plastjesus & jag

Låt oss idag börja en ny kalashelg - om jag lägger ut min här så kan fler hoppa på den tycker jag.

Ikväll kan jag i och för sig inte ta med lekkamrater då jag och Nicklas är ensam-bortbjudna. Det ska så klart bli nog så trevligt, så inget ont om det. Men ni andra kan ta igen det på lördag då mina kyrk-chicas med vänner har den numera berömda klädbrunchen, läs mer här och KOM!

Söndagen sedan ska fyllas med spel tänkte Tjugofyrakyrkan. Jag ser därför fram emot att köra minst ett seriöst race i Plump under en dedikerad spel- och hängeftermiddag hemma hos mig & Nicklas från klockslaget 15. I dare you. Ta med en kompis och snylta på snacks och trevligt sällskap.

Och när jag ändå kör på och promotar för fullt: Boka in den 1 november. Och signa upp dig på Tjugofyrakyrkans nyhetsbrev.

Fiffigt att ha ett sådant stort vardagsrum, får vi ibland höra när folk är hemma hos oss. Och det är det ju, fiffigt alltså, men det är också uträknat. När vi skulle renovera huset valde vi satsa på att kunna husera många människor i vårt hus och främst då vårt vardagsrum, så därför tog vid ned en vägg även om många tyckte att det var lite dumt att plocka bort ett rum.

Det är en myt det där med att allt kring vänskap och socialt liv ska funka så spontant och bara hända. Det kräver ibland lite insats, lite planering.  

Som igår. Tjugofyrakyrkan hade grillkväll hemma hos oss eftersom picknick börjar kännas lite kyligt. Folk hade med sig vänner och sedan grillade vi, spelade spel, pratade och allmänt hängde. Bästa sättet av häng, så totalt opretentiöst. Att lära känna vänners vänner är dessutom grejen, de har ju redan gått igenom en första check.

Vi har inte riktigt spikat vad och var det bli på söndag, men häng it is, klockan 15 som vanligt. Du är välkommen, som vanligt. Spana in Tjugofyrakyrkans sida för mer info närmare söndag.

Ibland räcker det med att man hittar ett bra loppisställe, detta i Särna. Jag hade kunnat plocka på mig mer men fick helt enkelt ge med mig till slut. Men det som jag fick med mig var detta:

Ett brödskrin i plåt.

Ett fat från Upsala Ekeby, och så en citron. Fast citronen hittade jag idag på Myrornas i Skärholmen.

Jamen kolla här! Allt är från Gustavsberg, fast den uppmärksamme märker naturligtvis att det är två olika serier och två designer.

En lampa som lilla syster hittade åt mig i ladugårdeni Storsele. Vi sa att jag fick ta den. Men jag vet inte riktigt var jag ska ha den, ännu.

En fin-fin urna:ish som passar fin-fint på soffbordet.

Och så några slitna bakelit-bestick. Jag skulle minsann behöva lite Fulgentin och polera dem med.

Jag skulle önska att jag var händig, men det är så där med den biten. Jag målar gärna och kan ta på mig att förstöra och riva grejer, men man ska vare sig ge finliret eller något som kräver abstarkta uträkningar kring var man ska börja eller sluta till mig. Det blir snett, ostabilt eller i bästa fall ingenting. Och jag som så gärna skulle vilja vara en kvinna värdig sin egen såg. Det kommer aldrig att bli jag har jag bittert insett.

Naturligtvis har jag bara därför välsignats med världens mest händiga man, ungefär. Här renoveras badrum och snickras sängar, här läggs det sten och parkettgolv, sätts upp tapeter och gjuts plintar. Naturligtvis till min mycket stora glädje, men jag känner mig alltid så handfallen när han sätter igång. Jag vill ju också bidra med något. Och trista grejer som matlagning och städning räknas inte i just detta fall.

Vilket betyder att jag alltid blir som ett Lilla huset på prärien-yrväder när Nicklas sätter igång. Det ska rensas eller sorteras eller målas, bara för att jag också vill…något.

Och det är kanske inte riktigt min mest diskreta sida. När jag igår återigen nervöst stod och trampade för att hitta något att göra medan Nicklas la klinkers i vårt badrum fnissade han åt att jag är som en Pavlovs hund som alltid vill fixa när han fixar. Jag tycker dock att han ska passa sig så att jag inte på ren pin tji börjar tänka tvärtom.

Men till slut hittade vi mitt kall för dagen, att kapa klinkersplattor. Jag kapade och kapade så att jag slet ut maskinen.

Vi har ett lokalt secondhand-häng här i kommunen som lystrar till Secondhandbutiken. Genom åren har jag och Nicklas gjort många, många fynd där, på sistone inte lika många. Men då ger vi det inte heller lika många besök då det numera har flyttat ut i nästan ingenstans.

