En trosbekännelse, sort of
Vi har i Tjugofyrakyrkan pratat om det där med att veta vad man tror på. Kunna omsätta det i ord på något sätt. Så här kommer en kanske inte teologiskt fullskalig och komplett precis, men ändå eget formulerad trosbekännelse:ish.
Jag tror på en Gud som gör verkligheten större, en Gud som jag tycker märks i liv och kärlek, i sådant som får en att känna något utanför sig självt. Jag tror på en personlig Gud som jag har upplevt i mitt eget och andras liv och som breddar även det som är jag, förhoppningsvis inte bara för mig utan också för andras skull. Jag tror på en Gud som kan förvandla och göra nytt, verkligen.
Jag tror på att Gud ville människan, och att Gud älskar. Jag tror att kärlek som inte inbegriper ett val inte kan kallas kärlek. Jag tror att människan av egoism och dumhet valde bort Gud, ville klara sig själv och att Gud tillät och tillåter det. Jag tror det för att jag ser det i mitt eget liv, hur det finns ett mörker och att jag själv inte är tillräcklig nog i egen kraft för att göra eller vara det goda som jag egentligen vill. Jag tror att detta mörker skiljer oss från Gud - jag vet att det för egen del är nog för att Gud inte borde vilja ha med mig att göra.
Jag tror att Gud genom Jesus valde att göra det som människan inte kan göra, ta hela konsekvensen av mörkret. Gud gick inte bara människan till mötes utan byggde hela rälsen, tåget, körde tåget till människan och gav henne en färdigköpt returbiljett och bad henne att stiga på för att kunna åka hem. Ok, bildligt alltså, men jag gillar tåg. Jag tror att Gud vill något bättre för och med oss, både här och sedan, och att det gäller alla. Jag tror också att det fortfarande är frivilligt och att människan behöver göra ett val och att det valet spelar roll.
Jag vet att det valet gör livet större och förvandlar.
Härligt att läsa ditt credo!
Lotta
Comment by Lotta — 21 Jul, 2009 @ 23:35
Lotta: Tack, och välkommen hit!
Comment by Lydia — 22 Jul, 2009 @ 11:23
Det var fina ord.
Själv är jag på väg mot samma håll som du, fast jag gör en senare resa i livet än du.
Men egen trosbekännelse skull nog börja lite mer nybörjaraktigt. “Jag tror att Gud är kärleken och när jag släpper efter känner jag hur bitarna faller på plats och att allt är gott”
Så skulle det kunna börja.
Kärlek till dig!
Comment by EvaP — 25 Jul, 2009 @ 08:45