plastjesus & jag

Ännu finns det några timmar kvar på helgen, och det är väldigt, väldigt skönt. Den har varit full, kanske inte så internsiv, men full.

I fredagseftermiddag åkte jag och Nicklas mot Bjärka-Säby för att vara med som talare under en helg. Jag är för all del van att tala inför folk, men allra mest i jobbsammanhang, så det här var nytt. Men oj så roligt, och väldigt givande och lärorikt för mig. Det är nästan lite läskigt att inse hur snabbt tiden rasslar iväg när det är en själv som talar. Det är inte svårt att bränna taltid.

I övrigt var det en helg av nya människor och stillhet. Några timmar på lördagen satte jag mig i ett av slottets bibliotek, tände en brasa och läste. Somnade lite. Och insåg att det inte alltid kan infinna sig samma känsla av ro i att vara ledig hemma, där det alltid finns något att göra. Här kunde jag bara kapitulera inför vilan.

Imorse åkte vi hemåt, och för mig var det bara att byta om och gå till gymmet för att för första gången i min långa träningshistoria få en introduktion. Bra för både kropp och motivation. Och så klockan tre var det dags för Tjugofyrakyrkan, vi gick igenom visionsmötet igen. Mycket som ska hända, mycket som ska klaffa. Så mycket som kommer bli så bra.

Vill man få ett hum om det som är den största grejen i mitt liv, det jag skriver om och det jag lägger så mycket tid och engagemang i - kom dit! Det vore så väldigt, väldigt roligt att få visa upp Tjugofyrakyrkan och berätta om vad vi vill. Restaurang Matmakarna på högskoleområdet vid Södertörns Högskola, på söndag klockan 15.

Mycket nytt blir jag trött av, men för all del, när man väl genomlidit det nya en gång är det inte längre nytt. Jag håller fast vid det. Veckans nya (och därför också lektioner i mod) var först att vara inbjuden talare på ett seminarium, jag är van vid att prata inför folk utan mest i sällskap jag känner till. Men det gick bra. Så klart.

Nummer två kommer i helgen då jag och Nicklas ska på vår första kyrk-sak som vi gemensamt blivit inbjudna som talare till. Att tala i kristna okända sammanhang - very nytt.

Så vad gör man då om inte boosta upp med ytligheter. Som ett läppglans på H&M för 29,50 kr bara för att det är svart. Och jag gillar det! Jag ser ännu lite mer monokrom ut tillsammans med det övriga svarta och bleka. Och eftersom Kerstin ville ha bilder kommer det här, trots idogt knäppande bidde det en hemlig bild.

Jag har en ny respekt för modebloggare, vilken tid de måste lägga ned på att få de rätta bilderna. Att de skulle vara mer bildvänliga än jag kan jag väl aldrig tro.

Men vad är grejen med allt detta Hello Kitty och Snobben bland kedjornas underkläder och andra grejer? Jag är vuxen, jag vill inte ha trosor med barnmotiv och känna mig pedofilbegärlig.

Jag har givits en fantastisk familj. Det är inte bara alla miljarders syskon, utan deras respektive också. Som lilla svägerskan.

Har man en bror som är några år yngre så kan det ta ett tag innan den som han har fäst sig vid fäster sig hos en själv. Man måste bli lite synkroniserat vuxna först. Men efter ett tag så upptäckte jag henne. Hur hon kunde utmana mig, både i att vara spontan och i att se min egen inverkan på människor två varv till. Att det kanske inte bara var att slänga ur sig.

Det är så tacksamt att vara med dem båda, det är mycket glädje och mycket te. De är essensen av människor att trivas med. Det finns ro.

Lilla svägerskan är omtänksam, ibland nästan mot sin vilja. Hon bråkar med känslan av att inte alltid vilja, men veta att man borde och därför också göra det. Hon vill göra rätt, och det är beundransvärt. Hon är en fantastisk organisatör, hon har en magisk presentlåda och är så mycket mer ekonomisk än vad som kanske verkar.