Men. Så idag var det sista öppetdagen innan sommarstängdheten, så jag tjatade dit Nicklas. Och vad hittar vi, om inte två fina bord! Ett litet sidobord (jag är så svag för sidobord, fråga mig inte varför) och så ett soffbord. Soffbordet är ett från Alberts, Timbro, och numrerat som nummer 27. 495 kronor, lite för kort för att vara det optimala bordet för vårt vardagsrum, men mycket fint ändå.

Sidobordet är från Tingströms och heter Dixi. För 35 kronor stod det och skräpade i rummet för trasiga saker. Men inget var ju trasigt!    

Kommer med en utdragsbar låda:

Möbler är byggda, mjuksaker samt pynt och belysning inköpt. Balkonggolvet har dragits upp med sina spikar och sedan skruvats tillbaka. Såpaskrubbats, oljats och sedan svartbetsats två gånger. Balkongräcket har skrapats där färgen har släppt, oljats och sandpapprats. Igår målade jag balkongräcket. Le fantastisk balkong snart i mål.

Idag kommer jag hem till ett vitfläckigt balkonggolv på grund av att regnet slagit bort färgen från räcket, och ned på golvet. 

Jag kunde kanske ha undvikit detta om jag hade kollat väderleksrapporten. Eller, det hade räckt med att jag hade kommit ihåg, för jag hade kollat tidigare. Men just nu tänker jag minsann frossa i bitterhet. Vem vet om det räcker med att enbart lasera golvet en gång till.

Ilsk.

Mysteriet med växten som inte var Kirskål är nu löst, inte av mamman men av Plantagens överste-trädgårdsmästare: Det är en mynta! Och så lyxigt att ha en sådan i överflöd i sin rabatt, sade överste-trädgårdsmästaren.

Kanske det. Kan jag göra något med den?

Man kan aldrig få för många superhjältar i ett kök. Den här fick jag av Nicklas i födelsedagspresent, och varje gång jag ska göra en smörgås vakar superhjälten över mig. Det känns bra. Man vill ju inte ha dåliga mackor.

 

Visst måste väl det här vara Kirskål? Luktar dock väldigt likt citronmeliss. Det har bara kommit så väldigt mycket på en liten yta så snabbt.

Klicka på bilderna för större. Ludde, hjälp nu din kära mor att för första gången svara i en blogg! :)

Vi vill kunna rymma in ännu några fler samtidigt i vårt vardagsrum, så vi har kompletterat med en till tvåsitssoffa. Fast nu behöver vi ett större soffbord, jag får jaga på Blocket och på second hand-butiker.

Och fina lampan, också Myrornas, är inkopplad!

Detta gjorde att snurrfåtöljerna hamnade lite på undantag, så de fick istället en egen hörna - mycket bättre så! Men då behövedes det ju ett nytt litet bord till dem, och det var just ad vi hittade på Myrornas i Skärholmen igår. Det som syns under bordet är fotpallen från stora snurrfåtöljen som stod i hörnan förut.

Så fina, smäckra ben!

Jag är ingen möbelkännare så jag har ingen aning om det här betyder något. Det står ju ‘plansch’, lite märkligt.

Även om man inte dricker espresso kan kopparna vara användbara. Som när man vill äta lite oliver till mellanmål till exempel. Oj vad det var roligt att fylla kylskåpet idag! Ännu en sak som är bra med att vara hemma.

När man ser IKEA:s runda hus och Herons neonskyltar, då känner jag att jag har kommit hem. Allt gick bra med flygresorna tillbaka, men dryga 16 timmar är ju ändå 16 timmar, så jag var lite mör igårkväll. Det är som vanligt lite bisarrt att man kan vara på ena sidan av jorden ena dagen, och sedan tillbaka vid sitt köksbord som om inget hänt den andra.

Men det är fint att vara hemma. Jag tycker om min säng, mina katter, tv-fåtöljen, Yoggi med linfrön. Att kunna tvätta helt ohejdat och kunna laga egen mat.  

Idag har jag en bonusledig dag hemma, på måndag har jag församlingsplanterarkurs och på tisdag är det tillbaka på jobbet. Men innnan dess ska vi hinna träffa en massa vänner och familjer. Om man lyssnar riktigt noga kan det vara så att jag kanske purrar lite.

Idag är det städdag i samfälligheten och jag har försökt att göra en insats med sopborste och grästrimmer. Vid 12 var det gemensam grillunch med öl och korv. 2-0 till städdagen vs. mig. Jag orkade inte meddela i förväg så jag antar att jag får skylla mig själv. Jag har ju bara bott här i fem år.

