Jag tror att jag gör slut
Man kan hitta det i tidigare års blogginlägg om man letar, det finns en slags latent melankoli hos mig som ibland letar sig upp till ytan. Och alldeles speciellt när det snurrar lite för fort runt om.
Det börjar med att jag mer går in i mig själv, skalar bort omvärlden lite mer. När människor frågar hur jag mår börjar jag rabbla en ramsa om hur bra livet är egentligen, bara lite grått i översta skiktet liksom. Jag märker det i att jag lättare gråter när jag är ensam och att jag sedan bortförklarar det för mig själv. Jag blir tystare och tröttare.
Så kanske att man ska lära sig något av hur det har varit tidigare. Den här gången har undanflykten eller vad man ska kalla det varit att allt ju rullar på. Ingen kris på jobbet. Det mesta är bara roligt.
Fast det blev kanske lite mycket ändå, va? Att jobba heltid, starta en ny kyrka, plugga halvtid och sedan gå en annan kurs vid sidan av är kanske mer än vad man borde ta sig an. Det kan jag säga till vem som helst men inte till mig själv.
Fast nu gör jag det ändå. Jag vill inte göra mig själv till en sliten följetong, predestinerad till att hamna under samma gråa, våta filt år efter år. Man måste välja bort viktiga saker till förmån för det viktigaste.
Så hejdå teologiska högskolepoängen, det var fint att nästan ha er.
Har ingen aning om ifall du behöver höra det men - du gjorde rätt. Det handlar om att ge plats åt det som behöver växa.
Teologiska utbildningar finns kvar.
Du ska ha cred för att du faktiskt gör något åt situationen och rensar lite i livet, så att ljuset kan komma åt. Alla har inte den insikten och det krävs mod, faktiskt.
You rock.
Comment by Mackan — 17 Sep, 2009 @ 08:27
Mackan: Det kändes faktiskt rätt så fort jag tog beslutet definitivt, så det var skönt.
Men jag uppskattar det du skriver mycket ändå, har tvivlat på en hel del annat kring mig själv på sistone. Så det värmde!
Comment by Lydia — 17 Sep, 2009 @ 11:43
Hej Lydia!
Först vill jag bara gratulera dig till ett modigt beslut, det är inte enkelt att prioritera och sortera när det är mycket man vill och tycker sig ha möljigheter till. Jag är ett levande exempel.
Nu lite visare med åren av gråa täcken, så jag satte upp en lite priolista innan studier, arbete och dagis/sjuka barn satte igång, ja och alla kurser jag ska hålla i kyrkan då. Så att när jag känner den våta koftan hänga överaxlarna kan jag vända tillbaka till den och se på listan och prioritera bort det jag skrev som sista prio på listan när koftan inte var fullt så blöt eller grå.
Sen är jag enormt imponerad av namnet på din blogg! Jag som inte brukar lägga ner någon tid alls på att läsa det andra delar med sig av via detta forum känner mig genast tilltalad av Plastjesus och jag. Härligt.
Nu ska jag sätta näsan i det digra material som du har valt bort. Om jag kommer klara det vet jag inte, men en prästexamen skulle vara att uppfylla en livsdröm och ett kall.
Kram från Terhi Wallman, gruppB
Comment by Terhi Wallman — 17 Sep, 2009 @ 20:14
Terhi: Välkommen hit, och tack för kloka och fina ord! Man kan nog säga som att det på min priolista fanns en klausul som öppnade upp för att stryka just kursen om det skulle visa sig vara för mycket, vilket det ju nu gjorde. Lite trist förstås, men utbildningen finns ju kvar, och då är det en födel om även jag gör det.
Stort lycka till med dina studier, och igen, välkommen!
Comment by Lydia — 19 Sep, 2009 @ 17:40