Hon är väldigt vacker och blir ännu vackrare i och med att hon vågar ta ut svängarna och inte fastnar i det enbart klassiska. Hon har en fantastisk känsla för färger och passar i allt. Det hon rör vid blir vackert.

Jag är så väldigt, väldigt glad för att ha henne i mitt liv. Att dessutom ha henne så nära är en ren välsignelse. Grattis fina!

Båda mindre bröderna blev av med jobben när GRIN sorgligt nog gick i konkurs. Här kommer jag på förslag till nya livskall, de finns redan där för er, reach out and grab it!

Vi ska ha många fina stunder, du och jag. Folk kommer att avundas oss - vi kommer att vara ett vackert par. Så synkade. Jag kommer att anförtro dig så mycket. Sakna dig när vi inte är tillsammans. Du kommer komplettera mig och göra mig mer hel uppdaterad.

Idag med posten så kom äntligen mina kursböcker. Och här har kursledaren tänkt till lite extra och valt böcker som plockar upp varandra i färgmatchning. Det tycker jag att man ska ha cred för.

Igår hade Rymdhunden en trehövdad fest - 10 år sedan hon flyttade hit, nytt jobb och ny lägenhet. För att göra festen extra pikant lade hon till klädkod: förort.

Jag såg mitt tillfälle att få hylla förorternas tonårsbrudar. De som åker med tokhängiga mysbyxor till skolan samtidigt som de är dock-mejkade.

Observera detaljer som ett bh-band i avvikande färg som syns, samt nedhasad kofta. Jag har naturligtvis övat flitigt på pussmunnen, men man ska inte glömma handknycken när man ska ta bilder inne på toaletten. Den var rätt svår att få till.

Det som tyvärr inte syns så bra är hur jag försökte få till en subtil men ändå existerande brunkrämsrand, vilket blev svårt då jag inte hade någon brunkräm.

Med Nicklas mysbyxor infann sig det rätta hänget. Jag kompletterade med ett par ballerinas och naturligtvis mobiltelefon.

Vinnare utkorades på festen, men det var svårt att toppa det vinnande bidraget: burkan.

Semestern i år blev bil, mycket bil. Först till Göteborg, sedan till Lappland via Norge och så hem igen. I en bil utan AC. Tyvärr har jag inga bilder från Lisebergsdagen då vi åkte så fantastiskt mycket bergådalbana, men väl lite annat.

Le U2-crew. Minus Nicklas.

Jag twittrade naturligtvis från konserten. I min trenchcoat som jag var tvungen att inhandla eftersom jag packat efter Stocksholmsväder. Halva reapriset, but of course.

Scenshowen var… sådär. NOT! Fast ändå var den tydligen bättre på lördagen.

They call us "Familjen Fika".

I Storsele var det dags för tunnbrödsbak. Så klart. Degen fick blandas i en 30-litershink. Krävs rejäla kvinnor för ett sådant jobb.

Bästa mamman.

Precis som i vår familj står mamma för grovjobbet och pappa för finliret.

Sedan får vi andra äta!

Kalfjäll. Naturens egen version av betongförort? Kanske därför jag trivdes så bra.

Det var iallafall tyst innan vi kom. Och så fika.

En semester som i dagar kanske inte var så där ofantligt lång, men som kändes längre än den var. Ett bra betyg antar jag. Och att gå till jobbet imorgon känns helt ok. Också ett bra betyg.

Idag var det stora klipparedagen. Eller vi kan säga dyra klipparedagen. Jag ville ju vara som Anton och spendera pengar, så jag gick till Urban by Björn Axén och hamnade hos managern. Och bättre är ju lika med dyrare. 800 kronor gick kalaset på, och tja, det kändes som att hon gjorde ett bra jobb, även om jag än så länge mest ser ut som en svarthårig Jennifer Aniston från 90-talet. Tror att det blir lite mer rättvist när frisör-puffet lagt sig.