Det är under tillfällen som dessa som männen med stort M kommer fram. Gubbarna i blåställ och keps. Sådana som jag tänker ser på mig med ett “lilla gumman” i bakhuvdet. Men jag kan ju ha fel, man kan ju alltid hoppas.

Nu är det dags för mina egenlagade sojakorvar. Sedan ska jag hålla mig borta från mina fönster så att det inte syns att jag tycker att jag har gort mitt för dagen.

Jag hade tänkt att gå och träna i eftermiddag medan Nicklas spelade innebandy, men så fick jag ordentlig huvudvärk och avstod. Men för att då inte verka som den värsta slashasen (inför vem, liksom?) börjar jag därför frenetiskt att plocka undan, rensa, städa. Ska man vara hemma för att man inte är så pigg ska man åtminstone inte vila, blir logiken.

Jag vet inte hur andra har det med sina syskon och deras respektive, men ponera att ens lilla bror och lilla svägerska skulle flytta in 30 meter från ens eget hus. Ponera att jag jag skulle få veta det och då sitta med ett fånigt leende och vara väldigt glad. Och ponera att vi fyra sedan skulle ta över hela området, motion för motion, årsmöte för årsmöte.

Ikväll tog jag bilen för att storhandla på ICA Maxi. Eftersom jag var själv kunde jag fin-strosa istället för effektiv-stressa, så jag hann botanisera en del bland den mer exotiska maten. Idag kom jag hem med en burk Kinafärs som jag aldrig tidigare smakat.

Jag är inte så kinkig när det gäller vegetarisk mat. Jag gillar linser, bönor, tofu, quorn och allt sådant. Så en burk med färdigmat lät onekligen lockande. Jag testade att värme ihop med spaghetti.

Kinafärsen är färdigkryddad, och den smaken är god. Men själva färsen, mindre lockande. Konsistens som tvättsvamp, och smak som…tvättsvamp. Anton, satsa inte på det här under din köttfria månad.

Jag växte upp med en huslig moder som producerade allt från kläder till leverstuvning för egen hand. Varje dag var det hemlagad mat, hembakat bröd, hemsydda överkast, hemkokt sylt. Fantastiskt på alla sätt naturligtvis.

Detta gjorde att vi fick lite andra preferenser på vad som var exotiskt. Min ömma moder är fortfarande väldigt svag för köpebröd, butiksköpta vetelängder. Själv har jag idag åtnjutit något av det som jag tror många ser som väldigt långt ned på närings- och uppskattningsskalan, nämligen köpt potatissallad. Och inte vilken sallad som helst, utan Eldorados. Fulsallad i kubik, men i rimliga mängder: oj så gott!

Idag har jag tvättat tre av mina Converse-par. De är så klart röda, vita och svarta. Jag är extra nöjd med att ha hittat specialvarianter av de svarta och vita paret, där de båda har rött foder och röda linjer.

Rom måste ha varit en skitig stad, för jag åkte dit med vita skor och kom hem med ljusbruna.

Om man som jag vaknar upp trött en lördag är det bra att försöka hitta vad som kan kurera trötta tankar. Det här visade sig fungera för mig:

Att arbeta praktiskt genom att baka bröd och plantera om växter är ro i själen.
  

Den här helgen var det opera som kom ur min stereo. Kanske otippat, men det funkar för mig.

På söndagen åkte jag och fina systerdottern Edit in till stan. Vi gick till Kåkbrinken och åt glass, sedan tittade vi på leksaker och köpte födelsedagspresent, besökte systerns jobb och åt på McDonalds. Edit funderade över varför lejonen på Drottninggatan inte var kaniner, och om man inte borde samla människor till uppror om man som butik skriver att man har leksaker men sedan inte har det.
   

   

Stackars Spader har fått katt-bulimi, eller det vedertagna namnet "gluffgluff-syndromet". Det går ut på att han hetsäter och sedan direkt kräks upp maten. Han är helt enkelt för glupsk och äter för fort.

I natt drömde jag att lilla bror Hjalmar var otrevlig mot mig, och det var så långsökt att alla jag berättade det för bara skrattade. Hjalmar, liksom! Han är ju världens schysstaste.

Nu är jag hemma från kyrkan medan Nicklas är kvar och planerar jobb. Jag tror att han tänker att jag packar, plockar och städar inför resan imorgon, men jag funderar på att strunta i det nu och istället titta på en tv-serie. Sedan är det palt-middag med hela familjen hos föräldrarna, och så kan jag göra allt det där innan resan sent i kväll eller i natt istället. Jag har insett att det är lika bra att passa på att göra som man vill, för det verkar onekligen bli svårare sedan om man har familj. Fast nä, det finns ingen i magen, bara så ni vet.

