanuel, och då i kommentarerna ploppar detta upp:

"Kosacken - 2009-02-10 08:51
Man förundras och förvånas…

Om det var en konferens för KVINNLIGA kristna ledare så kan man väl ändå släppa sökandet efter den patriarkala kontexten!?

Att en kristen pojke vill skoja om bindor på sin blogg kan jag väl förstå. Men att kvinnor som har bestämt sig för att utveckla sina ledaregenskaper tolkar ihjäl sig angående innehållet i en reklampåse skrämmer mig faktiskt lite, speciellt då det värsta de kan hitta rör något som de använder varje månad!?

Jag läste dessutom att Hundskrället kände sig så osäker på sig själv att hon inte vågade ta en påse med rosa snören. Underbart. Antagligen så hade hon också satt upp håret i en stram knut, satt på sig sin svarta byxdress, minimerat användandet av smink och totalt fallit in i bilden av att en ledare inte får utstråla några som helst kvinnliga egenskaper. Speciellt inte på en konferens för kvinnliga ledare…"

"Hundskrället" ska alltså i detta fall vara Rymdhunden. Hej då vett och sans! Varför tycker folk att man får vara otrevlig bara för att man är anonym? Om jag ska vara snäll och bortse från själva argumentationen innan, och ta den på alla-får-tycka-olika-kontot.

"Lydia - 2009-02-10 11:13
Kosacken: Du borde verkligen skämmas. Jag skäms iallafall åt dig när jag läsar ditt inlägg. Som att vara kvinna är att vara sminkad eller ha kjol. Usch!"

Det här var ett medvetet ganska så low-key-svar. Jag vet att det inte är någon idé att ge sig i kast med dylika diskussioner. Jag tycker bara att man inte kan låta personangrepp få passera så där. Jag menar, är det här någon som känner Rymdhunden (vilket det ju låter som, nästintill) så är det ju ännu mer otäckt.

Då fick jag det här svaret:

"Kosacken - 2009-02-10 11:29
Lydia:
Skämmas?
Är du kvinna? Använder du smink? Äger du en kjol? Om ja, beror det till största del på att du är kvinna?"

Case closed, liksom. Det är då man med sorg inser att det med vissa inte, abolut inte, är någon som helst idé. 
 

Vi vill kunna rymma in ännu några fler samtidigt i vårt vardagsrum, så vi har kompletterat med en till tvåsitssoffa. Fast nu behöver vi ett större soffbord, jag får jaga på Blocket och på second hand-butiker.

Och fina lampan, också Myrornas, är inkopplad!

Detta gjorde att snurrfåtöljerna hamnade lite på undantag, så de fick istället en egen hörna - mycket bättre så! Men då behövedes det ju ett nytt litet bord till dem, och det var just ad vi hittade på Myrornas i Skärholmen igår. Det som syns under bordet är fotpallen från stora snurrfåtöljen som stod i hörnan förut.

Så fina, smäckra ben!

Jag är ingen möbelkännare så jag har ingen aning om det här betyder något. Det står ju ‘plansch’, lite märkligt.

Även om man inte dricker espresso kan kopparna vara användbara. Som när man vill äta lite oliver till mellanmål till exempel. Oj vad det var roligt att fylla kylskåpet idag! Ännu en sak som är bra med att vara hemma.

Ojoj. Jag har just sett säsongsavslutningen som jag hoppas blir den totala avslutningen för Friday Nights Lights. Jag är inte särskilt blödig av mig, men till den här teveserien kan jag lätt grina. Jag har skrivit om den tidigare här, och jag är avundsjuk på er som inte sett den ännu. Den är snygg, smart och framförallt hjärtlig. Trots att det är USA, Texas, football och allt det där. Det är det som gör det så bra.

När man ser IKEA:s runda hus och Herons neonskyltar, då känner jag att jag har kommit hem. Allt gick bra med flygresorna tillbaka, men dryga 16 timmar är ju ändå 16 timmar, så jag var lite mör igårkväll. Det är som vanligt lite bisarrt att man kan vara på ena sidan av jorden ena dagen, och sedan tillbaka vid sitt köksbord som om inget hänt den andra.

Men det är fint att vara hemma. Jag tycker om min säng, mina katter, tv-fåtöljen, Yoggi med linfrön. Att kunna tvätta helt ohejdat och kunna laga egen mat.  

Idag har jag en bonusledig dag hemma, på måndag har jag församlingsplanterarkurs och på tisdag är det tillbaka på jobbet. Men innnan dess ska vi hinna träffa en massa vänner och familjer. Om man lyssnar riktigt noga kan det vara så att jag kanske purrar lite.

Nu har vi aterigen varit utan internetuppkoppling, och jag sitter aterigen pa ett internetcafe. Vi har hunnit avverka tva natter pa safari och en mellanlandningsnatt i Knysna, och mycket djur blev det pa safarin. Jag var sa nara lejon att man kunde hora dem purra, ungefar. Jag var faktiskt lite radd.

Imorse vaknade jag med en glad kansla i magen over att idag/natt ar dagen da vi aker hem. Vi har haft det fantastiskt och jag langtar inte hem till kyla och morker (februari equals hell) men jag langtar efter familjen, vannerna, kissarna, huset och allt sant dar. Idag ska vi mest bila oss till Kapstaden igen och om humoret tillater avsluta med en brakmiddag. 00.20 lyfter flyget och jag hoppas pa att kunna sova.

Dags att checka ut från Jeffrey’s Bay och allra troligast även lämna den braiga uppkopplingen bakom oss. I eftermiddag ska vi till Schotia, en privat safari där vi ska bo i två nätter och åka på guidade turer. Jag har ingen aning om vad man ska förvänta sig, det är ju inte Kruger Park i omfång precis. Men någon liten grävling eller så ska vi väl få se.