plastjesus & jag

Den där afrikanska dansen som jag skulle ge mig på blev inte av förrän igår. Det var lite nervöst innan det satte igång, men sedan tänkte jag krasst att kan dessa kvinnor så kan jag. Jag menar, klientelet var inte som på en snitsig dansklass på Sats, det här var Gym-mix med en medelålder på 45.

I vilket fall så kan man säga att det var afrikansk dans light. Eller visste ni att Vanilla Ice är afrikan? Jorå, vi skakade loss till glassmannens one hit wonder. Det kanske säger något om afrika-nivån.

Fast nu ska jag inte vara den som är den, det var helt ok. Instruktören var medryckande och gav ett allmänt skönt intryck. Och tjena vad svettig jag blev!

Men var det min grej? Här vill jag komma med ett nja. Inte på grund av att det kändes jobbigt eller pinsamt, utan för att det helt enkelt inte var så pass roligt att det vägde upp att vara i en gympasal med 70 andra. Största behållningen av kvällen var nog att jag istället blev sugen på att ta upp joggingen igen. Tysta, ensamma pass på vintern. Sådan är jag. Ice, ice baby.

Man ska inte jinxa saker, men just nu rusar tränings-endorfinerna i kroppen efter ett första - mjukt och försiktigt, maskiner och lääätta vikter men ändå första -  träningspass på gymmet på länge som faktiskt kändes riktigt bra.

Just nu är det pepp och tankar om att jag kanske börjar komma tillbaka (BÅDE jogging och gym denna vecka), men man ska inte ta ut något i förväg, hjärnan kan fortfarande säga nej och stopp. Men jag hoppas på ja och kör på.  

Att man kan sakna något man inte vill så mycket.

På sistone har jag haft noll motivation för att styrketräna. Jag har inte slutat röra på mig, men lägger allt motionskrut på promenader istället. Inte hälften så spännande, men jag kommer mig inte för att gå till gymmet. Jag gissar på att det handlar om att jag just nu inte orkar med att känna mer prestationskrav än jag redan gör. Hur roligt jag än tycker att det är att styrketräna (när allt är som det ska) så är det ändå en prestation och det är dessutom en prestation som andra kan se. Hade jag haft gymmet för mig själv hade det troligtvis varit en annan sak.  

Jag tror att träning ska vara roligt, så därför tänker jag inte tvinga mig själv. Jag saknar verkligen känslan, men erfarenheten säger att den kommer tillbaka. Så jag får väl fortsätta att traska fram tills dess. Spännande.   

Jag hade tänkt att gå och träna i eftermiddag medan Nicklas spelade innebandy, men så fick jag ordentlig huvudvärk och avstod. Men för att då inte verka som den värsta slashasen (inför vem, liksom?) börjar jag därför frenetiskt att plocka undan, rensa, städa. Ska man vara hemma för att man inte är så pigg ska man åtminstone inte vila, blir logiken.

Jag gillar att styrketräna, kanske har det framgått. Med tanke på hur länge jag har gjort det kan man utläsa att jag knappast är tokseriös, för då borde det synas mer. Men det är känslan som gör det till min grej, som ofta infinner sig så fort jag kommer innanför dörrarna. Att koppla bort precis allt annat. Att verkligen få ta i - för det gör jag. Jag gillar att leka med (för mig) stora hantlar.

Men så är det ändå något speciellt med att jogga. Jag måste skriva jogga, för jag kan inte med den bästa vilja skriva att jag springer. Tänk lunka, tänk en farmor så har man mig och min stil. Förut var jag ganska flitig och sprang lunkade sisådär tre gånger i veckan, men så undrade jag varför jag aldrig kunde springa fortare utan bara längre ("ska man ligga på 90% av maxpuls _hela_tiden?" Nä, det ska man inte), kollade upp det hela och blev diagnostiserad med astma och tappade sugen då behandlingen inte fungerade.

Men nu har jag varit ute igen för andra gången på säg två år, och det är en så schysst känsla. Luft i lungorna när man är ute, och en mental och fysisk belöning när jag kommer fram som jag aldrig får när jag styrketränar, inte på samma sätt. Två träningssätt som för min del kompletterar varandra mycket bra, så nu är jag toknöjd över att vara igång igen.