Vår skärm lade av idag. Tidigare har man fått stänga av och sätta på den i sisådär 10 minuter för att få den att fungera, men idag ville den inte alls. Så vi fick ta våra julklappspengar (tack föräldrarna) och köpa en ny skärm. Och kan man få en 22-tumsskärm är det väl lika bra att köpa en 22-tumsskärm? Så nu står en gigantisk widescreen-skärm i arbetsrummet. Det är nästan så att man får ont i ögonen.

Jag är inte säker än på om en stor skärm kan vara ett irritationsmoment i och med att alla sajter inte flödar i fullbredd. Men å andra sidan har vi tänkt att den ska kunna agera tv också.  

Innan min mamma gifte sig gick hon husmödraskola och lärde sig en massa om hem och mat. Vilket gjorde att jag har värsta praktmamman - sex barn har hon fött fram och ändå har hon alltid haft ett klanderfritt hem, producerat hemsydda kläder, tjugo sorters kakor till jul, egen vinbärsgelé, egensydda överkast, all mat lagad från scratch (utom raggmunkar av någon konstig anledning, det köpte hon på mix), samt bakat bullar och bröd. Nu är hon en trädgårdsfantast och får alla att ooh:a när de besöker hennes och pappas torp.

Nåväl, med detta sagt är det kanske inte så konstigt att det under min barndom gick ett ihärdigt rykte om att jag i själva verket var upphittad i en soptunna. För jag kan ju i princip inget av det där! Visst, när vi ska ha kalas kan jag och Nicklas dra av rätt så bra med mat och onyttigheter, men till vardags ser det torftigare ut. Vi är hopplösa på att laga mat och lever på blodpudding (inte jag såklart), pasta, pannkakor och hämtmat på helgerna. Det skulle vara på sin plats med lite fler enkla vardagsrätter, så därför har jag idag beställt Arlas kokbok.

Just nu väntar jag på att storasyster ska rädda mig med lite överbliven cateringmat. Hon är galet duktig på mat och efterrätter, vilket har lett till att hon har fått börja med spontan-catering för att folk vill att hon ska fixa deras fester. Det framgår alltså med tydlighet att hon inte hittades i någon soptunna.  

Vi har ingen mat hemma utom mjölk, fil och mackor, och fil har jag redan ätit idag. Mackor är jag less på. Till slut var jag så hungrig att jag tog ett digestivekex med smör och ost - onyttigheter mättar ofta rätt bra. När jag åt det kom jag på att jag ju kunde göra makaronivälling istället för att ta ett kex till, men sedan fick tidsaspekten avgöra. Digestivekex, mätt på två sekunder men missnöjd över sunkigheten i det jag stoppat i mig vs. makaronivälling, mätt på en kvart, och hyfsat nöjd med maten. 

Latheten vann så nu är jag mätt men missnöjd, precis som jag krasst hade räknat ut innan jag stoppade kexen i munnen. Det är helt enkelt smällar man får ta när man planerat hushållet dåligt.  

Dessutom: mätt hur länge av digestivekexen? En timma kanske.

Update: Nu låter det kanske som att jag har ätstörningar, jag menar, två digestivekex. Men det har jag inte, det var ju mer som mellanmål, inte middag. Jag har bara varit så trött idag att jag inte orkat engagera mig i mat.

Idag har samfälligheten städdag. Det vill säga att alla i samma radhusområde ska man ur huse för att kratta och renovera området som vi tillsammans äger. De kommer två gånger om året och ändå känns det lika trista och lika frekventa. Nicklas sviker genom att behöva jobba, och jag funderar på att förneka mitt genuspatos och gå efter att det är mannen i familjen som ska stå för jobbet. Ingen man, inget jobb, typ. Så resonerade nämligen ett par i vår förra radhuslänga som var i samma ålder som vi - han fick gå ut och jobba, hon kunde äta praliner hela dagen. Galet.

Det är lite smådumt att lägga en städdag innan löven fallit från träden kan man tycka.

Nå, jag ska ut och försöka måla eller kratta i en timma eller två. Sedan måste jag plugga och så ska jag få besök. Det är nämligen dessutom lite smådumt att annonsera en städdag typ två veckor innan man ska ha den. Radhusmänniskor kanske inte är tänka att ha några liv vid sidan av klotgrillen.

Jag började svamla om en ny säng, Nicklas åkte och högg ned några träd på Bauhuas och vässade sågen. Praktiskt! Bilder kommer på bygget.

Igår var det husmor på dagen, pokerhaj på kvällen. Grannen kom över med 60 ägg i förrgår, så jag försökte laga allt jag kunde komma på som slukade ägg. Det blev två satser ugnspannakaka, en långpanna skinkpaj och en vanlig form med grönsakspaj samt trippel uppsättning vinbärskaka.