Men det var även dagen för fynd. Jag ger er: håret, och så en kort skotskrutig kavaj som fanns för halva reapriset, my kind of rea:

Och så kan man ju inte gå ifrån ett par rödsvart-randiga strumpbyxor:

Vad jag inte heller lyckades gå förbi var en vit (!) kjol med tyll under (låt mig påminna om att vitt är tillåtet i min dresscode, bara något ovanligt), ett par svartvit-randiga leggings och en röd skjortklänning. Det var dock inte så svårt att hejda sig från att lägga ut de bilderna här. Grande bild-fail.  

Ibland räcker det med att man hittar ett bra loppisställe, detta i Särna. Jag hade kunnat plocka på mig mer men fick helt enkelt ge med mig till slut. Men det som jag fick med mig var detta:

Ett brödskrin i plåt.

Ett fat från Upsala Ekeby, och så en citron. Fast citronen hittade jag idag på Myrornas i Skärholmen.

Jamen kolla här! Allt är från Gustavsberg, fast den uppmärksamme märker naturligtvis att det är två olika serier och två designer.

En lampa som lilla syster hittade åt mig i ladugårdeni Storsele. Vi sa att jag fick ta den. Men jag vet inte riktigt var jag ska ha den, ännu.

En fin-fin urna:ish som passar fin-fint på soffbordet.

Och så några slitna bakelit-bestick. Jag skulle minsann behöva lite Fulgentin och polera dem med.

Det här är jag när jag jobbar, dåra. Den här veckan iallafall. Det är i IOGT-NTO:s förhandlingslokal och jag sitter längst bak på golvet för att kunna jobba med datorn. Troligtvis så sitter jag och twittrar om vad som sägs. Bilden är tagen av Pierre Andersson.

Från mitt hotellfönster.

Efter en fin italiensk middag med Pernilla & Kerstin och efter ett besök på en bisarrt välsorterad ICA-butik - jag menar verkligen bisarrt - är jag nu tillbaka på mitt hotellrum. Mitt eget. Jag äter mandelskorpor och dricker te, ska strax duscha och sedan kolla in om mina lakan frasar. Och sedan läsa eller kolla på något nästan så länge jag vill. Kongressen har inte börjat men min kongressvecka har börjat bra.  

Vi har ett lokalt secondhand-häng här i kommunen som lystrar till Secondhandbutiken. Genom åren har jag och Nicklas gjort många, många fynd där, på sistone inte lika många. Men då ger vi det inte heller lika många besök då det numera har flyttat ut i nästan ingenstans.

Men. Så idag var det sista öppetdagen innan sommarstängdheten, så jag tjatade dit Nicklas. Och vad hittar vi, om inte två fina bord! Ett litet sidobord (jag är så svag för sidobord, fråga mig inte varför) och så ett soffbord. Soffbordet är ett från Alberts, Timbro, och numrerat som nummer 27. 495 kronor, lite för kort för att vara det optimala bordet för vårt vardagsrum, men mycket fint ändå.

Sidobordet är från Tingströms och heter Dixi. För 35 kronor stod det och skräpade i rummet för trasiga saker. Men inget var ju trasigt!    

Kommer med en utdragsbar låda:

Man kan aldrig få för många superhjältar i ett kök. Den här fick jag av Nicklas i födelsedagspresent, och varje gång jag ska göra en smörgås vakar superhjälten över mig. Det känns bra. Man vill ju inte ha dåliga mackor.

Kolla vad jag har hittat! Light-Converse i skinn. Nätta och fina. Snart i en brevlåda nära mig tack vare La Redoute och att jag inte handlat där på länge, dvs. en halva-priset-lapp.   

Visst måste väl det här vara Kirskål? Luktar dock väldigt likt citronmeliss. Det har bara kommit så väldigt mycket på en liten yta så snabbt.

Klicka på bilderna för större. Ludde, hjälp nu din kära mor att för första gången svara i en blogg! :)

Nicklas tycker att min outfit är som finn fem fel idag. I beg to differ! Fårtofflor går väl med vad som, och mönstrade polyester-klänningar kan väl aldrig gå ur modet? Och så lite hud på det, om än blek?

Men ok då. Jag har känt mig finare.

