8 mars
Så idag är det internationella kvinnodagen. Tanken som ligger bakom är inte riktigt ett “grattis till att du är kvinna” utan handlar om att man har velat belysa kvinnors rättigheter och brist på dessa runt om i världen, och att vi fortfarande har ganska långt kvar till en jämställd värld. Vilket kanske kan förklara något för de som fortfarande tror att det är lustigt att komma med ett “jamen varför finns det ingen mansdag?”. Kanske för att alla andra dagar generellt är mansdagar runt om i världen?
Bara i Sverige som ändå alla vill ta upp som ett positivt exempel har vi svårt att få till löneklyftorna mellan kvinnor och män. På många områden går jämställdheten bakåt i Sverige. Vi har en sexualisering av det offentliga rummet som främst drabbar kvinnor - men samtidigt så är det viktigt att påpeka att alla slag mot kvinnors jämställdhet med män också slår mot männen, mot sönerna, mot möjligheten att växa upp i balans.
Och så ska vi inte tala om de vita fläckar som kyrkan står för. Först på 90-talet tog man mer eller mindre officiellt ställning för att kvinnor inom Pingströrelsen kunde vara äldste (”andliga ledare” i en församling). I många ny-karismatiska församlingar har man för all del kvinnliga ledare, men samtidigt så går man i många fall tillbaka till en mer konservativ syn på genus/manligt & kvinnligt. Min erfarenhet är att kunskapen om genus och jämställdhet i kyrkan är skrämmande låg.
Jag rekommenderar återigen en läsning av Per-Axel Sverker för de som är intresserade. Och så kunde jag ju rekommenderat läsning av min gamla d-uppsats i ämnet men den ligger ännu inte ute i rymden någonstans och flaxar.
Hallå!
Följer din blogg sen en tid tillbaka :-) jag har en fråga till dig som kristen feminist. Många i kyrkan ser ju ner på homosexuella och snackar
om homoseuxalitet som synd. Hur ser du på det?
Comment by lisa — 9 Mar, 2009 @ 21:38
Lisa: Välkommen hit :) Kyrkan har ju tyvärr inget världsrekord i att bemöta homosexuella bra, där finns det mycket att göra. Jag tror på att alla människor är älskade av Gud, och att det inte finns något vi kan göra för öka eller minska denna kärlek. Jag tror också att vi _alla_ har samma behov av denna nåd och kärlek från Gud i våra liv, och det är med den inställningen jag försöker möta människor.
Comment by Lydia — 10 Mar, 2009 @ 20:09
Jag är, som du kanske kunde gissa, tillsammans med en tjej. Och jag hoppas verkligen att vi kommer att leva resten av våra liv tillsammans. Jag skulle gärna vilja gå till en kyrka i Malmö, för jag har en tro. Men jag vill inte gå till en kyrka som inte accepterar mig för den jag är. Jag känner att Gud älskar mig så som den jag är.
Tack för ditt svar :-)
Comment by Lisa — 10 Mar, 2009 @ 23:12