På kvällen hade vi sedan pojkbesök med pokerkväll, jag lyckades inte få med några tjejer. Första spelet tog tre timmar, och jag tror att jag kom femma av nio. Inte någon insats att skryta med, jag spelad rätt lamt. Nicklas vann. Andra partiet gick lite snabbare då vi höjde blindsen lite kvickare, och då vann jag.

Jag har fortfarande inte så mycket sommarvibbbar, men å andra sidan gillar jag inte så utpräglat somiga saker (sola, bada, grilla, vara ute). Men semestern känns ändå väldigt bra, jag fixar hemma, tränar, läser, och det bästa är att det känns helt ok inför hösten och att gå tillbaka till jobbet. Vissa somrar har jag haft ångest för det redan första veckan på semestern. 

Nu har jag semester faktiskt. Nicklas med. Det känns inte riktigt så, men jag säger inte nej till lediga dagar. Just nu håller vi mest på att ta igen oss och varva ned - Nicklas är ordentligt trött efter att i princip ha gått på 150% sedan hemkomsten från USA, och dessutom efter två veckor med jobb hemifrån. Men det gör inget, man kan titta på Vänner och ta det lugnt i tv-fåtöljerna ett tag.   

Igår skulle jag inviga våra nya digitalkanaler. Vi har i över ett år betalat 29 kr/mån för värdelösa Com Hem-basutbudet, vi läste inte tillräckligt noga och trodde att det var det allmänna kabelutbudet som var basen. Och inte heller kunde vi komplettera med trean och femman. Förrän nu, så nu har vi uppgraderat till 8 favoriter.

Nöjd i hågen såg jag att jag då skulle kunna se på American Idol klockan 20 istället för 22.30. Jag vet, ett intetsägande program, men jag är lite svag för talangprogram.

Men så sätter jag igång boxen och inget händer. Jag ringer Com Hem, placeras i kö, kollar under tiden hemisdans f a q, hittar inget. Plötsligt kommer en kanal fram, och under den timma som jag sitter i kö kommer alla beställda kanaler utom en. Just den med American Idol. 

Väl framme i telefonkön efter en timme säger jag glatt att det mesta har löst sig utom just den sista kanalen. "Jamen det tar ungefär en timma för boxen att hitta de nya kanalerna", säger kundservice. Jaha, sa jag och sa tack & hej. Och mycket riktigt dök tillslut även den sista kanalen fram.

Varför detta inte stod på hemsidan under någon slags basinfo förstär jag inte. En timma i telefonkö för ingenting är ganska lång tid.   

Jag skulle just skriva om hur snygga jag tycker att Saltå Kvarns förpackningar är, då jag dessutom såg att de blivit prisbelönta för just det. Roligt! Tyvärr var hemsidan inte lika snygg. Det är knepigt det där.  

Idag har jag dessutom lagat min allra första Risotto med deras Arborio-ris. Mycket gott, trots att jag hoppade över det vita vinet och hade vanlig gul lök istället för scharlottenlök.

Jag har usla tävlingsnerver. Även om det bara handlar om en auktion över internet får jag hjärtklappning och skakiga händer. När jag skulle köpa U2-biljetter till Sydney-resan och alla andra också ville det på samma gång satt jag och skrek ut min frustration när daton hängde sig.

Jag har i vilket fall varit något olydig. När jag förtjust berättade för Nicklas om Konstbolaget och hur jag fastnat för Petter Thoens Catwoman fick jag inte riktigt den respons jag ville. Så fast vi gör de flesta större inköp till huset tillsammans, och speciellt de som handlar om inredning, så satt jag idag vid datorn och lade precis i sista sekunden in ett bud på målningen. Och jag vann! Drygt 550 kr fattigare men en tjusig Catwoman-litografi rikare.

Det står att galleripriset är 3500 kronor, men det är ju svårt att veta om det stämmer. Men i vilket fall, 550 kr inklusive frakt tycker jag inte är så farligt.

Min egen Catwoman. Nu ska hon få vara min musa hängades i mitt (jaja, vårt) röda kök.

 

Ett förtydligande kring bloggen jag tog bort: det är liksom ingen fara, det är ingen som jag känner det minsta lilla, bara en blogg jag dykt på när jag har surfat runt. Så det är därför jag tycker mig kunna dissa den något.

Igår hade jag ju kalas! Ett försenat 30-årskalas som samlade familj och en drös med vänner. Jag var som vanligt lite nervös, spänd och småstressad innan, men det visade sig passa väldigt bra att bjuda in familjen först, det var avslappnade. När sedan vännerna kom kunde familjen stanna kvar och överlappa, det var trevligt.

Eftersom jag gillar att äta mackor och skulle kunna göra det nästan jämt bjöd jag på mack-buffé, med bröd, röror och en massa pålägg. Vanan trogen var jag själv inte alls sugen på det jag själv gjort i ordning, så jag åt en halv bagel. Däremot pimplade jag ful-redbull och mineralvatten.

