Ett lite tystare och tommare kansli
Idag hade jag, Kerstin och Anton läger på jobbet. Eller, jag tvingade dem till läger genom att flytta in till dem. Det var Kerstins sista dag på kansliet, och den började med ett rejält åskväder, och sådana vill man ju dela med sina vänner.
Igårkväll slog det mig att Kerstin skulle sluta. Vi har jobbat ihop i över tre år och tja, det sätter sina spår. Vi har pratat om snygga saker och besvärliga saker, vi har drivit IOGT-NTO:s blogg och så har vi druckit te. Massor av te.
Nåväl. Jag är mycket glad för Kerstins skull. Forum för frivilligt socialt arbete får en tuff och smart brud med korta kjolar och snygga ben. IOGT-NTO:s förlust naturligtvis.
Och som om det inte vore nog slutar Anton med, fast han har å andra sidan varit tjänstledig i två år och bara hoppat in under somrarna, så där blir den praktiska skillnaden inte lika stor. Men det har varit en rolig månad på jobbet med det ursprungliga järngänget.
Det kommer vara lite tyst i augusti när jag kommer tillbaka. Jag får säga till Pernilla att väsnas lite mer.