Bonus: jag hade inte tappat all kondition. Efter två gånger orkar jag samma sträcka som var mitt dåtida, första satta mer ordentliga mål.

Ikväll var gymmet befolkat av mig, en enstöring-kille med hörlurar och två högljudda tonåringar/20-ish. Killen med hörlurar har jag sett där förut, men inte småkillarna. De sjöng med i Justin-låtar och annan skvalmusik, så jag saknade min iShuffle.

Nåväl. Plötsligt sätter killarna på Nirvanas Nevermind, jättehögt. För högt, men det var ju Nirvana, så jag tänkte att det funkade. Men då ryter killen i hörlurarna till, på äkta lite-äldre-kille-till-lite-yngre-killar-sätt. "Hörrni killar, det är ingen lekstuga här, ni kanske kan sänka lite". Jovisst, mumlar killarna och går mot stereon.  

Och sedan kommer det.

"HON kanske inte vill höra på det där".

Ah! Jag har fått en egen beskyddare på gymmet. Någon som ska beskydda mig mot högljudd grunge. Är det inte rart!

Det här var helgen då jag storhandlade. Och därför också lagade och åt ordentlig mat. Ugnsrostad sötpotatis, rödlök och kålrot tillsammans med en sallad bestående av fetaost, marinerade stora vita bönor, pinjenötter samt tomater.

Det här var helgen då Nicklas var bortrest. Därför kunde jag frossa i en av mina favorit-slöar-sysslor, nämligen kolla på tv-serier. Jag såg hela första säsongen av Six Feet Under.

Men så klart var det även helgen med en strålande nationaldag som tillbringades på torpet med La Familia. Vi var 13, 14 stycken och det var så tyst och det kändes som att vi var så få.

Det var den efterlängtade helgen då jag äntligen skulle hitta en ny vattenkokare. Den skulle vara snygg och tillräckligt stor. Jag fastnade speciellt för handtaget.

Vad jag inte visste med denna vattenkokare var att den såg ut som ett rymdskepp när man satte igång den. Hej då stilrena vattenkokare, men jag gillar ju sci-fi så det ska väl gå.

Det var även helgen då jag avslutade den första veckan med tre normala träningspass på väldigt, väldigt länge. Dessutom den första veckan på nya gymmet. Uppehållet har gjort mig uselt klen, men det sägs att kroppen har ett ganska bra muskelminne, så det är väl bara att fortsätta traggla. Jag stoltserar åtminstone med nya träningskläder.

Första passet på nya gymmet idag, och jag tror att det kommer att bli bra. Gångavstånd, rejäla grejer och bra öppettider. Idag var det kanske fyra till förutom jag som tränade samtidigt.

En av de som tränade hade en tittare med sig. Det var en kille, 20-ish, som hade sin söta flickvän med sig vars roll var att titta på medan han tränade. Varför då? Det är väl få saker som är så tråkiga som att titta på när någon annan styrketränar. Dessutom tycker jag att personer som inte tränar inte har på ett gym att göra, de tar ju bara upp plats i onödan. Men ok, idag var ju inte just det ett problem.  

Men jag är ju å andra sidan The Evil Witch From The North så vad jag tycker om andra människor och deras närvaro ska man kanske inte ta som något allmängiltigt. Alla andra tycker bara kanske att det är lite…piffigt med träningspublik. Inte jag.   

Igår gick jag in på mitt nuvarande gym och kände att jag var färdig där. Och egentligen i dubbel bemärkelse eftersom mitt kort dessutom går ut om sisådär 14 dagar. Istället ska jag slå rot på ett gym som ligger på tre minuters gångavstånd från hemmet. Jag hoppas att det blir bra, de har iallafall rejälare prylar där än på nuvarande stället. Ni ser gråa väggar, jag ser rejäla maskiner och vikter. Att slippa synka tåg hem är en annan bra sak. Jag hoppas bara att det inte är ett knökbefolkat ställe.