Massa paket fick jag - bl.a. fina kökssaker, växter, te, allmänt goda saker att äta, pocketböcker, pengar, en alldeles egen iPod, en jättefin jacka/blus, lyxiga bad/kroppssaker. Allt vad jag ville ha och lite till. Jag ansträngde mig för att försöka ha tid att prata med alla litegranna, men det gick såklart inte riktigt ändå. Men jag hade väldigt trevligt och hade klänning på mig för första gången på vääldigt länge, bara en sådan sak. Så pass roligt var det att fastän de sista inte gick förrän runt 02 hade jag inte somnat när klockan var 03.30.

Idag ser jag ut som ett troll i håret och ska försöka fylla min iPod. Det kommer ta tid, den rymmer 80 gb. Och med den är jag åter värst teknikmässigt i syskonskaran, haha!   

Nyss hörde jag flera kraftiga dunsar/slag, och undrade vad grannen höll på med. Efter ett tag och fler dunsar tittar jag ut genom fönstret och ser en pojke stå framför vår ytterdörr med en innebandyklubba i handen, fibblandes med en boll. Killen är kanske 8 år eller så. Jag öppnar dörren och frågar vad han gör, han svarar att han försöker skjuta bollen över taket. Jag säger att det låter mycket så det är kanske inte en så bra idé, då går pojken.

Är det bara jag som tycker att det är lite konstigt att ett barn går in på någon annas tomt för att leka? Och för att skjuta en boll över någons tak - inte ens sitt eget? Vi har ju t o m en grind som man måste öppna som ännu tydligare markerar att det här är vår tomt. Barn i den åldern brukar väl ha så pass med koll?

Inte för att det var en stor grej såklart (och jag var inte en häxa utan pratade snällt med barnet), jag tyckte bara att det var konstigt.

  

Det är konstigt hur två saker kan vara så rätt samtidigt. Jag längtade inte hem alls, men väl hemma nu är det så enormt skönt och ljuvligt att vara hemma att det känns som en stor bonus i sig. Äta sin egenvalda frukost, dricka gott te, kolla in hur rabatterna har tagit sig, strosa runt i morgonrock. Att kunna prata med sin familj igen och krama katterna. 

Och här hemma är det ju dessutom sol och varmt. Samt fåfänglighetbonusen att den där viktuppgången var lite överdriven från min sida, det var visst inte så farligt ändå. Hur sockersött får livet vara på en och samma gång egentligen.

Det blev bara fyra timmars sömn inatt, inte mycket för att ta igen en hel natts sömn. Vilket ger att jag ligger jag ännu mer back sömnmässigt. Så nu ska jag försöka somna framför projektorn uppkrupen i en av tv-fåtöljerna. Ah, fånigt bra, sa jag det? 

Aw, det är trist att sitta inne och plugga när det är så fint väder. Men jag vet, det är mitt eget val och inte alls synd om mig.

Fast det är klart. Skulle jag verkligen ha varit ute även om jag inte varit tvungen att plugga? Det troligaste är att jag skulle ha varit inne på ett gym, nere i en av tv-slackerfåtöljerna framför en tv-serie eller surfat runt efter mer tips inför semester. Who am I kidding.

Men från där jag sitter kan jag åtminstone se en stor hägg. Det får nog räcka så på naturupplevarfronten för idag.

Det märks att Spader är mest lik mig (Nicklas och Max ligger ju lite närmare varandra, röda båda två). Varje morgon tar han min plats i sängen när jag gått upp.

Ikväll har jag haft Emelie här, kär vän och föredetta kollega. Ungefär det enda jag saknar med gamla jobbet. Eller, chefen var också trevlig. Och man hade ett bra soffrum att spendera raster i. Och ett bra kök vilket gjorde att nästan alla hade matlådor med sig vilket gjorde luncherna mycket varierande både i mat och sällskap. Det blev ju en del saker som jag saknar, men jag saknar inte arbetsuppgifterna…

Vi pratade föräldraskap (nej, jag är inte gravid), relationer (mest dåliga) och massa annat viktigt. Jag fick orera om hur otroligt provocerande jag tycker att det är att kungaparet ska besöka Nyhemsveckan (hallå, alla lika inför Gud! Vad kan de tillföra egentligen? Vill man bli förknippad med överstatlighet och så vidare och så vidare) och så orerade Emelie om hur arg hon blivit när hon läst om kvinnohelger i kyrkan där man bl.a. anordnad sminkkurser (ska kyrkan verkligen lära att självförtroende handlar om utsida och skönhet, vad säger det till våra barn, man måste tänka längre och så vidare). Det var ju jag och Emelie mot alla andra på fikarasterna förut, ungefär. Nu fick det vara bara vi. Ibland är det skönt att vara oemotsagd!  