Jag har hört om kändisar som får action-figurer stöpta efter sig, men jag har aldrig hört talas om någon icke-kändis som får en penna skapad efter sig. Men här kommer den:

Det här är jag i en liten plastpåse. Luggen är på plats, svart-och-rött såklart och så hamsterkinderna.

Observera dock att det är mitt ena öra som ligger på botten av påsen på den första bilden. Ajdå.  

Jag vet inte hur det är för er, men i min föreställningsvärld så var 30-, 40- och 50-talet mest i svartvitt. Det är ju så jag har sett det på bild. Därför var det väldigt häftigt att se de här fotografierna i färg från USA.

(Och om man funderar på om de verkligen är äkta så kan man kika på länken här.)

Det är väl ganska givet att jag inte kan hålla mig borta från sånt här:

Plastjesus goes superhjälte. Whoppa! Och jag vet - gult? -men det gick ju inte att välja svarta byxor.

Det här tycker jag ser lite märkligt ut. Varför lägger man en stor bild på en sorgsen pojke i samma ruta som sin egen kontaktinfo? Rent bildkompositionsmässigt kopplar man ju att det är en bild föreställande Anna herself.

Hade det varit en manlig kommunikatör (eller bild på en ledsen liten flicka) hade det blivit ännu roligare.

Spader är så väldigt, väldigt sugen att också få äta av vår mat.

Hos mamma fick vi godaste semlorna. Alla gånger godare än mina och alla andra jag smakat i år. Hon har tydligen bikarbonat i bulldegen.

Pappa har kommit över en päls som gör att han ser ut som en galen rysk despot. Inget man åker och handlar på Willys i, eh.

Hjalmar a.k.a. Björnen trivdes också ganska bra i den. "Jag ser så rik ut!".

Konstigaste men roligaste grejen: På Vi i Flemingsberg hänger det en Plaza i ett snöre vid bröddisken att bläddra i. Så att alla män kan lämna sina fruar där medan de själva går och botaniserar bland brödet? Onekligen nytänkande.

Det började med en ganska kall morgon, lite snö. Och katt-kissfåtöljen står numera utomhus och väntar på att få komma till Nangilima.

Lite kyla equals den stora röda sjalen från Riga man nästan drunknar i.

Vid toppen av vår trapp står Max och tycker att jag är lite smådryg så där på förälder-vis.

Vi hade ingen frukost hemma så vi drog med Hjalmar & Lina på en lång och trevlig hotellfrukost i SKHLM. Mycket värt.

Efter frukosten blev det Myrornas. Vi var ute efter ett soffbord men kom hem med en kanna.

Scrollan har gått väldigt långt nu, så Nicklas tyckte att vi kanske skulle sko oss på Saabs dystra framtid. Det bästa med bilhallar är att bilarna är så rena och luktar gott. Det värsta är bilförsäljarna och att jag blir en livs levande könsstereotyp klyscha eftersom jag inte vill prata bilar. Jag googlar fram allt jag behöver veta istället - det var så vi hittade Scrollan.

Väl hemma i Tullinge igen möts vi av dessa två grammatiska- och typografiska underverk till Coop-skyltar. Sådärja.

Vi har varit bortskämda med fantastiska rum. I Hout Bay fick vi paradrummet, kanske eftersom vi bodde där så länge, med glasvägg som ena långväggen vilket gav en fantastisk utsikt direkt från sängen:

I Montagu fick vi ett megarum (framgår inte riktigt på bilden) med fantastisk tillhörande trädgård:

Och så kommer vi till Plettenberg, får uppleva regn och grå himmel, och ett viktorianskt inrett rum med vitt rysch-pysch. Som vi betalar mest för på hela resan. It’s the hard-knock life for us!

Men, internetuppkopplingen fungerar och jag får åter hålla datorn i min famn. Och nu kan ni kan kika på bilder, Nicklas har lagt upp på Facebook och även ni utan konto där kan komma in via denna länk.

Julaftonsfirandet igår var så trevligt. Det var familj och mat, paket och spel. Och inte för att man ska vara sådan, men mina klappar knäcker de flesta. Allt jag fick var roligt och fint, mycket var rött, men två stod ut ännu lite mer, inte minst utseendemässigt.