Snabb service som imponerar, jag blev uppringd av ägaren fem minuter efter att jag anmält mig via webben, så imorgon ska jag dit och fixa mitt nya kort. Öppettiderna är en fröjd i sig - mån-sön 05.30-22, man får släppa in sig själv med kort, mycket bra! Säg hej och välkommen till träningsvärk igen och mera muskler!

En av de bästa sakerna med att vara på personaldag är att även om man är borta från jobbet så samlas ändå inte mejlen på lika stor hög. Färre som mejlar en helt enkelt när alla sitter och trycker på samma ställe.

På eftermiddagen fick vi leka i en tillits-bana, jobbigt tyckte jag innan, men ganska roligt tyckte jag sedan, även om jag blev lite less på det nästintill överanalyserande inslagen efteråt. Jag vet inte hur många gånger vi fick svara på frågan "Vad har ni lärt er/vad har ni tagit med er från detta?"

Sedan har jag kommit fram till en trolig anledning till varför jag tycker att jag är så trött så ofta. Jag lade ju ned träningen i samband med bilterapin, och har inte hunnit ta upp den än. Så nu är det dags!

…men vill man se mig i andra färger än rött och svart kan man komma till mitt gym och se mig träna. Där och bara där.

Precis så här vill jag ha gymmets vikthörna, om jag får välja. Helt för mig själv. Så kan alla andra hålla på med maskinerna eller gå på rullbanden.

Mina tre pass i veckan flyter på riktigt bra, och jag har dessutom överkommit den värsta uttittarskräcken och kör numera med de fria vikterna (dvs i motsats till att sitta och dra i maskiner) även om det är killar där och tar upp plats. Fast om de luktar svett alternativt lämnar en svettpöl efter sig rynkar jag på näsan och skickar arga blickar. Som tur var händer det inte så ofta, men jag har funderat på att på ett diskret och vänligt sätt ge feedback till pöl-killen om han och jag tränar samtidigt fler gånger. 

Flera gånger har jag tränat samtidigt som en kille som tränar i jeans och luvtröja. Det är konstigt.

Mitt test med ful-berocca är över. Jag vet inte om det har med det hela att göra, men i vilket fall så mådde jag risigare än vad jag brukar förra veckan, och det drog igång precis efter inlägget där jag skröt om hur frisk jag brukar vara. Förutom mycket jobb så var det just ful-beroccan som var den gemensamma nämnaren. Tilläggas kan att jag absolut inte klarar av koffeintabletter, så kanske klarar jag helt enkelt inte av överdosering fastän det är av nyttiga grejer.

Idag ska jag därför iväg och träna för första gången på en vecka och förhoppningvis bli ännu mer människa efter det. Alternativt braka ut i en ordentlig förkylning, men då är det kanske lika bra.  

Här blir det lite nördvaring på inlägget (jaja, jag är inte värsta hipp i annat fall, men säg lite värre än vanligt då) men jag måste få skriva lite om vilket fantastiskt pass jag hade på gymmet igår. Söndag kväll, jag och kanske tre till där, svart och regnigt ute och utsikt mot en pendeltågsstation, perfekt inramning.

Jag körde ett galet hårt (med mina mått) ben- och bröstpass och vågade mig på övningar jag inte velat köra förut. Träning kan verkligen utlösa endorfiner, speciellt om man har småfåniga Beastie Boys i och inte kan sitta stilla eller vräker på Hole så man blir lite lagomt aggresiv och sedan tar i så at tdet gör ont.

Idag har Nicklas skrattat åt tanten han är gift med som stapplar fram. Imorgon kommer det att bli värre.

Mitt nya gym ligger på Flemingsbergs station. Verkligen på stationen. Så pass på att man på två ställen kan ta hissen direkt ned till fjärrtågsspåren. Jag och lilla syster tycker att det känns som om man warpats varje gång vi går ut från gymmet och kliver ned på pendeltågsstationen.

Med tanke på att jag länge suktat efter riktiga teleportar så är det här ett tillräckligt näraliggande fenomen för att jag ska tycka att det är lite roligt. Varje gång.  