Överskriften till trots så är det ganska långt ifrån verkligheten, men just nu är jag så grymt nöjd med att jag har lyckats koppla ihop datorn med xboxen. Hej då bränna dvd-rw-skivor varenda gång jag vill se något från datorn!

Och om någon glömt det så är februari äntligen slut, vilket naturen manifesterade med smösmältning och milt väder idag. Nu är det ju näsyan vår!

…att det var 1:a mars idag kom Nicklas på i natt kl 00.47. Orättvist, då sov ju jag.   

Ikväll håller jag på och fixar med lunchlåda för att ta med för helgens jobbutflykt till Nässjö, det blir quinoasallad med vita stora bönor, haricot verts, soltorkade tomater och till det Baba Ghannouj, världens godaste röra. Om ni har ätit meze så är det den röran som smakar lite rökt. Spader fick provsmaka av allt utom tomaterna och åt glatt upp både bönor och röra.

Skärholmen mateminens har jag skrivit om förut, igår var jag och Nicklas och besökte deras foodcourt igen. Denna gång tog jag grillad fisk, helt ok men inte riktigt lika gott som den utmärkta mezetallriken jag åt tidigare. Men i Skärholmen kan man inte bara äta gott, på Överskottsbolaget som ligger där kan man även köpa just Baba Ghannouj på konserv för typ 10 kr, det låter mysko men smakar ljuvligt. Gott, nyttigt och perfekt när man vill ha något att snacksa på eller dippa i, eller som tillbehör till mat. 

I somras agerade Kerstin deckare åt mig i ett Iittala-mysterium, det var glas som ändrat form men behållt samma namn utan att det gick att få någon förklaring och jag tror inte att Kerstin ännu fått någon förklaring trots att hon mejlade och frågade. Nåja, det hela handlar om att jag och Nicklas för något år sedan köpte fyra Iittala-glas i en fabriksbutik i Dalarna, och när vi i somras köpte fler upptäckte vi att de skillde sig markant i designen. Vi fick lämna tillbaka de nya och nöja oss med de fyra, ursprungliga.

Så idag gick ett av dessa glas sönder, så bittert! Man kan ju inte ha tre glas av en sort! Fyra var ynkligt redan det, men åtminstone jämnt.

Spader gillar inte när vi får gäster. Då gömmer han sig bakom böckerna i arbetsrummet.

På mitt jobb fick man i år välja om man ville ha en julklapp eller om man ville skänka pengarna till välgörande ändamål. Även om jag tycker att man skötte det hela runt omkring klumpigt så är det ju bra att det finns som alternativ, så jag valde bort min julklapp. Nu visade det sig att det var något som jag inte visste fanns men nu vill ha - en klockradio med cd! Jag saknar verkligen en cdspelare i sovrummet samtidigt som jag inte vill dra in en hel stereo. Jag vill bara kunna somna och vakna till musik, kunna lyssna på talböcker och sånt där. Så nu måste jag se till att köpa en sådan. Hur dyr kan den vara, det var ju en företagsjulklapp och dessutom ingen mäkesprodukt. Men ovanligt bra julklapp tycker jag! Fast att jag tycker så kan ju bero på att jag vill ha en…

Efter ett inställt tåg och flyg vardera kom Nicklas hem på tredje försöket med tredje biljetten, det kändes ändå ganska så smärtfritt med tanke på vädret. Men tydligen fick han med sig den där Per hem, för Nicklas har fått plocka bort vår sönderblåsta grind, och vår väggspaljé ligger på backen. Vintern var ju borta och skulle aldrig mer komma tillbaka. Usch.

Idag har jag åkt hem tidigt från jobbet för att kunna sitta med en hemtenta i medie- och kommunikationsvetenskap. Jag har placerat mig i vardagsrummets bruna hörn, tänt lite ljus, ska göra te och sätta på musik. Som gjort för att skriva en marknadsföringsanalys av nikotinfritt snus! 

Igår var jag hängig och fick därför ställa in besök hos stora bror som fyllde år, men idag är jag vanan trogen bra igen. Jag blir sällan sjuk, jag kommer bara till det där förstadiet och mår "det känns som om jag håller på att bli sjuk" i en halv dag eller hel. Sedan försvinner det. Åsa och Anton kom till olika slutsatser, Anton att jag har ett kasst immunförsvar, eller rättare sagt brist på något, medan Åsa tyckte att det verkade tvärtom, som om min kropp är bra på att döda alla inkräktarbakterier rätt så fort. Jag röstar på Åsas teori.

Gårdagens kändisspotting: Sverker Olofsson.   