Kolla in världens snyggaste regnkappa till exempel som lilla syster och lilla bror stod för:

Eller den röda resväskan jag fick av Nicklas:

Det är inte en dålig present, att göra regnigt väder till något roligt. Resor behöver ju egentligen inte göras roligare, men nu kan jag onekligen resa lite snyggare.

Det är så ljuvligt att sova ut på mornarna. Ostyckad kvälls- och morgontid är mina favoriter.

Idag blev det visst stora shoppingdagen. Vi kom i och för sig ut sent, men hem kom vi inte förrän vid 21. Galet. Ändå kändes det inte alls så stressigt och jobbigt som man kunde ha trott.

Idag hämtade jag ut beställda julklappar till mig själv! Nämligen:

Åh, jag vill så gärna, gärna hitta suget igen för att träna! Jag känner mig inte som mig själv utan min träning. Och jag vet mig att jag blir inspirerad av att läsa om just träning. Så nu är jag riktigt peppad för att bli peppad, eh.

Jag gick först på titel och omslag (just omslag och titel betyder så väldigt mycket när jag ska välja böcker på måfå), men jag såg sedan även att författaren var afrikanska, vilket känns extra roligt inför semestern.

Och så till sist. Jag kommer väl se maffian bakom varje hörn, på samma sätt som jag efter "Snabba cash" såg (hm, ser) pengatvättar i varenda till synes olönsam butik eller restaurang.

Om någon ser Spader så kan ni väl be honom komma hem nu. Han brukar bli lite stött när vi åker bort, men jag vill gärna att kommer hem nu. Vi har inte setts sedan i lördags.

Bilderna är från när han var liten, men han är ju fortfarande svart. Och söt.

Jag och Nicklas lagade varsin lunch idag.

De är ju i skinn! Alla tre par, tack.

Och så såg vi Brandenburger Tor och de snygga byggnaderna vid riksdagen. Det fanns onekligen mycket att se.

Vi var och kikade på det som finns kvar av muren.

Det Judiska muséet var fantastiskt, både i utforming och innehåll. Det blandades frisk mellan installationer och mer traditionell faktauppvisning. En av installationerna var ett rum där golvet var fyllt av järnansikten som klirrade när man gick på dem. En fantastisk symbolik, väldigt vackert och känslosamt.

Det fanns även en utomhus-installation som var lik det andra minnesmonumentet, men där de stod på ojämn mark för att framkalla ett viss känsla av obalans hos besökarna. Även det mycket effektfullt.

Och så en annan installation som bröt av mot all betong. Men fin den med.

Oj vad fint minnesmonumentet över förintelsens offer var.

Vi hängde en del på Starbucks och andra kaffeställen, så klart. Men vi gick också på fint gammeldags kafé, åt rågbrödssmörgås och drack te ur kanna. Det var trevligt.

Nicklas har just fått mig att gå all in och åka ut på det. Nåja, det var roligt så länge det varande. Nu ska pojkarna få spela en omgång själva medan jag ser på film.

Nicklas köpte en ny tishe idag. 14,90 kronor på Eurostop, där jag även köpte kardemumma- och ceylonte i storpack. Det finns så mycket roliga grejer i den butiken. Vi handlade mycket men för små valörer idag.

Jag och Nicklas gillar som bekant Tetris. Idag på Second hand hittade Nicklas en galen grej. Två handkontroller som i sig ser ut som ett Tetris-spel. Vi köpte dem på vinst och förlust och tänkte att de var ju roliga även om de inte fungerade. 12,50 kronor bortslängda, liksom.

Väl hemma kopplar Nicklas in dem i Tv:n, och de visar sig inte vara så gamla som vi först trodde. Och de fungerar!

När jag sedan googlar så verkar det som att modellen fortfarande finns till salu, de marknadsförs av Radica, spana in dem här. Knasigt!

