Flickan
Jag generaliserar ofta och kraftigt när det kommer till svensk film. Är det inte över-artikulerat Dramaten-skådespeleri så är det hysteriskt snor-gråt och folk som skriker "har ni knullat med varandra, har ni det?" till varandra. För att inte tala om all b-action som spottas ut och rundgången av skådespelare.
Nej tack.
Men så var jag på bio i veckan och såg "Flickan". En rätt så hypad film och det är alltid svårt att se något med höga förväntningar. Jag kom på mig själv att efter kanske halva filmen tänka att njaa, en bra trea till film, men.. Men så smög den sig på en och bara växte ut. Och landade i att faktiskt vara så där bra.
"Flickan" är något så ovanligt som en film med fantastiska barn-skådespelare, rakt igenom. Det är naturromantik utan att kännas alltför pretentiöst, det är en perfekt balansgång mellan jobbig känsla i magen och fin atmosfär. Fotot är fantastisk och musiken likaså.
Filmen innehåller inte överdrivet mycket dialog, men blir ändå inte så där övertolkande svår. Den är helt enkelt en mycket fin skildring av en sommar och en skev vuxenvärld genom ett barns ögon.
kan bara konstatera att jag instämmer i dina generaliserande åsikter, men vill då att antiobjektet ska vara amerikansk film.
Comment by Per A — 11 Oct, 2009 @ 20:40
Per A: Menar du att du har samma åsikter som de jag generellt har om svensk film, fast om amerikansk? Jag menar, den hysteriska snor-gråten har väl ändå svensk film patent på :)
Comment by Lydia — 12 Oct, 2009 @ 12:05
nja tänker inte direkt på snorgråten, bara det att amerikansk film inte innehåller humor som jag uppskattar, givetvis finns det undantag från regeln :)
Comment by Per A — 16 Oct, 2009 @ 08:15