Trista saker idag: Att vara trött och omotiverad (för dagen) på jobbet. Att Nicklas och min kommunikation sträcker sig till ett tvåminuterssamtal på två dygn. Att mina glasögon får mig att kisa.

Bra saker idag: Att jag var på nya fräscha gymmet och köpte årskort. Att jag hade Luftslottet som sprängdes att hämta på biblioteket. Att få köpa små lyxsaker på Kicks. Att jag fick tillbaka min lilla dator från reparationen. Att jag hade White Stripes nya cd Icky Thump i brevlådan när jag kom hem. Och att jag saknar min man är väl bra antar jag, det vore värre om det var tvärtom.

De här dagarna av ledighet är och har varit välbehövliga, jag känner hur jag lever upp samtidigt som jag är ganska så trött. Det tar på krafterna att varva ned, ungefär. Att få rodda med sin egen tid innebär för mig att ta tid för träning, vänner & familj och under påsken gudstjänster.

Igår gudstjänst och sedan Wii hela dagen i princip ihop med årets första grillning hos lilla bror och lilla svägerskan ihop med Anton och Camilla. Det var gott, avslappnat och roligt. Idag träning, men under styrkepasset knäppte ryggen till och jag har fått gå som stelopererad hela dagen efter det. Men det hindrade ju inte lilla bror från att fylla år, så hela La Famillia samlades där (utom stackars Natanael som fick äta mackor istället för mammas buffébord) och åt. Och åt. och spelade Plump när vi kom in i andra andningen. Mycket trevlig det med. Och jag hade kjol, bara en sådan sak!

Idag känner jag mig både duktig och effektiv: På grund av en massa kalas och annat hoppla under påskhelgen räknade jag tidigare i veckan ut att jag var tvungen att göra inlämningsuppgiften färdig idag fastän deadline är först på söndag. Men för den sakens skull ville jag ju inte missa lyxen med att kunna ta en långt träningspass när jag väl var ledig, så jag åkte till gymmet och tränade, men efter det har jag suttit och pluggat hela dagen. Och nu är jag klar, hurra för mig!

Vi laddade faktiskt med godis idag, men det har inte kommit en enda påskkärring. Lika glad är jag för det, men ingen ska säga att jag inte gjorde min del…

Imorgon ska lilla bror, lilla svägerskan, jag, Nicklas, KompisCamilla och Anton spela Wii. Litegranna som i Seinfeldt när Georges vänner ska träffa hans fästmö, "Two worlds colliding!". Min familjevärld och min jobbvärld som krockar. Fast en rolig krock.  

Jag har ju dissat telefonförsäljare några gånger, men let’s face it: oftast är de jobbiga. Men igår ringde det en kille som erbjöd mig Fitness Magazine (sajten är kass) i två år till priset av ett, och det nappade jag faktiskt på. Han var dessutom rätt så normal, så det visade sig att de finns de med, de som är normala alltså.

Vad spelades i morse när jag kom till gymmet om inte Amy Winehouse och "Rehab". Bra start, men efter det fick den egna musiken ta över.

Idag såg jag en kille som tränade i jeans och keps. Jeans! Jag funderade allvarligt på att gå fram och berätta att alla som ser honom träna så kommer att skratta åt honom, men jag bangade.

Det började ju så bra. Jag klev in på gymmet, satte ett personbästa jag suktat efter länge men inte varit i närheten av, och sedan var det bara att köra. Men medan jag höll på kom en av de som jobbar där lite då och då och sa att jag gjorde fel. Ok för det, det är bra att lära sig att göra rätt, även om de flesta ofta när de vill kommentera närmar sig lite försiktigt och frågar om de får tycka till lite.

Anyway, men det slutade inte med att säga till på ett halvburdust sätt. Nä, sedan skulle killen instruera mig handgripligen när jag nu var så korkad och inte förstod. Så han började ta i mig. Inte alls så att det var dags att ropa efter handbojor för sexuella trakasserier, men återigen: man brukar närma sig lite mer försiktigt. Fråga om man ska visa t.ex. Så hans handpåläggning i kombination med övningens natur ("du måste svanka och puta med rumpan!") - som fortfarande inte var sexuell, mer obekväm - fick mig att till slut backa och mumla avvärjande, jag tror att mina exakta ord var "ehnejmjaee".