Det märks at jag inte är tonåring längre. I torsdags åkte vi på nattlig utflykt till Örebro och Frizon för att där glassa in via gästlistan och lyssna på Blindside. Det var roligt, men vi var inte hemma förrän 04.30. Vilket ledde till att vi igår inte lade oss förrän efter 02 eftersom vi vaknade så sent den morgonen. Jag är lite loj idag kan man säga.

Det man orkar med då är att åka till den lokala Second hand-butiken och kika lite.

Denna sorts väskor är väldigt bra när man bara vill ha med sig typ plånbok och telefon. Den röda köpte jag på Monki, den svarta idag på Secondhandbutiken. När det var halva priset på Monki kostade den röda 75 kronor, när det var halva priset på Secondhandbutiken kostade den svarta 5 kronor. Se där.

 
Sjalar för fem kronor stycket, jag var ju tvungen att köpa den socialdemokratiska feminstsjalen. Jag funderar dock på att modifiera rosen.

Sedan kom jag hem med en vit och svart tishe från konserten. Jag gillar abstrakta mönster.

Jag köpte nya solglasögon igår. Ironiskt kan tyckas, men betänk att jag ska till Berlin nästa vecka. Och att mina röda favoriter gick sönder för någon vecka sedan. De är inte optimala, men de är röda:ish.

Om någon tycker att jag ser blek ut så kan jag bara bekräfta.

Jag undrar vilken färg jag ska måla naglarna i.

Jag undrar vilka kläder jag ska välja.

Jag undrar vilka skor som passar till.

Jag undrar vilken väska jag ska ta idag.

Jag undrar vilka smycken jag vill ha.
 

Jag undrar vilken färg jag ska måla mitt kök.

Jag undrar vilken hårfärg jag ska köra på. Ok, jag tar den svarta. 
 

Bäst att se till att katterna passar in.

Finally, bäst att se till att jag matchar mannen.

Idag har jag tvättat tre av mina Converse-par. De är så klart röda, vita och svarta. Jag är extra nöjd med att ha hittat specialvarianter av de svarta och vita paret, där de båda har rött foder och röda linjer.

Rom måste ha varit en skitig stad, för jag åkte dit med vita skor och kom hem med ljusbruna.

Man hade lätt kunnat vara i Rom bara för att fotografera fasader, dörrar och sådant. Fast inget av detta är fotograferat i Trastevere, där blir allt sjukt mycket mer pittoreskt. Så att man nästan blir blind.

Stadsdelen EUR bröt av lite.

Igår när vi var ute och gick efter middagen stannade vi för att titta på några nya ruiner som vi inte sett förut. Plötsligt ser jag Spader sitta mitt ute bland alla stenar!

Men så såg jag en till…

…och en till…

…och många, många MÅNGA till. Det visade sig att katterna hade fått ruinerna som sin egen rastplats. Det låg ett katthärbärge under utgrävningen, och det informerades om att alla katter var vaccinerade och kastrerade, och att området var videoövervakat. Det satt till och med en lapp uppe om en katt som knyckts från området.

Det såg verkligen ut som en katt-himmel. Massa utrymme och massa med vinklar och vrår att leka i.

Här har du en stridsängel direkt från Rom!

Igår åt vi middag på pizzeria Monte Carlo. Ett rätt enkelt ställe där pizzorna kom inslängada på plåtfat. Inte såg de heller ut att vara så mycket för världen. jag hade beställt en grönsakspizza med paprika och aubergine som inte såg så aptitlig ut. Men ändå smakade den så fantastiskt. Det måste vara de berömda men något klyschiga råvarorna som gör det så gott.

Senare på kvällen tog vi en glass hos berömda Giolitti’s. Choklad- och citronglass (inte ihop alltså) där chokladen smakade som mousse i princip (fast godare), och citronglassen var larvigt smakrik. Tur att jag inte bor här.

Det fick bli en kompromiss. Skitiga Converse till söta kjolen var ingen klockren matchning, men det är bara att inse att jag inte klarar av att gå i högklackat i flera, flera timmar. Jag var så där nöjd.

För övrigt har jag fått tvätta kläder i handfatet. Man svettas så sjukt mycket när man är ute på förmiddagarna. Det är ordentligt varmt, typ 30 grader i skuggan på dagarna. Men kvällarna är bara sköna.

