Jag vet vem jag är
Om man ska generalisera och hänge sig åt lite populärpsykologi så kan man säga att jag har en introvert personlighet. Jag hamnar knappast längst bort på skalan, men exempel på drag hos introverta är att man inte har ett så stort behov av att umgås med andra, att man hellre knyter an med en liten grupp av människor, att man ser kollektiva lära-känna-övningar exempelvis på en arbetsplats som något av en bestraffning. Check, check och very much check!
Så här: Jag laddar ur mina batterier genom att umgås, och det hjälper inte att aktiviterna är trevliga och tillsammans med trevliga människor. Det går till en viss gräns, sedan tar jag stopp. Och vid ett stopp blir jag i princip likgiltig för vad som händer runt om mig, då vll jag bara hem för att få vara ensam. Därför försöker jag så klart att undvika att hamna på stopp genom att helt enkelt inte boka upp mig för mycket.
Jag har inga problem med att vara så här. Det är förvisso mer socialt accepterat att vara extrovert - man ska tala mycket på skollektionerna annars får man sämre betyg; man ska vilja ha gemensamma fikaraster på jobbet, annars är man snobbig; man ska vilja åka sist från en fest, annars är man en partypooper - men nu har jag insett att ansvaret i att lära upp andra hur man som människa kan fungera inte ligger enbart på mig.
Däremot så vill jag gärna att mina vänner ska veta hur jag fungerar, så att de varken tror att det handlar om dem, men inte heller att det handlar om något hos mig som går att tala tillrätta. Nu har jag lärt mig att jag vid behov kan säga nej tack och inte låta någon tjata ned mig till ett mot-bättre-vetskap-ja. Jag köper inte (längre) att mitt sätt att vara skulle vara sämre.
Man kan tycka att det då är ironiskt att jag gått och gift mig med en av de mest extroverta personer som jag känner. Nicklas blir som en liten Duracellkanin bland folk. Men eftersom jag inte alls är lika introvert som kaninen är extrovert funkar det bra. Nu för tiden. Men om man lyssnar noga under en riktigt tyst kväll kan man fortfarande höra ljuden från våra tidgare kollisioner.
Angående det där med fest så är mitt tips att börja komma assent. Jag har praktikiserat det och det funkar bra. Man blir inte mätt innan alla har åkt hem, liksom… :) Det tråkiga är väl när man möter folk i dörren som är påväg att gå samtidigt som man själv anländer… :)
Comment by Hull — 26 Apr, 2009 @ 19:00
Hull: Stabilt tips! Så blir man ju per automatik fin då också :)
Comment by Lydia — 27 Apr, 2009 @ 16:41