Självscanning på matbutiker (eh. var annars?) är en mycket bra uppfinning. Allt är färdignedpackat och man kan glida förbi kassan på ungefär en halv minut.

Vi skulle fylla på maten idag, kom hem med två välfyllda kassar (inte vanliga kassar utan sådana där stora plastkassr med hård botten) och fyllde på. Här är före- och efterresultatet:

Före:

Efter:

Vad man dock inte ser är Fanta Free och Cola Light, en hel massa konserver med bönor och tomatkross, en gigantisk allroundkrydda, grovt rågmjöl, fryspåsar, frysta grönsaker och lite sådant. Men ok, vi är inga matkonnosörer. Min favoritmat är mackor. Och ost.  

Sista biten av getosten hamnade i ännu en paj, en potatis- och purjolökspaj. Jag har gjort så mycket konstig mat de här senaste två veckorna, jag hoppas att det faktiskt går att äta också… 

Idag upptäckte jag att det är inte enbart är en klyscha - matlagning går mycket lättare om man har rätt grejer. Jag bestämde mig för att ge rödbetsbiffar en till chans, jag har aldrig lyckats steka kletiga grejer typ vegobiffar, men idag i vår nya julklapp, Tefalstekpannan, gick det hur lätt som helst. Det blev världens finaste och sammanhållna biffar. Hej då IKEA! Dessutom är det väldigt mycket roligare att göra smet i fina Margrethebunkar än i fula gamla plastbunkar. 

Det där med att definiera en idealdag är inte särskilt lätt. Jag vägrar att klumpa ihop alla olika sorters goda dagar efter en och samma måttenhet och sedan kunna välja den allra bästa. För det finns ju bästa dagar kategori resa bort, bästa dagar kategori vänner, bästa dagar kategori romantik, bästa dagar kategori jobb, och så vidare.

Jag hade en bästadag igår, kategorin är lite svårare att definiera, men jag skulle försöka mig på en definition ledig-ickeröd-dag utan krav. Jag tränade på förmiddagen, handlade mat, kom hem och sjönk ned med en trött kropp framför Battlestar Galactica, somnade lite, tog en paus efter två avsnitt och lagade lunchlådor samt rensade ut lite småplock som ska till secondhand, tittade lite mer på Battlestar, surfade runt på träningssidor och samlade på mig lite inspiration, läste… En soft bästadag.

Det som är så bra med dagar som igår, till skillnad från exempelvis resa-bort-bästadagar, är att man vet att det kommer fler utan att det dröjer alltför länge till nästa. Jag menar, vår 10-årsdag som vi ska fira i Grand Canyon eller Yosemite kommer säkert bli en bästadag. Men en 10-årsbästadag, tja, de kommer ju inte så ofta.

Därför tänkte jag drista mig på en favorit i repris redan idag.

Idag har jag åstadkommit:
 - Makaronilåda med getost, spenat, valnötter och färsk sparris
 - Grova frukostbullar med solrosfrön och valnötter
 - Ugnspannkaka
 - Köttfärssås
 - Vegetarisk lasagne

Det känns nästan lite…sjukligt. Men onekligen bra, och det var dessutom ganska trevligt. 2/3 kvar av getosten and counting.

Rejäla bak kräver rejäl assistent, men de är ju så dyra. Därför tycker jag att vi har haft ovanligt med tur eftersom vi två gånger har hittat begagnade Electrolux-assistenter på second hand för runt en hundralapp styck. Den första var nog i farmorsålder, för redskapen var i trä, men i övrigt såg maskinen i princip likadan ut som den gör idag. Assistent nummer två var lite yngre, och eftersom den hade redskap i plast slog vi till och gav bort den äldre till lilla bror. Den är dock rejält tung, så numera har assistenten bytt plats med espressobryggaren och pryder permanent en av köksbänkarna, den är ju trots allt rätt så snygg också.

Igår var det julfika hos Nicklas föräldrar, vilket innebär att idag är julen över för mig. Det är inte ett dugg sorgligt utan handlar mest om att jag är en vanemänniska och vill komma tillbaka till normala rutiner. Fast det är klart, jag klarar mig för tillfället alldeles utmärkt utan vanan att jobba. Det känns gott att såsa runt så länge man vill i morgonrocken.

Närliggande planer:
Kolla recept och fixa matlådor
Träna (hallå! Varför har man stängt på annandagen?)
Hitta ett syfte, typ paj, åt mitt chevréostkilo i kylen som bara krympt nämnvärt
Baka frukostbröd
Titta på Battlestar Galactica - jag fick hela första säsongen i julklapp!
…plugga…

Under jul och övriga ledigheter poppar de onekligen fram, mina husliga sidor. När man väl har tid och inte är tvingad är det lite meditativt.