När vi går ut och äter med jobbet har vi ungefär fyra restauranger som vi väljer mellan. Tar vi nya pizzerian tar jag alltid Spagetti di Mare. Så gjorde jag även igår kväll, men den såg lite annorlunda ut.

Maten var inte alls lika fantastisk som första kvällen, men helt ok. Å andra sidan, sitta i en gränd i Rom på en uteservering, det klår det mesta ändå.

Colosseum på kvällen - det funkar som underhållning.

Såna därnta pelare finns det lite var stans.

"Skrivmaskinen" - skrytbygget i vit marmor vid Piazza Venezia, ett palats som byggdes för att hyllla Victor Emmanuel II som var den första kungen i ett enat Italien. Lite snett byggt va?

Det finns två tunnelbanelinjer i Rom. Den ena är ny, fräsch och luftkonditionerad. Den andra är kvav, skramlig och nedklottrad och alltså lite snyggare.

Idag söndag åkte vi till marknad i Porta Portese. Oj vad svägerskan skulle ha trivts! Det var kläder och skor och allt där emellan för 1 euro och uppåt. Men att köpa kläder och skor på marknad är inte riktigt min grej, speciellt inte i värme och med massor av folk. Men här är fynden:

Man ska alltså behöva åka till Rom för att hitta röda, runda örhängen. Det var på tiden. Man tror att det ska gå att hitta sådana örhängen var som helst, men jag har letat överallt i Stockholm sedan mina senaste gick sönder. Och de i sin tur inhandlades i USA.

 
Kulhalsband, röda och svarta, så klart. Nästan det enda som hamnar runt min hals.

Nicklas tänkte ha påven runt handleden när han kommer hem.

Vad som inte finns på bild är en grov gangsta-kedja som Nicklas också köpte. Bara för att han vet hur jag vill ha det.

Idag var det dags för första hotellfrukosten. Den bestod mest av varor fyllda av vetemjöl eller socker, men jag fick tag i en tallrik bran-flakes och så färsk frukt. Stora, oregelbundna nektariner och kiwis, annat än de små som brukar finnas i Sverige.

Efter det åkte vi till Colosseum där det så klart var packat med folk. Och i den värmen som är här kändes det inte ens som ett rimligt alternativ att köa och trängas, så vi gick och kikade på alla lämningar runt Forum Romanum och Palatien istället. Men bara ovanifrån för vi hittade inte ingången, vi hade nämligen läst att Forum skulle vara gratis. Och när vi väl hittade den var vi alldeles för varma och trötta. Man måste ta siesta när det är så här varmt, det är trots allt runt 30 grader i skuggan. Så nu är vi tillbaka på hotellrummet sedan några timmar tillbaka.

Men det är detta som är fördelen med att vara här så pass länge. Vi kan ta det lugnt utan att stressa.

Colosseum är så klart häftigt.

Man kan ta kort på fruktvagnarna för att de är söta, men sedan fnysa åt att det är så dyrt. Det går alldeles utmärkt, jag har provat.

ÅsaD tyckte att jag skulle lägga upp bilder från Rom. Men det är så svårt att fota här. Jag är ingen bra "ögonblicksfotograf" som Pierre (missförstå mig inte - Pierre är ju en duktig fotograf överlag och jag är ingen fotograf överhuvudtaget. Men allra minst är jag en duktig ögonblickfotograf, det var det jag ville få fram. Så det var ingen jämförelse precis), och det som då återstår är vanliga turistbilder. Men Rom är ju turistbilder överallt, vad ska man ta på? Det ryms inte på bild, ungefär. Dessutom så är kameran som jag har döende. Men här kommer några bilder från fredagen.

Jag har inga bilder på maten men kanske att ni kan få en på min mage sedan. Den bilden kommer nog att säga mer.

Nicklas kikar på ett hål

Hålet i Pantheons tak. Tufft.

Ibland går Nicklas i kyrkor på samma sätt som vanliga människor.

Vad gör Nicklas nu?

Nicklas leker med ett sten-lejon.