Som om det inte vore nog begick han sedan dödsynd nummer ett på gym: försöka prata med någon som är mitt inne i en övning. För efter hans direktiv stod jag nu och svankande (hm) och mitt i allt frågar han om det inte gick bättre nu.

Efter det var jag så arg att hela resten av träningen sket sig och jag åkte argt hem efter typ hälften av mina tänkta övningar. På vägen hem fick jag ladda ur ilskan med lite RATM och jag tror att jag såg rätt mordisk ut i blicken, även om mina i skorna istoppade gröna jättebaggybyxor nog sade något annat. Lite som en väldigt arg baglady. Ah, men Rage against the machine står sig fortfarande i lagom dos. Burn, burn, yes you gonna burn… tonår all over.

Så kan man fråga sig varför jag blev så arg och vad jag skulle ha gjort. Han var inte per definition slemmig, jag kände mig inte sexuellt antastad och jag tror faktiskt att han bara ville vara schysst, men han var bara för mycket. Jag tror att orsaken att jag reagerade så starkt var för att varje pass där för mig är jag mot killarna, i mitt huvud iallafall. Alla ser att det kommer en ung tjej och alla kollar vad hon gör. Trots att jag trivs känner jag mig redan nog så uttittad, och hans agerande gjporde inte saken bättre.

När jag kom hem försökte Nicklas leva sig in i situationen genom att tafsa lite på mig. Jag mådde genast lite bättre!  

Egentligen är det ganska så otippat att en sådan som jag har fastnat för styrketräning. Jag antar att det har något med ensammomentet i det hela och att det finns mätbara resultat att ta fasta på. Dessutom vill jag ju helst vara en Tuff Tjej, och med tanke på vilken kanin jag är i övrigt är det nog det närmsta jag kan komma.

I vilket fall. Det tar tid att lära sig att ta i. Man kan tro att det bara är att stånka på, men kroppen som av naturen verkar vara rätt lat vill helst inte anstränga sig mer än den behöver. Därför är det trixigt att komma över både den psysiska och fysiska spärren för att just kunna ta i lite extra. Så någonstans måste jag ju därför få utbrista ett litet jaosa! när jag nu äntligen lyckats komma över den där gränsen och klarar av att pressa kroppen lite mer än vad den själv tror att den klarar av.

Jordgubbsproteinshake med maltodexin är inte så smaskigt. Men jag gillar att vara lite nördig.   

Idag började projektledarkursen, den verkar riktigt lovande och jag försöker suga åt mig så mycket som möjligt. Dessutom fick jag skryta lite med att IOGT-NTO värvat 20 000 nya medlemmar på 20 månader, något som genererade många "oh" och "Ah" och "Det är ju fantastiskt!" Och visst är det!

Efter en heldags projektstudier var det äntligen dags för första träningspasset på fyra veckor, och kroppen tackade för vilan och kakorna med att sätta personbästa på alla övningar. Och jag blev varm i hjärtat över att vara tillbaka på sunkiga källargymmet bland alla stånkiga killar.

Igår när jag kom till gymmet började killen i disken prata lite med mig, så jag passade på att övnings-småprata. Fast jag är faktiskt ganska bra på det om jag bara engagerar mig lite. Och dessutom är det väldigt få personer som jag pratar träningsupplägg, proteinpulver, reps och annat viktigt med, så en potentiell träningschitchat-kompis skadar ju inte.

I vilket fall, väl inne i träningssalen (han tränar också) så säger han lite senare när han går förbi mig "Ursäkta att jag stånkande så mycket" på skämt, och refererade till att han just tagit i lite. "Eeh, hehe", sa jag, och kände mig avslöjad. Fast här har han ju knappast läst. Hoppas jag. 

