Morphing me
Ibland kan man undra vad det är som händer, och kanske framför allt hur det kan vara möjligt. Jag har ju till och med publikt gått ut och sagt hur osocial jag är. För att sedan på en gräsmatta vid Södertörns högskola på söndagen efter en hellish vecka jobbmässigt, sjukt trött och dan likväl sitta där och åter igen socialisera. Och åter igen med människor som jag aldrig träffat. Och åter igen - trivas.
Det måste vara något med den där gräsmattan. Eller kanske med den där kyrkan. Det kanske handlar om att hitta rätt.
