Att vara modig
Jag har aldrig tänkt på mig själv som en särskilt modig person. Ibland kanske till och med motsatsen. Men så i somras läste Nicklas något för mig om mod - att vara modig är att göra det man egentligen är rädd för. Du är inte modig bara för att du gör vad som helst, då är man mest bara orädd (vilket naturligtvis också kan vara bra).
Så då tänkte jag att det fanns utrymme även för mig att vara modig. För det finns ju som sagt en hel del saker som jag är rädd för.
Man får börja med det lilla. Som att idag när Nicklas skulle överraskas med relaxavdelnings-besök i Södertälje köra oss dit. Eller att för allra första gången hoppa från femman på ett badhus, ney, för första gången i mitt liv hoppa från en trampolin ned i vatten. Både jag och höjder och jag och vatten är egentligen mindre såta vänner.
Det gick bra både att köra och att hoppa. Men största utdelningen låg i att inte återigen välja det jag annars alltid brukar välja, göra som jag mest brukar göra, utan att istället förvåna både mig själv och andra. Och att få känna mig modig.
Redan imorgon har jag nästa encounter, då ska jag på ett pass afrikansk dans. Eh.
Precis så är det. Jag sa en gång till Noah att han var modig och då svarade han att det hade han inte alls varit, för han var rädd hela tiden när han gjort det där som var modigt. Och det är då man är modig. Det är fint.
Comment by Helene — 30 Aug, 2009 @ 21:14
Du var grym!
Comment by Åsa D — 30 Aug, 2009 @ 21:22
Ja, jag håller med Åsa! Och du kommer vara grym imorgon också. Och jag med! :)
Comment by Steph — 30 Aug, 2009 @ 23:06
Helene: Bättre att lära sig det i unga år än när man är 32 onekligen :)
ÅsaD: Right back at ya!
Steph: Visst kommer vi!
Comment by Lydia — 31 Aug, 2009 @ 06:35