Igår när jag kom var det jag, killen jag skrev om, tre damer och någon lite yngre kille som tränade. Och då spelades någon radiokanal med 70- och 80-tals musik. När det lite senare drällde in ett lite biffigare killgäng bytte man raskt musik till typ Iron Maiden. Jag undrar vad som krävs för att få bidra till musikutbudet. Att fråga känns i nuläget alldeles för läskigt, men snart kanske.
   

Idag tror jag att källargymmet lyckades få till den ultimata alfahanne-spellistan. And it went like this:

Alice Cooper - School’s out
Mötley Crüe - Dr Feelgood
Nickelback - How you remind me
Metallica - Sad but true
Bon Jovi - Bad Medicine
Ozzy Osbourne - No more Tears
Aerosmith - Love in an elevator
Kiss - Lick it up

Och så paradnumret så klart:

Bon Jovi - Livin’ on a prayer

Nu ska ingen komma och vara smart och fråga: "Men hur kommer det sig att du kan alla de där låtarna?" Jamen jag vill kanske också vara en alfahhanne. Eller hur det nu var.

I morgon är det planerad städdag här i kvarteret. Fast det finns ju inget att städa, inga löv att kratta. Så i år kommer vi nog ha lite mindre dåligt samvete för att vi ansluter lite senare, Nicklas har ju sin S:t Bandy på lördagar och jag brukar åka till Lite Flottare gymmet i Tumba samtidigt.

I Tumba kan man till skillnad från sunkiga källargymmet träna kondition, så därför har jag ikväll satt ihop en låtlista som ska passa för en crosstrainer.

Scissor Sisters - Take your mama
Fat boy slim - I see you baby
Len - Steal my sunshine
Christian Falk - Dream on
Bo Kaspers Orkester - I samma bil
U2 - Fast cars
Amerie - One thing
Jim Noir - Eanie Meanie
The Hives - Hate to say I told you so
Moby - Honey
Peter, Bjorn and John - Young Folks
Sugababes - Overload
Sugababes - Push the button
Nouvelle Vague - Just can’t get enough
The Concretes - You can’t hurry love

Fast den där musiken kan man ju inte styrketräna till. När man ska styrketräna i Botkyrka måste man plocka fram förortsbetongen, jao.

NERD - Rockstar
Mos Def - Ghetto Rock
Jay-Z - 99 problems
INXS - Guns in the sky
Beastie Boys - Sabotage
The Latin Kings - Blend dom
Hole - Reason to be beautiful
Silverbullit - Joy
Blindside - My mothers only son
Metallica - Whiskey in the jar
Guns ‘n’ Roses - Mr Brownstone

Fast de två sista tror jag inte att det är så arbetsplats-korrekt att lyssna på. Det kanske till och med finns ett no-no inskrivit i mitt kontrakt, väldigt finstilt. 

Idag efter jobbet åkte jag till mitt nästan lokala gym (åtminstone på-vägen-hem-lokala), ett klassiskt källargym med galler för de fönster som finns, halvbra och sliten utrustning och så det som är mindre vanligt, heltäckningsmatta. Här tränar jag, äldre damer och träningskillar dvs de som låter när de tränar. Det är ett ruskigt stönande och stånkande och det känns nästan…genant.

Ett gamla-tanter-gym och ett alfahanne-gym alltså, på samma gång. Den senare gruppen väger dock över kraftigt, vilket gör att det som spelas är alfahanne-musik typ Iron Maiden (fast det är svårt att lyfta något när det som kommer ur högtalarna är "Bring your daugher to the slaughter", man vill ju bara skratta), "Born to be wild" och dylika klassiker, och så alfahannarnas signaturmelodi med introt som får alla att spinna som katter: "Livin’ on a prayer" med Bon Jovi. Det både visslas och nynnas med.

Men äh, jag trivs. Gym ska vara småsunkiga och jag får betydligt mer prestationsångest av att träna med gladiatorkvinnor och piffiga 18-åringar. Jag har inte riktigt gjort gymmet till mitt rent mentalt än, men det tar sig. Idag klev jag in i det lilla separata viktummet som redan befolkades av två killar, lassade på mina grova 2,5 kg x 2 på ez-curlstången och puffade på ihop med killarna Stånk. Det funkade det med.